SZA är på en egen svindlande nivå
Publicerad 2024-12-21
ALBUM Den obotliga perfektionisten SZA väntar till alla andra har fått sitt överstökat. Sedan väntar hon lite till.
Därefter släpper hon ”Lana”, ett av årets i särklass bästa album.
SZA
Lana
RCA/Sony
R’N’B Strax före jul 2022 släppte SZA senaste albumet ”SOS”. Sedan dess har det tisslats och tasslats om deluxe-versionen ”Lana”. Titeln syftar på en tatuering som tonåringen SZA gjorde (hon hade bara råd med andra halvan av sitt riktiga namn).
Solána Imani Rowe har jämfört sig själv med Frank Ocean och André 3000 i kontexten att hon är fri att göra precis vad hon vill. Parallellen känns högst rimlig. SZA är en av få artister som fortfarande kan pausa julstressen och skapa en liten storm på internet med någonting så nedläggningshotat som musik.
Den video vi fick natten till fredagen – där Ben Stiller mimade till låten ”Drive” – var inget mindre än ett stycke ögonbrynshöjande och andäktig konst. Någonstans i slutet byter musiken skepnad och sångerskan framträder som en mänsklig insekt i högt gräs, precis som på albumomslaget. Tillsammans med videon kom en nästan nostalgiskt jäktad r’n’b-blockbuster-hälsning: ”Behövde bara fixa mina mixar. Snälla ha tålamod... vi har varit vakna i flera dagar”, ursäktade sig artisten på Instagram.
Ursprungligen skrevs över hundra låtar till ”SOS”. Den utökade versionen innehåller femton nya spår – totalt handlar det om trettioåtta – men ”Lana” är egentligen ett sprillans nytt album helt i sin egen rätt.
Där ”SOS” till stor del präglades av en destruktiv relation möter vi här en ljusare SZA, stärkt av meditation och yoga. 35-åringen sjunger inledningsvis lätt till akustisk gitarr och flöjtliknande fond. I lekfullt lulliga ”30 for 30” återgäldar skivans enda gäst Kendrick Lamar SZA:s tjänster från hans senaste album ”GNX”.
I New Jersey-sångerskans perfektionistiska händer blir r’n’b till någonting fritt och spännande igen. Musiken är ofta minimalistisk, med bara den forna marinbiologistudentens himmelska röst seglande över gitarr, bas och beat.
Men här finns också, precis som på föregångaren, poppiga avbrott. I ”BMF” lånar SZA kaxigt refrängen från ”The girl from Ipanema” och gifter den med valfri Katy Perry-hit.
Den Lil Yachty-producerade ”Chill baby” är jazzigt rosig r’n’b som trippar in i stugan från skaren. ”Crybaby” låter redan i de första takterna som en modern soulklassiker i trakterna kring Frank Oceans ”White Ferrari”. ”Kitchen” påminner om Fleetwood Mac – men låter samtidigt inte som någonting jag överhuvudtaget hört förut.
”Lana” spänner mellan så många känslolägen och har så många olika rum att utforska och förlora sig i att den borde framkalla yrsel. Om det inte vore för att SZA så tryggt ledsagar lyssnaren genom alla de vackra valven.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik