Mikael är död och efter ett år började Mohammed prata
Skärholmen är inte längre en mordplats.
Det är sista dagen i förhandlingen i Svea hovrätt om skotten som dödade Mikael och åklagare Ove Jäverfelt säger i sitt avslutande anförande att han i stället tänker använda ordet ”brottsplats”.
Mitt emot honom sitter Mohammed Khalid Mohammed, en ung man som närmast teg sig igenom förhör och den första rättegången, men som efter 14 års fängelse, det hårdaste straffet en 17-åring kan få, började prata.
Snaggat hår, beige tröja, mörkgrå byxor, självsäker blick, Kriminalvårdens vakter har tagit av honom handfängsel och midjebälte.
Om denne unge man varit en månad äldre hade han sannolikt dömts till livstid i tingsrätten. Nu säger han att Mikael attackerade honom, tumult uppstod, skott brann av, det var inte meningen, ingen skulle dö.
Efterhandskonstruktion – eller sanningen?
Jag vet inte. Jag var inte på plats i den där gångtunneln den där eftermiddagen i april förra året.
Men jag vet så mycket som att det som såg ut att bli en enkel resa mot fastställande av tingsrättens dom har tagit en intressant och överraskande vändning.
Åklagare Jäverfelt, en rutinerad herre, trummar på.
– Mohameds berättelse är inte trovärdig. Han har försökt anpassa sig som en slalomåkare som åker mellan portarna.
– Mohamed ska dömas för mord. Utredningen visar att det inte kan ha gått till som han säger.
Han är självsäker, åklagaren, han säger att han inte tänker gå in på sitt nyligen tillagda andrahandsyrkande, vållande till annans död.
Sal 3, en gång i världen riksänkedrottning Hedvig Eleonoras audienssal, det var här hon den 4 mars 1710 mottog en kurir som överlämnade nyheten att den danska invasionsarmén slagits tillbaka vid slaget i Helsingborg.
Normalt tilldrar sig inte ens stort uppmärksammade mål intresse från tidningar, radio och tv när det har baxats till hovrätten, men så tog en dömd ung mördare till orda, bara SVT har fyra reportrar på plats.
Längs väggen sitter också några gymnasiegrabbar, i en paus berättar de att de har fått i läxa att gå hit och lyssna.
De känner inte igen den äldre man som också är på plats, den gamle socialdemokratiske ministern Hans Dahlgren, numera nämndeman på plats för att han finner målet juridiskt intressant.
Försvarsadvokat Harri Keränen tar över, han inleder med att berätta om medieberättelsen om skotten i Skärholmen, den var oerhörd, den passade väl in i samtidens melodi om gängmedlemmar och en man som fick plikta med sitt liv för sitt civilkurage inför ögonen på sin son.
– Det var tyvärr en felaktig bild. Vi vet så mycket mer nu.
Advokaten går igenom bevisen, sonens vittnesmål, han påpekar att pojkens berättelse påminner om den åtalades, den tekniska bevisningen synas, påpekar att kulor har blandats ihop av Nationellt forensiskt centrum.
– I den miljön Mohammed rör sig pratar man inte med polisen. Men han har ändrat sig under tiden i häkte.
Åtalet om mord, avslutar advokaten sin långa plädering med att säga, är inte styrkt.
Hur kommer det här att sluta? Jag vågar inte spekulera, båda sidorna har tyngd bakom argumenten.
En sak är dock klar:
Skotten i Skärholmen är ett betydligt mer komplicerat fall än vad det framstod som då ledande politiker ryckte ut och rubrikerna skrevs.
