Ica-chefen Robert förstår bojkotten
Bojkotten av matvarujättarna startar i dag.
Robert Westerlund, chef på en Ica-butik i centrala Stockholm, säger att han förstår upprördheten, ilskan som de skenande priserna skapar, vanmakten, uppgivenheten.
Men samtidigt, att driva en liten livsmedelsaffär gör dig inte förmögen, rubrikerna om branschens miljardvinster och rika affärsägare har ingenting med denne butikschefs verklighet att göra.
Verkligheten stavas en omsättning på drygt 30 miljoner och stölder för runt 800 000 kronor per år och en lön ”som motsvarar ett hyfsat kontorsjobb”, runt 40–50 tusen i månaden.
– Några butiker har tagit bort choklad för lösgodiset. Det har blivit för dyrt, berättar Robert Westerlund.
Det är måndag förmiddag i mars och vi sitter i ett personalrum under jord och det är lika bra att erkänna att jag har gjort det enkelt för mig.
Jag bor runt hörnet, är stammis på Ica Bonden och ytligt bekant med denne butikschef efter alla år i kvarteret.
Det var honom jag bestämde mig för att ringa för att hitta någon form av vinkel på storyn om bojkotten som spridit sig över nätet, som en protest mot att allt blir dyrare, matpriserna steg med 3,9 procent i februari, inflationen har skjutit fart igen, Trump inför tullar och gör utspel, allt är besvärligt.
– Jag förstår protesterna. Vi lever i en demokrati och det är bra att det här problemet synliggörs.
Robert Westerlund är lång och ser stark ut och han ville bli brandman en gång i världen, men slumpen förde honom i stället till en liten Ica-butik på Södermalm.
Året var 1993 och han har sedan dess jobbat sig upp, gått olika chefskurser, är numera delägare i butiken, sett låg- och högkonjunkturer komma och gå.
– Det har varit besvärligt i ganska många år nu. Först pandemin, sedan kriget i Ukraina, nu stök i USA.
En skillnad mot förr är att det numera kan vara brist på varor länge. I höstas ledde regn i Spanien till att det knappt fanns frukt. Och O’boy har kommit och gått sedan i november.
– Jag hade helt andra vinstmarginaler för 20 år sedan.
Vad säger kunderna? Är de ilskna?
– Nej. Den här situationen är inte rolig för någon, jag vill inte höja priserna, kunderna förstår det. På sista raden måste jag få det att gå ihop.
Han säger att det är kontakterna med kunderna som får honom att tycka om arbetet. Att ha en fin butik att visa upp.
Det gäller att improvisera. Sänka priserna på varor med kort datum och på frukt med skönhetsfläckar.
– På tisdagar har vi tio procents rabatt för seniorer. Det har blivit mycket populärare de senaste åren. Det märks att folk har det tuffare.
Robert Westerlund säger att han mer eller mindre är i tjänst dygnet runt. Han arbetar förvisso dagtid, men personalen ringer på kvällarna, när något problem uppstått.
Och problem uppstår i en citybutik. Det är mycket fylla och stök om kvällarna.
Jag berättar att jag mötte en naken man på väg ut när jag var på väg in i butiken en kväll för någon månad sedan. Westerlund ler och säger att han har hört talas om den incidenten.
– Men vi har ett gott samarbete med Södermalmspolisen. De är ofta i kvarteret och tittar till.
Ute på Skånegatan, där folk drar från krog till krog om kvällarna, är det ödsligt och blåsigt, en tant stretar fram med en rullator, några lapplisor spejar efter parkeringssyndare.
Det är knappt några kunder inne i butiken. Mira, en kvinna i 50-årsåldern, har hittat en yoghurt på extrapris.
Hon berättar att hon flyttade från Jugoslavien i början på 80-talet – ”kärleken förde mig hit” och att hon arbetar runt hörnet.
– Skriv att det här är en trevlig butik, uppmanar hon mig strängt.
De stigande matpriserna är så synliga och så mätbara. Och det finns någon i vardagen att protestera mot.
Det är en annan sak med låt oss säga elen, som också blivit dyrare. Hur skulle en sådan protest se ut? Bua ut Ebba Busch eller någon direktör i energibranschen? Sitta hemma med bara tända ljus?
Frågan är dock i vilken utsträckning bojkotten kommer att märkas. Visst, Nooshi Dadgostar säger att hon inte tänker handla på Ica, och ja, i storstäderna finns det alternativ till Hemköp, Coop, Ica och de andra. Men på mindre orter?
Konkurrensverket, som i somras presenterade en granskning av livsmedelsbranschen, har sin bild av vad prisutvecklingen beror på: för få aktörer, för dålig konkurrens.
– Kanske kommer det att synas lite, på marginalen, suckar Westerlund.
Han säger att han var i Norge nyligen. Ett paket bacon kostade runt 50 kronor. Själv tar han 20.
– Är det verkligen dyrare i Sverige än i jämförbara länder?
Han säger att mycket har blivit annorlunda under hans år i branschen. Folk har blivit mer stressade.
– Vi säljer betydligt mer färdigmat nu än för 20 år sedan. Sportdrycker och proteinbars. Det ska gå snabbt att äta.
Robert Westerlund har fyllt 50, närmar sig 60. Han tror att han blir kvar på Ica Bonden till det är dags för pension.
Jag frågar vad han tror om framtiden.
– Den ser jämngrå ut, men jag har en förhoppning om att det ljusnar.
