Ulf Kristersson är för mesig
Det är en politisk dödssynd
Det värsta en politiker kan vara är mesig.
Det näst värsta är att försöka blanda bort korten.
Regeringen ägnar sig åt både och.
Världen har jättestora problem. Donald Trump har drastiskt ökat osäkerheten om vad som gäller i den globala byn. Ena dagen kommer ett besked, ett par dagar senare ett annat. Ledaren för världens största ekonomi och världens största demokrati hoppar hage. Han är tyvärr inte ensam i galenskapen. Aggressiva ledare med sitt eget bästa framför ögonen sitter i högsätet i en lång rad stater.
Sverige har också stora problem. Låg tillväxt, hög arbetslöshet, omfattande segregation, ett klimatarbete som spårat ur, skraltiga skolresultat, långa vårdköer för att nämna några.
I det läget kan man ha viss förståelse för att regeringen inte kan ta till de mest potenta orden i tid och otid. Det gäller att ransonera krutet så att det inte förlorar sin sprängkraft.
Men med det sagt är regeringen för lam. Den framstår ibland som så mesig att det gränsar till självutplåning. När en fråga är tillräckligt viktig måste en regering sätta ner foten, göra sin uppfattning känd, klart och tydligt.
Inom landet har regeringen inga problem med den saken. Att utvisa mammor vars barn är svenska medborgare är varken rått eller rättsvidrigt enligt statsråden. Att vi snart har en fängelsepopulation som är tre gånger högre än dagens är inte heller fel enligt regeringen trots att all forskning visar att långa straff inte minskar brottsligheten.
Nej, mesigheten gäller främst de internationella krishärdarna, det ryska anfallskriget mot Ukraina undantaget. Både statsminister Ulf Kristersson (M) och utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) har visserligen skärpt tonen mot Israels behandling av civilbefolkningen i Gaza något. Men inte tillräckligt.
I Gaza lider drygt två miljoner människor av närmast total brist på bostäder, sjukvård och mat. Transporterna av förnödenheter har försvårats så till den milda grad att nästan ingenting kommer in.
Inte nog med det – människor som försöker få del av det som trots allt lyckats nå sitt mål skjuts ihjäl av israelerna. Ibland för att människorna försöker få tag på en matbit utanför de proklamerade öppettiderna, i andra fall av oklara anledningar.
Grymheten är ofattbar. Bottenlös. Men vad säger regeringen? Inte mycket. Vad gör regeringen? Drar in biståndspengarna till Unrwa, FN:s biståndsorgan för palestinska flyktingar men dubblerar samtidigt den totala summan för ändamålet. Trots att Unrwa har de omvittnat bästa förutsättningarna att få in nödbiståndet.
Manövern är egendomlig eftersom biståndsminister Benjamin Dousa (M) oavbrutet påpekar att problemet i första hand inte handlar om pengar – utan om att lyckas att nå de nödlidande. Att dubblera biståndet till dem som inte får in godset förefaller onödigt. Inte som en klar och tydlig signal.
Här glider vi osökt över till ett annat av regeringens kardinalfel, att försöka blanda bort korten. I förra veckan hade bistånds- och utrikesministern en gemensam presskonferens som gick ut på att säga att Socialdemokraterna har helt fel i sitt påstående att Sverige är det enda EU-land som avbrutit sitt bistånd till Unrwa.
Men det är ju, precis som Dousa understrukit, inte det som är problemet. Utan att nödhjälpen inte når fram utom i ytterst ringa omfattning. Ett djupt, upprörande humanitärt problem blev i den svenska debatten en strid om frågor i marginalen. Inte kärnan.
Under Socialdemokraternas valkongress gjordes ett annat blanda-bort-korten-försök. Partisekreterare Karin Enström (M) var in i själen upprörd över att det telefonförsäljningsföretag som S:s lotteribolag hade anlitat lurat på gamla och dementa prenumerationer på lotter. Hon tyckte S skyllde ifrån sig, inte tog ansvar. Orsaken till känsloutbrottet var att Spelinspektionen dömt Socialdemokraterna till tre miljoner i böter för försäljningsmetoderna.
Men S protesterade inte mot boten. De har sparkat styrelsen och bytt ut vd:n. Vad kan en ägare mer göra än att ångra att de inte hade bättre koll? Något försök att skylla ifrån sig har åtminstone inte jag sett till.
Våra gemensamma problem är inte små och inte få. De förtjänar både en seriös behandling och klara ställningstaganden. När kommer de?
TRE SPANINGAR
Statsministern spräcker 1 juli 200 000 kronorsvallen. Då höjs hans arvode till 204 000 kronor per månad. Lönen till övriga ministrar höjs till 161 000 kronor. Höjningarna uppgår till tre respektive 3,2 procent och håller sig alltså exakt på ”märket”, nivån för den övriga arbetsmarknaden.
Medan manliga och kvinnliga ministrar tjänar lika mycket så ser det inte ut så på den ordinarie arbetsmarknaden. Enligt en färsk rapport från Swedbank tjänar kvinnor 6 000 kronor mindre än män per månad. Löneskillnaderna utjämnas mycket långsamt. Med lägre lön får man också lägre pension.
Att fira att armén funnits i 250 år med en jätteparad på sin egen 79-årsdag och samtidigt bussa militären på den egna befolkningen måste betraktas som uppfinningsrikt. Men idébrist kan inte Donald Trump anklagas för. Det är snarare kvaliteten på idéerna som är diskutabla eller rakt av dåliga.
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.