En stor, snabb och lyxig sista säsong
”Stranger things” ger fansen det fansen vill ha
Publicerad 2025-11-27
TV-RECENSION ”Stranger things” var bättre i mindre skala. Men de fyra första avsnitten av den sista säsongen är ändå imponerande, och mycket pekar på att bröderna Duffer kan lyckas med att baxa den här bjässen i mål på ett snyggt sätt.
Stranger things
Säsong 5, del 1–4
Av Matt och Ross Duffer, med Winona Ryder, David Harbour, Millie Bobby Brown, Finn Wolfhard, Gaten Matarazzo, Caleb McLaughlin, Noah Schnapp, Sadie Sink, Natalia Dyer, Charlie Heaton, Joe Keery, Maya Hawke.
SCIENCE FICTION. Så, det är dags för Netflix att knyta ihop säcken för monstersuccén ”Stranger things”, som började 2016 som ett perfekt litet kärleksbrev till 80-talets popkultur men snart utvecklades till ett fenomen. Och för varje säsong sedan bara blev större och större och större…
Nu, nio år senare, är det en veritabel bjässe som ska baxas i mål.
Ett svårhanterligt uppdrag, som bröderna Matt och Ross Duffer dock ser ut att klara med hedern i behåll. I alla fall baserat på vad vi får se i den sista säsongens fyra första avsnitt.
Det hela öppnar med en tillbakablick till vad som hände med Will (Noah Schnapp) i den mörka parallellvärlden Upside Down i november 1983, när allting började.
Sedan tar handlingen vid i november 1987, ungefär 18 månader efter händelserna i den fjärde säsongen, som avslutades med att seriens stora stygging Vecna (Jamie Campbell Bower) lyckades slita lilla Hawkins itu.
Nu är hela staden satt i karantän, dominerad av ett stort militärt skyddsområde. Eleven (Millie Bobby Brown) är jagad av myndigheterna och ligger i hårdträning i ”Karate kid”-bandana. Och kompisgänget förbereder sig på den stora slutstriden mot Vecna, som planerar att förgöra deras värld. Även om ingen initialt vet vart han har tagit vägen.
Tempot är, efter ett första avsnitt som ägnar sig en hel del åt exposition, genomgående full gas och framåtdriv. Frågor får svar, insatserna känns höga, och den 86 minuter långa fjärde episoden är nonstop action och svindyra effekter som slutar med en cliffhanger som lär få fans världen över att jubla.
Will får, äntligen, kliva fram som en figur med agens (och ja, han ser även ut att vara på väg ut ur garderoben). Och en sak som serien har rättat till sedan sist, är att den låter ensemblen jobba som en grupp igen, i stället för att hacka upp den i småbitar.
Kul är också att en av de absolut bästa scenerna är tonsatt med Abbas ”Fernando”. Linda Hamilton är en kanonvärvning som antagonist. Och referenser till bland annat ”Tillbaka till framtiden” och ”Ensam hemma” landar väldigt lyckat.
Och medan själva kärntruppen har vuxit ur sina roller för länge sedan, och numera ser ut att ha både banklån, ICA-kort och aktieportfölj, kliver två nya, faktiska barn fram för att tillhandahålla lite välbehövlig föryngring. Nelly Fisher spelar familjen Wheelers yngsta barn Holly, och Jake Connelly en odräglig men rätt rolig pojke vid namn Derek Turnbow.
Så ja, de här nya avsnitten är på många sätt lyxiga, och var värda den nästan tre och ett halvt år långa väntan. Fansen får det fansen vill ha.
Men de första säsongernas enklare, mysigare och mer humoristiska känsla kan inte återskapas i jätteskala. Och det faktum att serien numera inte bara trånar efter 80-talet, utan även verkar längta tillbaka till sina egna tidigare säsonger (det räcker med Kate Bush nu), tyder på att nostalgitåget har nått sin ändstation.
Men först ska vi få fyra avsnitt till, och det ser jag fram emot.
Den fyra första avsnitten av ”Stranger things” femte säsong finns ute på Netflix nu. Tre till släpps sedan på annandagen, och det allra sista på nyårsdagen.
