Öppna armar har blivit höga murar – Dödens hav fortsätter kräva offer
Den illegala migrationen till Europa har minskat jämfört med för tio år sedan.
Men rutten över Medelhavet är fortfarande lika dödlig.
En viktig skillnad är att där flyktingar och migranter för tio år sedan möttes av öppna armar är det i dag höga murar som väntar.
Jag minns mycket väl hur flyktingvågen inleddes för tio år sedan.
Aftonbladet hade inrättat en tillfällig redaktion i München för att skildra krisen. Jag reste från Tyskland söderut med Angela Merkels ord ringade i öronen, ”Wir schaffen das”, ”Vi klarar det”.
Många minns säkert också bilden på Alan Kurdi, den lille pojken som låg livlös på en strand i Turkiet. Uppspolad av vågorna. Medlidandet stod på topp.
Men när jag kom till Ungern möttes jag av ungerska soldater iförda dubbla handskar som var i full färd med att rulla ut lager på lager med taggtråd både på marken och ovanpå stålstängsel för att försöka hindra flyktingar från att ta sig över gränsen.
De som ändå lyckades kördes i bussar upp till den österrikiska gränsen där de fick promenera den sista biten. Många tog sig vidare till Tyskland och Sverige. Många av dem var människor som flydde inbördeskriget i Syrien
Då pågick en kamp mellan ett fåtal länder som inte ville ta emot några flyktingar och en majoritet som ansåg att de här människorna behövde hjälp.
I dag är läget totalt förändrat.
Nästan inga länder i Europa vill ta emot flyktingar. Tyskland, som tog emot flest av alla i absoluta tal har nyligen infört kontroller vid alla gränser där asylsökande kan direktavvisas.
Sverige som tog emot flest av alla i förhållanden till sin folkmängd har nästan slagit igen dörren helt. För att inte tala om Österrike.
Europa har inte bara tröttnat på flyktingar. Man vill inte längre acceptera att kriminella gäng av flyktingsmugglare tjänar stora pengar på att transportera människor illegalt på farliga sätt till Europa. Det ger en känsla av att inte ha någon kontroll på vilka som kommer.
Men hittills är det smugglarna som har överhanden.
Även om antalet som illegalt försöker ta sig till Europa minskar så är det sammanlagt ändå stora tal. Majoriteten gör sin resa via någon av rutterna på Medelhavet. På överlastade, rangliga farkoster som inte sällan kapsejsar.
På tio år, sedan 2015, drunknade 27 157 personer enligt FN-s migrantorganisation IMO. Det är i snitt drygt 2 700 per år. Värsta året var 2016 med dryga 5 000 drunknade. Förra året var det 2 333.
Alla vet om att detta är verkligheten. Ändå fortsätter havet att år efter år bli en gravplats för nya offer.
EU har gått från att försöka ge dem som kommer en fristad till att försöka förhindra att folk kommer till Europa överhuvudtaget.
Man samarbetar med den libyska kustbevakningen för att hindra flyktingbåtar från att lägga ut. Det kan ta sig skrämmande uttryck.
På tv-nyheterna kunde man häromdagen se hur en patrullbåt från den libyska kustbevakningen under 20 minuter besköt fartyget Ocean Viking som försöker rädda flyktingar i Medelhavet.
Beskjutningen skedde enligt uppgift på internationellt vatten från en patrullbåt som EU betalat.
Även länder som Grekland har anklagats för att man försöker skicka tillbaka båtar med flyktingar när de kommer in på deras territorium, så kallade pushbacks. Något som är illegalt.
Italien har träffat avtal med Albanien för att en del av de som tar sig till Italien ska få sina asylskäl prövade där i stället. Men italienska domstolar har tillfälligt stoppat den möjligheten.
En annan variant är att EU och Storbritannien förhandlar med länder i Afrika om att outsouca asylprocessen. Storbritannien hade en färdig uppgörelse med Rwanda men den övergavs (tillfälligt?) när den nya Labourregeringen tog makten.
Danmark för egna förhandlingar med Rwanda.
Trots att antalet flyktingar och migranter som kommer till Europa i dag är klart färre är det nästan inget land som vill ta emot dem. De högerpopulistiska vindarna blåser starkt även i länder med mittenregeringar.
Förhoppningen verkar vara att ju mer repressiva åtgärderna blir desto mer ska människor i Afrika och det övriga globala syd avskräckas från att försöka ta sig till vår kontinent.
Men det verkar bara delvis fungera. Pandemin var en större dämpande faktor än något EU prövat hittills.
Kanske är det bara en tidsfråga innan Europa börjar tillämpa president Trumps metod att utvisa oönskade människor vart som helst i världen. Gärna till fattiga länder. För att öka graden av avskräckning.
Det finns de som flyr av ekonomiska skäl. Just nu verkar de vara i majoritet. Människor som drömmer om ett bättre liv men som har små chanser att få stanna legalt i Europa.
Men det finns också de som flyr krig och förföljelse.
Om ingen är beredd att ta emot ens dem blir det i längden spiken i kistan för asylrätten så som den tillämpats efter andra världskriget.
Men inte nödvändigtvis slutet för Dödens hav.