Laleh visar varför hon är så älskad som artist
Publicerad 2025-06-28
KONSERT På turnépremiären i Uppsala visar Laleh varför hon är en av Sveriges mest älskade artister. En som inte anpassar sig utan bara följer sin kreativa vision, hur knasig den än må vara.
I synnerhet vi-mot-världen-avslutningen berör.
Laleh
Plats: Botaniska Trädgården, Uppsala. Publik: 7 468. Längd: 1 timme och 45 minuter. Bäst: ”Goliat” och barnen. Sämst: Kanske är det ljudet, kanske är det premiärnerver, men konserten börjar lite trevande.
UPPSALA. För några veckor sedan hade min son sin första skolavslutning. Två flickor sjöng ”Goliat” i klassrummet. Tog i från tårna så de ljusa rösterna brast: ”Vi ska bli stora/Vi ska bli mäktiga/Och vi ska göra jorden hel”.
Lalehs låt från 2013 har fått smärre status som en ny ”Den blomstertid nu kommer”.
I Botaniska Trädgården går sångerskan på scenen till doften av rosenhortensia. På armarna har hon långa svarta remsor som, tolkar jag, ska representera det stråk av svärta som kanaliseras på tionde albumet ”Jag är” som släpps i dag.
Tidiga hittarna ”Invisible (my song)” och ”Live tomorrow” får sätta tonen för en turné som markerar Lalehs 20 år som artist. Hon fortsätter med den Cornelis Vreeswijk-doftande ”Storebror”. ”Denna kanske ni små inte känner igen”, säger 43-åringen och kompenserar genom att brodera ut låten till en liten barnteater.
Konserten är en uppvisning av den brokiga artist som började vid köksbordet hemma i Hammarkullen. Någon som aldrig varit intresserad av att bestämma sig för varken musikalisk riktning eller språk. Intrycket är att de känslor som Laleh har velat ge utryck för aldrig har rymts inom några ramar.
För att manifestera detta byter hon kläder mellan ungefär varje låt (ibland får hon hjälp av en scenarbetare att svida om samtidigt som hon sjunger).
Två decennier in i karriären framstår det som att artisten Laleh är någon som, likt föregångaren Ted Gärdestad, hela tiden försökt mota mörkret med en nästan maniskt lätt sommarpop. Någon som tagit skydd bakom naturromantiska liknelser om att vara ”en sten i havet”, ”ett rådjur i skogen”, ”en del av allt”, som i ”Vårens första dag”. I kväll tas den sistnämnda emot med öppna, friluftsjacketäckta armar av en soltörstande publik.
I Uppsala skiftar Laleh ständigt mellan ljus och mörker. I nya balladen ”The dark side” ber hon lyssnaren att vänta på att ännu en panikattack ska passera och klär in orden i elegant låtskrivande. När hon vänder sig mot hotande grå skyar och liknar sin ångest vid ett oväder uppstår en mycket effektiv scen.
Detsamma gäller när Jakob Hellman gästar med benen i kors på en säng i nya duetten ”Drömmare”.
”Vill du stanna en låt till?”, frågar Laleh.
Sedan sjunger de två tillsammans den grandiost naiva kampsången ”Goliat”.
En pappa håller sin son i pösiga regnkläder i famnen och tillsammans sjunger de om att de ska göra vattnet rent.
”Visst är det en bra låt?”, vrålar Laleh mitt i nästa nummer, ”Det blir ljust igen”.
Både låten och Laleh får ursäkta. Hon får skylla sig själv som skrev en koloss som ”Goliat”.
En vackert tassande ”En stund på jorden” och ”Some die young” har däremot liknande ”vi mot världen”-kvaliteter. När Laleh vinkar till barnen längst fram i den senare spelar hon än en gång på samma sköra strängar som de obarmhärtiga flickorna i klassrummet.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik.