”Pokémon Legends Z-A” ska ha beröm för sitt mod
Men våra kära japaner har också blivit mätta, lata och snåla
Publicerad 2025-10-21
Det finns mycket nytt som är gott att säga om ”Pokémon Legens Z-A”.
Dock finns det aber från förr som också måste åberopas.
Den urbana Lumiose city-miljön är inte lika inbjudande som Hisui från ”Legends: Arceus”. Knappast är den heller lika öppen.
Det känns som ett steg tillbaka. Inte minst med tanke på hur ful staden är.
Med det sagt flyter det lagom mycket bättre, särskilt på Switch 2. Inga bildrutekrascher så långt ögat kan nå.
Och man måste medge att ”Z-A” ändå är modigt.
Blir som bossfighter
Striderna sticker ut i den aspekten.
Det klassiska turbaserade systemet är utbytt mot en flytande combat. Pokémons har fortfarande upp till fyra förmågor att alternera mellan men istället för att kombattanterna just turas om har förmågorna en nedkylningstid. Simplare tilltag kan ta tre sekunder för att ladda medan mer kraftiga attacker kan väntas in i uppemot tolv sekunder.
I enklare uppgörelser, som det ändå ofta rör sig om, känns det som att det enda jag behöver göra är att trycka på en knapp så fort som möjligt. Men mot kraftigare fiender blir det närmast som bossfajter i andra spel.
Detta då jag som tränare, men även min valda Pokémon, kan röra sig under tiden som striden pågår. Det går alltså att aktivt ducka undan attacker och samla energi för att pusha megaevolutions.
Ingen anledning att vara en nostalgikramande stofil här inte. De nya striderna är verkligen levande.
Från Z till A
Som titeln antyder är mitt mål (utöver att hjälpa Pokémon och typ rädda staden) att ta mig från rank Z till A.
Här gäller det först nattliga dueller i så kallade ”battle zones”. Utöver hederliga dueller mot andra tränare uppmuntras det friskt till ytterst ohederliga tendenser. Men att smyga sig på tränare och deras pokémon, för en överraskningsattack, funkar inte alltid så smidigt som man hade kunnat hoppas. Däremot uppskattar jag att bonuskorten, vilka ger mer poäng, uppmuntrar till att fler typer ska användas. Flera gånger har jag hittat nya favoriter tack vare detta.
När tillräckligt med poäng inkasserats väntar sedan dueller för att gå upp i rank. Det tar väl tio timmar innan det faktiskt börjar bli utmanande.
Lite så känns det i Pokémon-zonerna också. Det blir närmast ett farmande där jag kan skicka ur mig fem pokébollar på tio sekunder. Rätt lyxigt att navigera förvisso med en vacker uppdaterad pokédex.
Roligt – men mätt
Jag har har ju på riktigt roligt med det här spelet.
Varumärket som är Pokémon är superpopulärt av en anledning. Samlandet, de nya striderna (icke att förglömma megaevolutions combeback), menytrillandet, optimerandet med att välja attacker, de strategiska elementen... allt det här finns ju.
Men som så många gånger förr hindras detta Pokémon-spel, paradoxalt nog, från att bli bättre än bra just på grund av sin popularitet.
För våra kära japaner är mätta. Lata och snåla.
Bra säljer superbra
Snälla nån, det är 2025. Inte 2005.
Grafiken är inte allt men det måste väl kunna se bättre ut än så här?
Att Game Freak också väljer att skippa röstskådespeleri men ändå låter alla karaktärer mima sig igenom en annars helt okej story är ju också obegripligt. Det är rätt åt er att Digimon plockar mark med nya ”Story Time Changer” som hyllats stort.
Likt att det bara finns 230 Pokémon blir ett bestående intryck att spelet, trots sitt mod, ändå är snålt. Där behöver man öppna plånkan igen för att köpa DLC:s. En finns redan ute, minsann.
Optimisten i mig vill tänka Helt Off-tankar och säga ”Snåljåp, du tror du har för du spar – spara det tills ingenting finns kvar”.
Mer realistiskt dock är att ett bra ”Pokémon: Legends Z-A” kommer att sälja superbra samt att koefficienten ”produktkvalitet kontra försäljningsgrad” mycket väl ser likadan ut även nästa gång.