Därför riskerar bloggaren ekonomisk katastrof
Att förtala fattiga människor går vanligtvis utmärkt. Men att förtala vita rika människor kan visa sig vara riskabelt, även om rika invandrare vanligtvis är riskfritt, särskilt om det gäller araber. Så står det inte i lagen, men det är vad som gäller.
En ambitiös forskare vid namn Tobias Hübinette tog sig härförleden orådet före att förtala ”en närstående” till höjdaren i Kinnevikkoncernen Mikael Holmberg, eventuell miljardär. Därav följande moralitet.
Tobias Hübinette, specialiserad på högerextremism och en av grundarna till Expo, redovisade en för högerextremister typisk brottskatalog för ”den närstående” som från mycket unga år ägnat sig åt ”vit makt” och därav förknippade aktiviteter i nynazistiska och dylika kretsar.
Mest aktuellt i ”den närståendes” brottskarriär är att han stått inför rätta i Luxemburg, åtalad för att ha planerat/förberett ett omfattande terrordåd mot Eurovisionsfinalen i Rotterdam 2020. Maximalt riskerar han 12 års fängelse. Dom faller den 27 november, alltså ganska snart.
Det som skiljer den ”närstående” från vanliga terrormisstänkta är att han är vit. Därför har de medier som rapporterat om rättegången i Luxemburg inte publicerat hans namn och än mindre publicerat bild på honom. I händelse av fällande dom den 27 november är det förmodligen slut på den publicistiska återhållsamheten.
Men forskaren Tobias Hübinette publicerade alltså på sin blogg namnet på den åtalade terrormisstänkte ”närstående” unge mannen. Vilket lett till att bloggare Hübinette nu riskerar ekonomisk katastrof. Direktör Mikael Holmberg i Kinnevikkoncernen bussade nämligen den högsvansade advokatfirman Bratt Feinsilber Harling AB på honom med stränga krav och hotelser: avpublicering, offentlig ursäkt och 120 000 kronor i skadestånd till den närstående nynazisten och 50 000 kronor till finansmannen Holmberg själv. Annars domstol …
Penningsumman som sådan är löjeväckande liten för finansfamiljen Holmberg. Men givetvis katastrof för en ambitiös forskare och frilansande bloggare. Vilket är tanken.
Den amerikanska metoden att täppa till käften på förargliga samhällskritiker kallas Slapp (Strategic lawsuit against public participation). På svenska skulle vi kunna kalla fenomenet ” strategisk munkavleprocess”. Att sådant är mindre vanligt i Sverige beror på att den svenska tryckfrihetslagstiftningen ger ett starkt skydd för exempelvis mej just nu, eftersom jag skriver i en stor tidning med ansvarig utgivare och juridiska resurser.
Men en enskild bloggare är sin egen ansvarige utgivare. Det är en avsevärd skillnad.
När således Hübinette gett efter för advokatfirmans krav på avpublicering och ursäkt sänktes skadeståndskravet till 120 000 kronor och respit beviljades till den 13 november för denna, som man kallade ”utomrättsliga lösning”, utpressning på vanligt språk. Nu återstår att se om finansfamiljen Holmbergs consiglieri fullföljer sitt hot om att starta en tryckfrihetsprocess mot bloggare Hübinette.
Men det vore inte riskfritt. Det är så klart förtal i objektiv mening att, sant eller falskt, utpeka någon som terrorist och nynazist. Men det är inte brottsligt om det är försvarligt att publicera uppgifterna därför att allmänintresset väger tyngre än den personliga integriteten. Läget är ju ungefär detsamma som när invandrarminister Johan Forssells ”närstående” avslöjades som aktiv nynazist. Det var inget åtalbart förtal därför att allmänintresset vägde tyngre än familjen Forssells anseende.
Det vore alltså inte så svårt att argumentera för det berättigade i att påvisa nynazism och terroristiska böjelser även inom den absoluta ekonomiska makten i Sverige. Likaväl som inom den politiska makten.
Det är bara det att finansfamiljen Holmberg har råd att förlora ett sådant mål, där advokatkostnaderna med råge slår eventuellt skadestånd. Deras ekonomiska risk är en bagatell. Så är det inte för bloggaren Hübinette. Möjligen ändras förutsättningarna helt om ”den närstående” döms som terrorist i Luxemburg den 27 november.
Det rakt motsatta exemplet, alltså på riskfritt förtal, finner vi i Expressen 11-13 november. Där hängs en syrisk man, som alltså kan antagas vara muslim, ut med namn och bild anklagad för såväl terrorism som omfattande ekonomisk brottslighet och där anklagas såväl Ica-banken som Bjuvs kommun för att ha medverkat till terrorism på grund av affärer med den utpekade mannen – som inte ens är delgiven misstanke om terrorism, än mindre anhållen.
På sex röriga helsidor under vinjetten ”Expressen avslöjar” skrider tidningens specialanställda (och prisbelönta) muslimjägare Inas Hamdan till verket. Hon lägger inte fingrarna emellan när hon går på jakt. Som särskilt upprörande beskriver muslimjägare Hamdan den omständigheten att hennes misstänkte ”bott framför näsan på svenska myndigheter i tio år” och ”lever lyxliv”, trots att hon pekar ut honom. Att detta skulle kunna tänkas bero på att mannen är från en rik familj och oskyldig till brott faller inte avslöjaren in.
Också denne man är förstås förtalad. Men har små möjligheter att vinna ett tryckfrihetsåtal på grund av sin etnicitet. Så är läget på förtalsfronten i Sverige just nu.