Både Andersson och Åkesson vann
Grattis, Magdalena Andersson och Jimmie Åkesson.
Vem som vann kvällens tv-debatt är av underordnad betydelse – viktigare är att ni framstod som politikens två dominanter.
Sverigedemokraterna har avslöjats med att ha trollfabriker, Socialdemokraterna har drabbats av rubriker om hur partiet pumpar ut politiska budskap utan tydlig avsändare.
– Ni har bedrivit vit makt-propaganda, mullrade Andersson.
– Socialdemokraterna ägnar sig åt skumraskaffärer, morrade Åkesson.
Efter holmgången om sociala medier ägnades debatten i Aktuellt åt arbetslöshet och integration.
Slagkraftiga och hopplösa replikskiften kom och gick och vem som egentligen vann detta slag är en fråga om tycke och smak och kan praktiskt nog läggas i betraktarens öga.
Men det finns någonting intressantare än resonemang om vem av kombattanterna som har anledning att fira med en segeröl, nämligen den politiska dynamik som debatten ska ses i ljuset av.
Då och då låtsas någon av kvällstidningarna avslöja att Socialdemokraterna ser Jimmie Åkesson som högerns statsministerkandidat.
Det sker antingen genom att Tobias Baudin, det stora oppositionspartiets partisekreterare, skickas fram eller att budskapet läggs i munnen på anonyma källor.
I spelet ingår också att moderater i varierande grad av upplösningstillstånd ger sig på sin egen partiledare, Ulf Kristersson, med anklagelser om svagt ledarskap, brist på synlighet och allt vad det nu är.
En tv-debatt mellan Andersson och Åkesson tillhör den berättelsen, eller narrativet som det heter på vår tids svenska.
Deltagarna i showen låtsas inte om att Jimmie Åkesson inte kommer att tolereras av riksdagen som statsminister.
Inte bara oppositionens ledamöter skulle trycka på röd knapp. Det finns inte en chans att Liberalerna, om nu det partiet överlever riksdagsvalet, går med på en regering ledd av SD.
Och om Moderaterna har någon röd linje kvar, är det här. Förnedringen i att inte längre vara det näst största partiet går att leva med, men inte ett högerstyre med något annat än en moderat statsminister.
Det här är Åkesson naturligtvis inte omedveten om. Tvärtom, i intervjuer har han varit tydlig med att han förstår den politiska realiteten. ”Med de parlamentariska förutsättningar vi har i dag så är mina förutsättningar att bli accepterad i kammaren ganska små.”
Detta är således ett spinn. Ett spinn med två vinnare, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna.
Men det är inte uteslutande ett politiskt spel.
I en ny parlamentarisk situation med tre stora partier har ett nytt kraftfält vuxit fram.
Ett kraftfält där politiska partier förtvinar i skuggorna av Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna.
Socialliberala småpartier kämpar för sin existens. Moderaterna? Det partiet har tappat i varje val sedan 2010 och måste göra någonting.
Men om M går till höger flyr storstadsväljare till Magdalena Andersson och om partiet går mot mitten lägger andra grupper valsedlarna hos Jimmie Åkesson.
– Vi har en massarbetslöshet som skadar Sverige, sa socialdemokraten.
– Arbetslösheten beror på massinvandringen, kontrade sverigedemokraten.
”Tvångsblandning”...”Politisk teater”...”Stram invandring”...32 minuter senare var debatten över.
Det var två vinnare som duellerade.
