Trumps hot saknar motstycke – Europa måste visa ryggrad
No more Mr Nice Guy.
Så måste Europa agera efter Trumps senaste utspel.
En ekonomisk krigföring mot vänner som saknar motstycke.
Trumps senaste utspel försätter EU i ett mardrömsläge. Tidigare tullar och hånfulla utspel har svalts med ett falskt påklistrat leende. Det måste vara slut med det nu. Slut med att vara en slagpåse, slut med att att svälja och acceptera. Att titta åt andra hållet.
Nu måste brosken till en ryggrad odlas i EU-ledarna. Även om det känns obekvämt. Vi kan inte längre låta oss hunsas. Det är dags att sätta ner foten, trots riskerna.
Att införa strafftullar på varor från länder som vill upprätthålla någon slags regler i världen är inget annat än maffiametoder.
Vi vet att Trump och hans ja-sägare tycker att världen ska styras av de starka. Han har själv sagt att han struntar i världsregler, att han styrs av sin egen moral.
Men grattis Ryssland och Kina, ni har just haft er bästa helg på länge utan att lyfta ett finger. Världen har just anpassat sig till er.
Att utpressa några av sina närmaste allierade som Danmark, Frankrike, Sverige och Storbritannien är inte bara surrealistiskt, det är också farligt.
Ingen kunde nog föreställa sig att ens Trump skulle få för sig att straffa några av sina bästa vänner för att de vägrar lämna ifrån sig eget land.
EU:s ledare måste vara modiga nu. Sluta slänga sig med ”vi följer situationen noggrant” och hitta moteld.
Ekonomen om Trumps tullhot: ”Ett historiskt utspel”
Visst, USA är större och mäktigare. Militärt och ekonomiskt. Men att slå tillbaka skulle svida även på andra sidan Atlanten, trots att de är större och starkare.
Bara för att du äger en Kalashnikov är du inte förskonad från smärtan av slangbellans skott.
Europa måste använda sin slangbella nu. Ställa krav, säga ifrån, höja tullar. Det kommer att kosta oss mest, men det får vi ta. Annars kommer det att bli värre sedan.
Europa sätts också i en omöjlig situation om Ukraina. Många fruktar nog att Trump snart tappar intresset eller att hans affärsmöjligheter i Moskva får engagemanget att tippa över till rysk favör.
Nu väntar vi bara på att Europa ställs inför det omöjliga valet. Ukraina eller Grönland. Vi måste välja båda.
För den som tycker att allt ser mörkt ut (det är väl typ alla) finns ändå en liten tröst att erbjuda. Ingen i USA, förutom presidentens absolut närmaste skara av ja-sägare, tycks jubla över de senaste galenskaperna. Även inom republikanerna som ju Trump tillhör ökar kritiken i styrka. Flera senatorer har kallat hans senaste utspel för ett misstag, dumt och att spela Putin i händerna.
En opinionsundersökning som CNN citerar och som gjordes innan Trumps tull-utspel visar att tre fjärdedelar av amerikanerna motsätter sig planerna på att ta över Grönland.
Ändå fortsätter han.
USA:s 47:e president har blivit fartblind. Karusellerna på nöjesfältet pirrar så skönt i magen när inget går emot en.
Men snart kommer bakslagen, för varken de egna partikamraterna eller omvärlden kan låta det gå hur långt som helst. Kanske.
Att allt nu går i turbofart stavas mellanårsval. I november kan Trump förlora mycket av sin makt i kongressen och han riskerar då att möta hårdare motstånd. Han måste ha Grönland innan, kosta vad det kosta vill.
Ekonomiskt och militärt går som sagt inte att utmana den gasande presidenten. Kanske är det istället dags för Europa och omvärlden att slå hål på hans fåfänga. De har hittills spelat med och uppmuntrat men om man gör tvärtom? Vad finns att förlora?
Om man slutar att som Nato-ledaren Rutte kalla Trump ”daddy”. Om man slår hål på självbilden av att vara den bästa och starkaste ledaren världen skådat.
Om man nyper där det svider. Som ett jobbigt småsyskon.
Kanske om Europa stannar hemma från fotbolls-VM i sommar. Jag vet, det kommer inte att hända, men tänk ett VM utan England, Frankrike, Tyskland, Spanien och Portugal. Ett VM där bara Argentina och Brasilien kan räknas till världsnationer – i övrigt publikmagneter som Kap Verde, Saudiarabien och Curacao.
Det skulle ju svida för egot.
Så skulle Europa samtidigt kunna spela ett EM i stället. I Köpenhamn, eller varför inte Nuuk?
