Viagra Boys firar korkat intelligenta triumfer
KRÖNIKA Det är en märklig vinter men vi har i alla fall Viagra Boys.
Nya singeln kliver fram som ännu en skruvad triumf för den korkat intelligenta rocken.
”I found a crouton underneath a futon”.
Jag behöver bara lyssna på första raden av texten till Viagra Boys nya singel ”Uno II” en enda gång för att börja älska låten tämligen förbehållslöst.
Den sortens rim hade förmodligen inte kunnat komma från någon annan hjärna än den tämligen speciella som tillhör Sebastian Murphy, det säregna Stockholmsbandets lika säregna sångare och frontfigur.
Vad som gör det så briljant är att det är korkat på ett intelligent sätt, så som den allra bästa rocken väldigt ofta är.
Den svenska mästartiteln i just den genren delas just nu av The Hives och Viagra Boys, och med den Klara Keller-gästade tvåminutersstänkaren ”Uno II” stärker Murphy och hans band tveklöst sina aktier ytterligare. Inte minst när vi förstår att jaget i låten är Murphys italienska greyhound som berättar om sina icke otraumatiska upplevelser hos veterinären.
”Uno II” är det andra släppta spåret från sextettens fjärde fullängdsskiva ”Viagr aboys” som kommer 28 april.
En skiva som Murphy i ett pressmeddelande beskriver som ”enklare och mer korkad”.
– Över huvud taget har jag med det här albumet tillåtit mig själv att sluta tänka och bara köra.
Vilket inte på något sätt verkar betyda att den skeva skrattspegel med mörka kanter som bandet har hållit upp mot omvärlden ända sedan detbuten ”Street worms” för sju år sedan är krossad och kastad i soporna.
Vi behöver bara gå till förra singeln, drygt månadsgamla ”Man made of meat”, för att hitta ett briljant collage av högkoncentrerad samtid i sin mest uppfuckade form. Daniel Björkmans video är dessutom ett litet storverk i sig med sin underhållande satir över konstvärldens mekanismer och Rafael Edholm och Ernst Billgren i centrala roller.
Det roligaste med Viagra Boys är att de fortfarande är samma brokiga samling tatuerade förortsdudes som spelar precis samma sorts störiga postpunk som de alltid har gjort. Nog för att de vet hur man skriver en refräng och förstår värdet i att packa in sin rock i ett kul och tämligen eget paket – räkor har till exempel en synnerligen central plats i konceptet och bolaget de opererar via heter Shrimptech Enterprises – men de tar alltjämt varje steg helt på egna villkor. Vilket nu har lett dem ända till en lång världsturné som startar på Coachella-festivalen i Kalifornien i april och avslutas med deras premiärspelning på Avicii Arena hemma i söderort i november.
En märklig vinter när de ämnen Sebastian Murphy har sjungit allra mest om på senare år, som konspirationsteorier och internetkrigande faktaförnekelse, dagligen vinner mer mark även på högsta internationella politiska nivå går det åtminstone att klamra sig fast vid att den här sortens motståndsrörelse finns, fungerar och faktiskt når ut.
4 tips: bruksortscountry, indierock och fritt flygande soul
Klara tolkar Doris
Inte så länge sedan jag skrev om Göteborgsbegåvningen Klara Goliger och hennes fina fjolårsalbum ”Words” men när hon plötsligt släpper en ypperlig cover på Doris Svenssons svenska soulklassiker ”Did you give the world some love today, baby” från 1970 måste den givetvis lyftas fram. Goliger lyckas både plocka fram essensen ur låten och lyfta in den i sin egen avantgardepopvärld där den accelererar snyggt från naken pianoballad till fritt flygande jazz.
Tack för allt, Bill Fay
Ett av 2012 års allra starkaste album var ”Life is people”, den osannolika återkomsten för London-singer-songwritern Bill Fay, 41 år efter hans första skivor. Tack vare beundrare som Wilco och Nick Cave fick Fay en ny chans i studion, vilket senare ledde till ytterligare två fina album och samarbeten med yngre artister som Julia Jacklin och Kevin Morby innan hälsan satte stopp för karriären. I lördags gick Bill Fay bort, 81 år gammal.
Sunkpubscountry
Parallellt med tv-serien ”Countrylandet Sverige” kommer ännu ett kul bevis på att inhemsk country lever och har hälsan. ”McEwans” med Malmö-baserade Kiitos För Allting är en avväpnande dråplig sunkpubshistoria med alla ingredienser. Bandet kallar själva sin musik för bruksortscountry och har trots att de bildades för bara drygt två år sedan redan hunnit vara förband till David Ritschard. Bandnamnet plockade de från Alf Robertsons ”Hon steg på Finlandsbåten”.
Laddad indierock från Malmö
Mer Malmö. Hittade till trion Svart Ridå för ett drygt år sedan via starka singeln ”Slit ut min själ” och nästa vecka släpper de sitt andra album ”Aponia”. Svart Ridå hämtar kraft i 80- och 90-talens indierock i form av allt ifrån Pixies och Breeders till Tant Strul och inte minst Kent. Men som så ofta med unga band som upptäcker musik i efterhand förser de den med en ny fräschör. Den passionerade sången och de vassa gitarrerna torde bli en upplevelse inte minst live.
LYSSNA PÅ HÅKANS BÄST JUST NU-LISTA!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik