Silvana träffar hårdast när hon är som mjukast
Publicerad 2025-01-31
ALBUM Idén att skapa en sorts skandinavisk variant av Kanye Wests ”My beautiful dark twisted fantasy” är strålande – men de många gästerna gör stundtals Silvana Imams första skiva på sex år onödigt anonym.
I ensamt majestät, och i kärlekslåtarna, är hon dock lysande.
Silvana Imam
Tro
Naturkraft
RAP ”Tro” är Silvana Imams första album på nästan sex år. Under den tiden har hon bland annat medverkat i tv-programmet ”Så mycket bättre” och spelat hiphop-Hamlet på Stockholms Stadsteater.
Artisten med rötter i Litauen och Syrien har det mesta som utmärker en strålande rappare. Närvaro, poetiska kvaliteter, massor av attityd, få filter. ”Står på Hemköp med tårarna i handen” är bara en av raderna på fjärde albumet som fastnar.
Umeå-bördige producenten Nisj – som bland annat jobbat med Ant Wan, Jelassi och Erik Lundin – ömsom bäddar in, ömsom bråkar med hennes berättelser till en ofta drabbande musik (lyssna bara på ”Likbil” som liksom möblerar om i lyssnarens hjärna).
”Tro” bjuder på samarbeten med artister från hela Norden. Idén att skapa en sorts skandinavisk motsvarighet till Kanye Wests featuretunga mästerverk ”My beautiful dark twisted fantasy” är strålande – men de många gästerna gör stundtals Silvana Imams återkomst onödigt anonym. ”Afterparty” låter förvillande lik mycket annan svensk rap, liksom den spanskklingande ”Dansar med demoner”.
I ensamt majestät kommer den självlysande artisten närmare. Som när hon i titelspåret håller en lång monolog till avvaktande beat, eller när hon i spoken word-aktiga ”En guide till tro” blickar inåt över jazzigt piano.
Kanye är alltid en referens som ligger nära till hands i sammanhanget, men Silvana lånar överhuvudtaget snyggt från internationella stjärnor. Den Alma-gästade dansmusikdängan ”Sprit och blondiner” snuddar vid vad som kunde vara en svensk ”Brat”. Den Drake-inspirerade ”5.40 i Grünerløkka” flyttar kanadensarens serie av titlar med klockslag och städer till den hippa stadsdelen i Oslo.
Silvana har sagt att hon har tillåtit sig själv att skriva kärlekslåtar den här gången. När musiken är som mjukast träffar den också som hårdast. Den dovt housefärgade ”Coco’s lovesong” är en oemotståndlig sovrumssång. I ”Hundra” berör hon genom att byta från kaxig rap till sårbar sång.
”Valentina”, singelsamarbetet med norska r’n’b-sångerskan Bette, lånar i sin tur melodin från Kevyn Lyttles 00-talshit ”Turn me on” och låter som ett perfekt soundtrack till en hångelscen i tv-serien ”Skam”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik