Ställs Medin inför rätta är risken stor att han fälls
Om den turkiska regeringen hade begått misstaget att gripa en fin svensk journalist – låt säga nyhetsrådet Mats Knutson på SVT – så hade regeringen ingripit med full kraft och journalisten varit hemma som ett skott.
Felet med jämförelsen är möjligen att fina journalister likt ämbetsmän i staten aldrig skulle komma på tanken att vare sig förolämpa den turkiske statschefen Erdogan eller ägna mycket tid åt att gräva fram pinsamheter i de skamliga avtal som slutits mellan Turkiet och Sverige om svenskt deltagande i Turkiets eviga förföljelse av kurder.
Sådan journalistik har däremot varit omfattande i den lilla vänstertidningen Dagens ETC. Bara där och i ännu mindre vänstertidningar, kan tilläggas. Det beror på att journalistik som försvarar alla människors, även kurders, demokratiska och mänskliga rättigheter uppfattas som ”vänster” sen tiden för mordet på Olof Palme. Fina journalister avhåller sig från att nalka sig ämnen som skulle få dem att framstå som vänster.
Så om den turkiska regimen anser sig ha behov av att statuera exempel genom att fängsla svensk journalist blir deras naturliga val någon med vänsterstämpel.
Joakim Medin på Dagens ETC är ur det perspektivet ett idealiskt mål som den mest aktive i tidningens ständigt pågående journalistik om svenska statens förföljelser riktade mot kurder. Han har dessutom samlat sitt vetande i boken ”Kurdspåret” som detaljerat skildrar denna kurdjakt så att det skulle ha blivit svårhanterligt för regeringen om det publicerats i stora medier, exempelvis intervjuer med påstådda kurdiska terrorister, på plats i Turkiet, som Sverige utlämnat på turkisk beställning.
Självklart var Joakim en avskydd journalist av den turkiska regimen. Men han var dessutom, om inte avskydd så åtminstone besvärlig och förarglig, i den svenska regeringens ögon.
Mitt under pågående fjäskförhandlingar om svenskt Natomedlemskap mellan Sverige och Turkiet genomförde vänsteraktivister i Stockholm en spektakulär aktion med stort genomslag. Man hängde en docka som föreställde Erdogan upp och ned i närheten av stadshuset. Arrangemanget anspelade på hur den italienska diktatorn Mussolini slutade sina dagar.
Det väckte inte bara den turkiska regimens raseri, även den svenska regeringen tappade totalt omdömet. Dåvarande utrikesminister Billström (M) virrade till det om ”skenavrättning”, statsminister Kristersson (M) vredgades över ”sabotage mot de svenska Natoförhandlingarna”, vilket onekligen låter som en brottsanklagelse. Men till turkarnas förvåning skedde inga massgripanden. Statsminister Kristersson var tvungen att förnedra sig till att be Turkiet om ursäkt för den svenska yttrandefriheten, dessvärre inskriven i grundlagen.
Men turkiska åklagare inledde förundersökning i brottmål mot misstänkta svenskar som skrivit positivt om den förolämpande dockan, vet vi nu. Journalisten på Dagens ETC Joakim Medin blev självklart en av de misstänkta. Brottsanklagelserna har därefter förbättrats med uppgifter från en högerextremist, oklart i vilken gruppering, vid namn Christian Peterson, föga känd i Sverige men enligt turkisk press en framstående politisk bedömare, som säger sig veta att Joakim Medin är israelisk spion och låg bakom kuppen med Erdogandockan och dessutom är känd medlem i ”terroristgruppen AFA”.
Beträffande brottet ”förolämpning av president Erdogan” kan man inte utan vidare skratta bort det. Uppskattningsvis 1200 turkar sitter i fängelse som förolämpare och 44 000 har anklagats eller åtalats. Att skriva i kurdisk favör räknas som terrorism i Turkiet. Ställs Joakim Medin inför rätta är således risken för fällande dom mycket stor.
Den turkiska regimen fann således en idealisk journalist som man hatar och som inte är fin och som dessutom retat upp den svenska regeringen.
När den nya utrikesministern Malmer Stenergard (M) säger att regeringen och UD jobbar ”med högsta prioritet” för att få hem Joakim Medin är det helt enkelt inte sant. Under den första veckan lade man knappt två strån i kors i avvaktan på att Malmer Stenergard skulle ”ta upp saken” när hon träffade Turkiets utrikesminister på en Natokonferens. Då hade hon inte ens besvärat den turkiske ambassadören i Stockholm. Den senfärdigheten är lika obegriplig som skandalös.
Men en finjournalist hade varit hemma för länge sen.
