Vansinne att låna för att förvärra oljekrisen
Att Sverige och andra länder sänker skatten på bränsle kommer inte att öppna Hormuz-sundet.
Att belåna sig för att skicka signalen till människor att allt är som vanligt kan komma att se riktigt korkat ut redan om några veckor.
Strunta i problemet, se bara till att få bort symptomen. Det har varit modellen för krishantering i västvärlden de senaste decennierna, oavsett om det handlat om efterdyningarna av kraschen 2008 eller pandemin.
Ekonomens dystra dom: Så ska du agera nu
När regeringar lånar enorma belopp och centralbanker trycker nya pengar kan riktigt stora bekymmer trollas bort för stunden. Att det också leder till svåra bieffekter på längre sikt som vi fortfarande lever med talas det mindre om.
Nu är det dags igen.
Ett av de stora numren i regeringens vårbudget var en tillfälligt sänkt skatt på drivmedel, till en kostnad för staten på 1,6 miljarder. Pengarna ska lånas upp. Regeringen har också ansökt om att få sänka skatten ännu mer, under EU:s miniminivå, vilket skulle kosta ytterligare 8 miljarder.
Sverige är inte ensamt, en lång rad andra länder har gått samma väg. Tyskland och Kanada har de senaste dagarna annonserat sänkta skatter på bensin. Allt för att mildra effekterna av stigande oljepriser efter kriget i Iran. I de allra flesta fall handlar det om länder som redan har stora budgetunderskott och höga statsskulder.
En fråga som borde ställas är om dessa skattesänkningar kommer att få hundratals oljetankers att börja gasa i full fart genom Hormuz?
Om svaret är nej, är det inte bara bortkastade pengar, det är att använda skattemedel för att göra krisen lite värre.
Vad som kommer att hända i konflikten går knappt att förutspå timme för timme. Men i skrivande stund är läget följande: trafiken genom Hormuzsundet, där normalt en femtedel av världens olja och gas passerar, är fortfarande minimal sedan snart sju veckor tillbaka. Det har gjort att både världens produktion och leveranser av olja fallit mer än någon gång tidigare.
Med USA:s blockad förvärras läget ytterligare när även iransk olja försvinner från världsmarknaden.
På börsskärmarna har oljepriset hållit sig ganska stabilt, med ett pris på 95 dollar under onsdagen.
Det är något av en synvilla.
I dagarna anländer de sista tankbåtarna som lämnade gulfen före kriget till sina destinationer runtom i världen. Väldigt få nya är på väg.
På oljemarknaden pågår redan en vild huggsexa där raffinaderier i Asien desperat bjuder över varandra. På denna fysiska marknad för olja med omedelbar leverans kostade på måndagen ett fat Nordsjöolja 149 dollar, den högsta nivån någonsin, enligt Financial Times.
Det är en tidsfråga innan denna verklighet hinner ikapp även det officiella världsmarknadspriset, varnade internationella energiorganet IEA för på tisdagen.
Den kris som redan pågår i Asien kommer att nå Europa om några veckor, enligt energianalytiker.
Kalkylen är lika enkel som brutal. Världen konsumerar drygt 100 miljoner fat olja om dagen. Kriget har dragit ned produktionen med mellan 10 och 15 miljoner fat. Gapet har hittills täckts med reserver, världens nödlager töms nu i den snabbaste takten någonsin. Så kommer det inte kunna fortsätta. Vid någon punkt måste konsumtionen gå ned.
Ett sätt som det sker på är genom priset. Ju dyrare något är desto mindre tenderar vi att köpa, om det är möjligt att avstå. Genom att införa tillfälliga skattesänkningar tas den mekanismen delvis ur spel.
Resultatet är att priserna fortsätter upp. Om länder vill fortsätta skydda konsumenter kommer det krävas ännu fler skattesänkningar och subventioner. EU har redan varnat för att energikrisen kan förvärra kontinentens statsfinanser.
Och om det uppstår en bristsituation längre fram kommer den att bli snäppet värre.
IEA var tidigt ute och rekommenderade regeringar att uppmana till lägre konsumtion av bränsle genom att åka kollektivt, arbeta hemma och undvika flyg. Och de länder som vill hjälpa människor som drabbas av stigande priser borde använda sig av riktade bidrag.
De flesta länder, inklusive Sverige, har i princip struntat i detta. Regeringen ska visserligen få statliga myndigheter att använda mer fossilfria drivmedel men inte ett ord om att vanliga människor ska försöka dra ned på sin energikonsumtion.
I flera länder i Asien är sådana åtgärder redan genomförda sedan veckor tillbaka. Inte för att politikerna där tycker att det är roligt att komma med sådana besked utan av tvång.
Om kriget fortsätter i flera månader till och Hormuzsundet inte öppnas upp kommer världen att dramatiskt behöva minska sin konsumtion av olja. Det kommer nämligen inte att finnas tillräckligt.
Om vi förväntas fortsätta göra av med bensin som om inget har hänt, vilka ska då bli utan?
Det vore klädsamt om Europas finansministrar berättade det.