Då kanske Ferhat hade levt i dag
Det är bra att polisen varnar hundratals medlemmar i en adelsätt.
Samma metodik borde ha använts vid morden i Västberga och Tullinge.
Härom natten skedde en sprängdåd på en adress på Östermalm i Stockholm där generaldirektör Johan Kuylenstierna är skriven.
Polisen tror dock att attentatet var riktat mot affärsmannen Joachim Kuylenstierna, som på senare tid har förföljts och hotats.
De två männen har inte mycket mer än sitt efternamn gemensamt, de är inte släkt, de känner inte ens varandra.
Men så är inte heller vår tids gangsters ett under av intelligens. Den bristande förmågan till research är påtaglig, människor som inte har ett dugg med en konflikt att göra skjuts ihjäl för att de heter någonting som påminner om det tilltänkta offret, eller så peppras fel port med en automatsalva, det är inte så noga.
Polisen har nu börjat ringa runt till alla som heter Kuylenstierna och sagt att även om det inte finns konkreta hot mot dem så bör de iaktta försiktighet.
Ett digert arbete, i Sverige finns hundratals personer med det namnet, men såvitt jag förstår ett beslut som har fattats på goda grunder.
För bara några veckor sedan spärrades Gamla stan av efter att en handgranat hittats, måltavla även den gången förmodades Joachim Kuylenstierna vara, andra allvarliga incidenter har förekommit.
Kanske är alla dessa samtal som nu rings ett utslag av en ny polisiär arbetsmetod.
Det är under alla omständigheter ett tillvägagångssätt som kunde - nej, borde! - ha använts tidigare.
Exempelvis innan Ferhat, en älskad make och fader till två små flickor, mördades.
Mannen var den första av tre personer som dödades då en 17-åring inom loppet av ett dygn sköt in i två villor i Västberga och Tullinge. Ett blodbad som tros vara inslag i konflikten mellan Rawa Majid och Ismail Abdo.
Till saken hör dock att redovisningskonsulten Ferhat inte var det minsta kriminell, men han hade samma efternamn som en mindre trevlig figur, den man som den unge torpeden av allt att döma hade fått i uppdrag att döda.
Det var nu inte första gången som den helt oskyldiga familjen utsatts för brott.
Några veckor tidigare hade en rörbomb placerats utanför en släktings hus. Den detonerade aldrig, men familjemedlemmarna blev av lätt insedda skäl uppskrämda.
Ferhats änka skulle senare berättade i förhör om rädslan, om hur de installerade larm och kameror.
De blev inte lugnare av att en person informerade en anhörig om att det fanns en man med samma efternamn som begått en hel del brott och nu hade flytt utomlands.
Polisen kontaktades med en vädjan om att hålla koll på familjens adresser, men ingenting skedde.
Några timmar efter mordet i Västberga tändes det eld på en villa som en nära släkting till den mördade mannen äger.
Hade Ferhat levt i dag om polisen agerat likadant som nu, när personer med namnet Kuylenstierna varnas?
Vi kommer aldrig få svar på den frågan.
