Tate McRae gör musik sprängfylld av känslor
Publicerad 2025-02-21
ALBUM Den kanadensiska popstjärnan Tate McRae tonsätter kärlek med livet som insats.
Det blir en sorts popmusik som bara är möjlig att göra när man just fyllt 21.
Tate McRae
So close to what
RCA/Sony
POP Den kommersiella popmusiken är ett getingbo just nu. Sabrina Carpenter har visat hur klipsk den kan vara, Billie Eilish hur bitterljuv den kan bli.
Samtidigt knackar en liten armé av Blackpinks på dörren med sina respektive soloalbum: Rosé, Lisa, Jennie, Jisoo i nämnd ordning. Då har vi inte ens snuddat vid, säg, spanska Rosalía.
Någonstans här välkomnar vi Tate McRae. Nya albumet ”So close to what” är den kanadensiska popstjärnans tredje och mest haussade hittills. 1 juni intar hennes ”Miss possessive tour” Stockholm och Avicii Arena. Sångerskan från Calgary slog igenom i det amerikanska tv-programmet ”So you think you can dance” redan som 13-åring. Via sina högprofilerade sociala medier fick hon senare skivkontrakt. Som av en händelse är hon även tillsammans med den australiensiska rapparen The Kid Laroi.
På ”So close to what” dealar Tate McRae med samma tonårsdramer som jämnåriga vännen Olivia Rodrigo. McRae slår bara in sin ilska, svartsjuka och förälskelse i en något mer hyperproducerad pop, som givetvis också ligger sked med amerikansk r’n’b. Musiken för lika ofta tankarna till förebilden Ariana Grande som Selena Gomez luftiga pop. Det här är för övrigt ännu ett exempel på Britney Spears betydelse för unga kvinnliga artister i dag.
Mest frapperande är hur sprängfylld av känslor musiken är. Det där hjärtat bara bankar och värker. I speglingen av den tidiga ungdomen finns en äkthet. Albumets producenter – svenska Ilya, Ryan Tedder med flera – gör också ett snyggt jobb med att behålla spontaniteten längs vägen.
Senaste singeln ”Sports car” är ett snäsigare småsyskon till Taylor Swifts ”Style”. Den självbedragande ”It’s ok, I’m ok” spelar på samma knasigt klistriga strängar som Rosés och Bruno Mars Billboard-etta ”Apt” Den viktlösa refrängen i ”2 hands” fångar ung förälskelse med livet som insats.
Tate McRae tonsätter fjärilar i magen på ett sätt som bara är möjligt när man just har fyllt 21. Ett spoken word-parti i låten ”Like I do” fångar uppväxtens ambivalens perfekt: ”I get this weird feeling in my stomach/I can’t tell if you wanna kill me or if you wanna kiss me/And sometimes I’m flattered/But also: fuck you”.
BÄSTA SPÅR: ”2 hands”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik