Mordet på Emilia säger någonting om Sverige
Att flickor dödar en flicka må vara mycket ovanligt.
Men mordet på Emilia säger besvärande mycket om ett Sverige som inte använder kunskap som har funnits länge.
I dag åtalades en 15-årig flicka för att ha mördat 14-åriga Emilia i Landskrona i somras.
En 14-årig tjej anses vara lika delaktig i planeringen och genomförandet av brottet, men då hon inte är straffmyndig väcks inte åtal mot henne.
I stället har åklagaren gjort en framställan till tingsrätten om bevistalan mot den flickan. Det innebär att även hon ställs inför domare och att eventuell skuld fastställs, men inget straff kommer att dömas ut.
Av ett pressmeddelande i dag att döma kommer åklagare Pernilla Nilsson till rätten med starka kort.
De misstänkta tycks har varit samarbetsvilliga i förhör. De har i stora drag berättat samstämmigt om vad som hände den kvällen.
Det räcker inte för fastställande av skuld, men här finns också annan bevisning i form av exempelvis brottsverktyg som stals i olika butiker tidigare samma kväll som Emilia dödades.
Så långt den juridiska dimensionen av denna tragedi. Men den här berättelsen innehåller så mycket mer än vad polisen har kommit fram till och vad en åklagare påstår.
Det är exempelvis inte det minsta förvånande att de misstänkta och Emilia lärde känna varandra på det SiS-hem de alla tre var placerade på.
Dessa statliga hem har funnit sedan tidigt 1990-tal och var en gång i världen en god idé, här hamnade såväl ungdomar som var allvarligt på glid som tonåringar som dömts för grova brott.
Men i vår tid räcker inte detta verktyg.
Förrymda eller fritagna unga mördare som ställer till med nytt elände har de senaste åren vållat rubriker och tv-debatter och uttalanden från bekymrade experter och ministrar som visat handlingskraft genom att tillsätta utredningar samt givetvis en arg opposition som gläfser om att för lite görs.
I princip all denna uppmärksamhet har rört pojkar. Flickorna är det få som har brytt sig om.
Detta trots att ungefär en tredjedel av de omkring 1 000 barn som varje år av en eller anledning placeras på ett SiS-hem är tjejer.
Detta trots att forskning visar att flickor är lika aggressiva som killar, även om aggressiviteten primärt tar sig andra uttryck än i våld, som exempelvis genom mobbing och ryktesspridning.
Detta trots att tjejer och unga kvinnor allt oftare dyker upp i kriminella sammanhang.
Berättelsen om mordet på Emilia innehåller också en hel del komponenter som kriminologin och sociologin är väl bekanta med.
Min kollega Linda Hjérten berättade i Aftonbladet i går om de två misstänkta flickorna och hur de valsat in och ut ur myndigheters försorg sedan tidig ålder och inte sällan varit på rymmen.
Hjälp och stöd har kommit in för sent och långsiktiga planer har lyst med sin frånvaro.
Vad har då SiS fyllt för funktion?
Jag har ingen kunskap om hur de misstänkta har haft det, men det är i sammanhanget värt att påpeka att IVO i fjol i en rapport slog larm om allvarliga missförhållanden för just flickor på dessa hem.
De utsätts för hot, kränkningar och diverse otillåtna tvångsåtgärder.
Några utdrag:
”Vid 19 av 21 tillsynade ungdomshem kritiserar IVO verksamheten för allvarliga brister…”
”Flickor är mer utsatta för otillåtna tvångsåtgärder än pojkar…”
”Vid 14 av 21 ungdomshem har verksamheterna agerat i strid med lagen…”
De här slutsatserna blir inte mindre dystra om de ses i ljuset av att kunskap om vad som måste göras för att få ordning på barn som är på väg utför har funnits i minst 30 år.
Redan i förskolan märks de, de utagerande ungarna. Inte sällan växer de upp i dysfunktionella familjer med föräldrar fast i missbruk och kriminalitet.
Det här är familjer som behöver långsiktigt stöd. Och lagar som ger socialtjänsten verktyg att gå in med tvångsåtgärder när föräldrar vägrar att ta emot hjälp.
Efter årtionden i dvala har politiker på båda sidorna blockgränsen glädjande nog vaknat till liv.
Den förra regeringen tog initiativ till en ny socialtjänstlag som den nuvarande har ärvt och kommer att driva igenom.
Viktiga förändringar kommer att ske. Vilket naturligtvis är bra. Men mer behöver göras.
Jag säger inte att staten hade kunnat förhindra mordet på Emilia.
Jag säger bara att vår tids brister är större än vad som syns i debatten.
Brister som i första hand drabbar flickor.
