Hon fick listeriasepsis på lyxkrogen: ”Vad var det som hände?”
Publicerad 2025-10-05
Hon hade en fantastisk kväll på lyxkrogen Coco & Carmen.
Klockan 00.45 på natten, en vecka senare, ringde läkaren.
– Du har listeriasepsis, sa han.
Den 44-åriga kvinnan från Stockholm har fortfarande svårt att tro på det.
– Jag är en av de tio som har fått listeriasepsis. Det låter så farligt. Det känns bättre att säga att jag har bakterier i blodet, säger hon och skrattar.
Expertens teori: Så tog sig smittan in i köket
Under fredagen meddelade Region Stockholm att tio personer har bekräftats ha listeriasepsis efter att ha ätit på Coco & Carmen. Listeriasepsis betyder att bakterien har gått ut i blodet.
– För mig är sepsis att man har drabbats av organsvikt och att man ligger på intensiven. Men det har jag lärt mig nu, det behöver inte vara så illa. Men det känns som att det har rått en stor begreppsförvirring i rapporteringen, säger kvinnan.
”Kändes som influensa”
Hon besökte lyxkrogen på Östermalm med några familjemedlemmar torsdagen den 25 september.
Snart därefter insjuknade de, en efter en.
– Jag hade så otroligt ont i huvudet. Jag hade feber och frossa. Det kändes som influensa. Jag kunde inte ta mig upp ur sängen på flera dagar. Det kändes verkligen som att jag aldrig har varit sjuk på det sättet förr, säger hon.
Den helgen var kvinnan ensam hemma med sina två barn. De pysslade om henne och köpte glass. Att åka till akuten ville hon verkligen inte.
– Jag ville inte lämna barnen ensamma, alla som hade kunnat ta hand om dem under helgen hade också blivit sjuka, berättar kvinnan.
När mejlet från Coco & Carmen och Smittskydd Stockholm kom – om att man skulle söka vård om man drabbats av kräkningar, diarré och feber efter att ha ätit på restaurangen – hade den 44-åriga kvinnan redan börjat må bättre.
– Jag hade bara extremt ont i halsen och tänkte att det var förkylning. Jag totalvägrade när folk sa att jag borde åka till akuten, berättar hon.
Men när hon drabbades av den extrema huvudvärken igen, gav hon med sig. På sjukhuset togs blod- och ryggmärgsprov. Hon fick dropp, men fick åka hem på kvällen.
”Ringde mitt i natten”
Men under natten till i fredags blev hon väckt av att telefonen ringde.
– Det var läkaren som ringde och sa att jag hade listeria i blodet och att de ville att jag skulle komma tillbaka till sjukhuset. Jag tänkte att bakterier i blodet inte lät så farligt, men fick förklarat för mig att det aldrig ska vara bakterier i blodet.
På sjukhuset blev hon inlagd.
– Det kändes så konstigt. Då hade det ju gått nästan en vecka sedan jag var jättesjuk. Ska ni lägga in mig nu när jag är frisk?, frågade jag.
”Kanske var jävligt farligt”
Efter att ha fått antibiotika intravenöst fick hon åka hem med en stor dos antibiotika i tablettform. Helgen har hon tillbringat i soffan, framför hjärndöda serier.
– Jag är helt slut. Det känns som att hjärnan är trött. Just nu känns det som att jag aldrig kommer att bli pigg igen, säger hon och lägger snabbt till:
– Men ge mig två dagar så kommer jag nog vara pigg och glad igen, säger kvinnan och berättar att hon ska försöka jobba lite imorgon.
Samtidigt snurrar tankarna.
– Jag har svårt att förstå: Hur farligt har det här varit för mig? Lyckades min kropp bekämpa det här själv eftersom jag mådde bättre? Och varför ringde jag inte ambulans när jag mådde skit? Det gör mig skärrad att tänka på – det kanske var ett jävligt farligt beslut, säger hon.
– Och så förstår jag inte hur jag som är fullt frisk och tränar nästan varje dag ens kan drabbas av det här.
”Tycker så otroligt synd om dem”
Vilken maträtt som ligger bakom att kvinnan, och de minst nio andra personerna, fått listeriasepsis är fortfarande ett mysterium. En mängd prover har tagits av Miljöförvaltningen – men inga svar har ännu kommit.
– Man vill ju verkligen veta – vad var det som hände? säger kvinnan.
Trots allt hon har varit med om och trots att så många frågor återstår är kvinnan tydlig med en sak:
– Jag är inte arg på restaurangen, det är ju ingen som har gjort det här med uppsåt. Jag tycker så otroligt synd om dem. Jag var sjuk en vecka – men det här är deras livsverk. Jag har mejlat dem och tackat för en fantastisk kväll.
