Vinterns stora hit ger enormt stresspåslag
KRÖNIKA En av vinterns största hits, ”APT” med Rosé och Bruno Mars, har slagit Billboard-rekord, blivit globalt fenomen och hyllats för att främja koreansk kultur internationellt.
Men allt jag kan tänka på är förskolans arbetsplatsträff.
Ni som har barn på förskola vet: ungefär en gång i månaden har personalen arbetsplatsträff. Detta manifesteras med en skylt på förskolans grind: ”APT”. Åtminstone på min lokala förskola innebär det att barnet ska hämtas femton minuter tidigare än vanligt. Ytterligare en utmaning i den sekundstrid som är livet som småbarnsförälder.
Risken att missa skylten, och skräcken för den potentiella skam som det innebär – att möta sitt barn ensamt, med en tålmodig pedagog i handen, på en öde gård – är ett ok som varje förskoleförälder måste bära.
Men var det inte popmusik vi skulle prata om? Självklart, låt oss.
Förutom att megahiten ”APT” med den sydkoreanska artisten Rosé och Bruno Mars är 80-talskitschig popmusik ungefär lika smittsam som fågelinfluensa för den osökt tankarna till just förskolans arbetsplatsträff, APT. Varje gång jag hör den på en telefon, dator eller radio slungas jag raka vägen till den gråaste av vardagsstress. På vägen till förskolan jagar den ettriga refrängen mina steg och blir ett med andhämtningen.
De elva låtskrivarna och fyra producenterna bakom låten har lyckats med någonting oerhört nischat: att med knivskarp precision tonsätta eftermiddagens jäktiga hämtningar och ännu en potentiellt missad APT.
Nu var detta knappast uppsåtet (även om raden ”Sleep tomorrow, but tonight go crazy” i sig är ett hån mot småbarnsföräldrar som väcks 05.30 varje söndag). Istället är låten inspirerad av ett sydkoreanskt dryckesspel med namnet ”Apartment” (därav titeln). Refrängen är uppbyggd kring spelets rytmiska sång av ordet ”apateu” (koreanska för ”lägenhet”).
Sedan ”APT” släpptes i höstas har den slagit både Billboard-rekord och toppat listor i över 40 länder – från Filippinerna till Taiwan. Dessutom har Blackpink-sångerskan och Bruno Mars blivit ett kulturellt fenomen som förvandlat en inhemsk slogan till globalt meme. Popkritiker och professorer har lovordat låtens sätt att främja koreansk kultur över hela världen. Som extra grädde på semlan har singeln återupplivat intresset för den sydkoreanska artisten Yoon Soo-Ils hit ”Apartment” från 1982 (som fått se en 190-procentig ökning på streamingtjänsterna).
Well, ”APT” har också ökat stressnivån hos mammor och pappor i Johanneshov med ungefär 190 procent.
Ett förslag: låt ”APT” basuneras ut på förskolans gård varje dag som det är arbetsplatsträff – som komplement till skylten. Byt ut barnens nya favorit ”Bara bada bastu” mot Rosé och Bruno Mars. För duon kommer med ett så mycket mer ändamålsenligt budskap till förmyndarna: ”meet me at the APT”.
4 tips: vilsam pop och silkeslen r’n’b
Balearica för Vänern
På nya soloalbumet ”Pine” vill Daniel Ögren från bandet Dina Ögon lyfta gitarren som melodiinstrument. Artisten, multiinstrumentalisten och producenten inspireras av Hall & Oates och ABBA. Resultatet är en instrumental, virtuos och vilsam popmusik av den sort som det finns alldeles för lite av i Sverige. Min favorit ”Vänern” påminner om balearisk musik – fast för en sjö snarare än ett hav.
Tjusigt Drake-sidospår
Det finns en försiktig liten följetong på några av Drakes senaste album. På ”Certified lover boy” hette låten ”Yebba’s heartbreak” och gästades av sångerskan Yebba. På nya Partynextdoor-samarbetet ”Some sexy songs 4 u” heter den ”Pimmie’s dilemma”. När huvudpersonerna lämnar över mikrofonen till lokala Houston-sångerskan Pimmie och tonsätter med silkeslen, akustisk r’n’b uppstår också skivans finaste stund.
Maratonmannen Styles
På albumet ”Harry’s house” flörtade Harry Styles med japansk city pop. Logiskt därför att den sällsamt tilltalande popstjärnan nu diskret har sprungit Tokyo Marathon – givetvis med en utmärkt motionärstid på tre timmar och 24 minuter. Tidningen Runner’s World rapporterar om Styles perfekta ”splits”, alltså imponerande jämna tempo. Den brittiska 31-åringen tog sig dessutom genom Tokyos gator i fläckfria japansktillverkade solglasögon.
Hejdå, Roberta
Den 24 februari gick Roberta Flack ur tiden. Mycket har redan sagts om sångerskan som är mest känd för sin version av ”Killing me softly with his song”. Låt mig zooma in på en annan glanspunkt. I hennes tolkning av Leonard Cohens ”Hey, that’s no way to say goodbye” från 1969 väger hon varje ord på guldvåg och lyfter en redan fulländad sång till nya höjder. Lyssna bara på vad hon gör med meningarna ”Your love stays with me/It's just the way life changes, like the shoreline of the sea”.
LYSSNA PÅ PERS BÄST JUST NU-LISTA!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik