De byggde landet – men vad vill de nu?
Visioner är en bristvara (S)
Folkhemmet. Miljonprogrammet. Dagisutbyggnaden.
Socialdemokraterna byggde landet med visioner.
Nu tar de hjälp av en intetsägande slogan, ”ny riktning för Sverige”.
Man kan kalla utvecklingen för tragisk.
I morgon inleds Socialdemokraternas partikongress under parollen ”ny riktning för Sverige”. Siktet är inställt på att ta tillbaka regeringsmakten i valet nästa år.
På pappret ser utsikterna ljusa ut. Socialdemokraternas opinionssiffror ligger stabilt över förra valets som var en blygsam framgång. Vänstersidan leder över partierna på den högra planhalvan. Förtroendet för Magdalena Andersson (S) är klart högre än både Ulf Kristerssons (M) och Jimmie Åkessons (SD).
Men jag hävdar att siffrorna i högre grad är en spegel av missnöjet med den sittande regeringen än ett bevis för Socialdemokraternas egen styrka.
Partiet lider fortfarande av de åtta åren mellan 2014 och 2022. Då bildade man för första gången på över femtio år koalition med ett annat parti, Miljöpartiet. Bara det innebar avsteg från den normala S-vägen. Men eftersom det också var högermajoritet i riksdagen tvingades partiet till underliga uppgörelser som Decemberöverenskommelsen, DÖ, och Januariavtalet för att över huvud taget behålla regeringsmakten. Under stor dramatik lyckades det för det mesta men inte alltid. Stefan Löfven (S) är den förste statsminister i modern svensk historia som fått sparken av riksdagen.
Det sammanhållande kittet i uppgörelserna, som alltid sprack, var att i möjligaste mån hålla Sverigedemokraterna borta från allt inflytande. Inte heller det kröntes alltid med framgång.
Till det ska läggas tre stora, omvälvande kriser som flyktingkrisen 2015, pandemin 2020 och Rysslands anfall på Ukraina 2022.
Kort sagt, när valdagen för tre år sedan randades, var Socialdemokraterna sönderregerade. De hade lyckats bita sig kvar vid makten under två mandatperioder. Men priset blev högt. Väljarna hade ingen aning om vad Socialdemokraterna ville. Vad var deras själ, vad var meningen med föreningen? Hade de ens själva ett svar på frågan? Oklart.
Meningen är att denna ödesdigra lucka ska täppas igen under partikongressen då ett reviderat partiprogram och en rad andra beslut om den framtida politiken ska klubbas. Men frågetecken saknas inte.
Hos väljarna finns en törst efter visioner. De vill veta vad de politiska partierna drömmer om. Hur borde Sverige organiseras?
Jag påstår att det kravet är störst på Socialdemokraterna som ledde regeringen i nästan 60 år under det förra seklet och hittills 14 under det nuvarande.
De byggde landet med hjälp av ledorden trygghet och rättvisa. Till de mer konkreta projekten hörde folkhemmet (som kan vara lite av varje om man ska vara ärlig), miljonprogrammet (massor med bostäder), daghem åt nästan alla (för att mammorna skulle kunna jobba och barnen få likvärdigare starter i livet) och det gröna folkhemmet (som dock aldrig blev av).
Men i dag har Socialdemokraterna inget projekt. Väljarna får inget svar på hur partiets nästa byggsten i det evigt pågående samhällsbygget ser ut.
I stället får de en urvattnad slogan, ”ny riktning för Sverige”. Den är närmast tragisk. Till och med den blivande borgerliga regeringen 1991 klarade av att formulera något rivigare, ”ny start för Sverige”. Den var inte heller briljant men bättre.
Vilka samhällsproblem ser Socialdemokraterna som de viktigaste? Extern och intern säkerhet, det senare betyder minskad våldsbrottslighet. Ordnad ekonomi. Bättre skola. Fungerande vård. Men det skiljer dem inte från något annat parti i riksdagen. Hur ser det nya socialdemokratiska projektet ut? Ingen tycks veta, inte ens de själva?
Till det ska läggas att Magdalena Anderssons lag är oklart. Lika höljt i dunkel är inte Ulf Kristerssons (M). I hans utgör Liberalerna osäkerheten, men de ingår trots allt i regeringen. För ”Magda” är Centern jokern i leken. Vid en kaffeträff nyligen i riksdagen kunde hon inte ens placera C på den politiska kartan.
Om Socialdemokraterna ska uppnå det de vill, leda regeringen efter 2026 års val måste hon och partiet skärpa sig. Ideologiskt och strategiskt.
TRE SPANINGAR
Oavsett vem som har rätt om vad som hände är det pinsamt för både ledamoten av EU-parlamentet Alice Teodorescu Måwe (KD) och tjänstemannen (V). Vuxna står inte och skriker och filmar varandra i affekt. Inte ens om det handlar om konflikten i Mellanöstern. Tummen ner gånger två.
Paulina Brandberg (L) lämnade plötsligt regeringen för någon månad sedan, samtidigt som den dåvarande partisekreteraren. Nu meddelar tidningen Alltinget att hon enligt beslut i Statsrådsarvodesnämnden får 1,8 miljoner kronor som plåster på såren för att hon ska ägna mer tid åt familjen. Hum.
Hans röst känns igen av alla födda före millennieskiftet. Ulf Elfving, 82, blir i morgon riddare av Vasaorden vid en ceremoni med kungen på Slottet. Han får det för sina insatser som journalist, programledare för bland annat Svensktoppen, Upp till 13 och Efter tre i Sveriges radio.
