Våra smarta telefoner hotar demokratin
När världskriget bröt ut 1914, kunde någon föreställa sig att kejsardömet Österrike-Ungern skulle kollapsa? Att en grupp ateistiska extremister skulle erövra makten i Ryssland och låta staten ta över all jord, alla produktionsmedel och all handel? Och att denna diktatur skulle bli 1900-talets långvarigaste och en av de blodigaste?
1933 steg den obehagliga fjanten Hitler till makten i Tyskland. Han kunde väl ändå inte hänga sig kvar särskilt länge? De tyska borgerliga partierna lyfte ju upp Hitler i ett smart drag för att avlöva honom. Sedan mördades judarna och Europa blev en ruinhög.
Inte kunde någon tro att kommunisterna som 1949 tog makten i det kaotiska och utfattiga Kina strax skulle utmana USA som världens största ekonomi.
Nionde november 1989 föll Berlinmuren. I samma stund var alla över hela världen ense om att det var ett epokskifte. Historikern Francis Fukuyama utropade till och med historiens slut.
Den liberala demokratin hade segrat. Allt var bra.
Tänk om det var en synvilla?
Tänk om allt bara återgick till det vanliga, och att kalla kriget bara hade varit en kort period av skör maktbalans? Stormakterna återupptog sina vanliga ambitioner och krig.
Om 100 år kanske 1989 inte alls betraktas som den stora förändringen utan bara ett hack i tidens gång.
2007 var inget märkvärdigt år. Bulgarien och Rumänien blev medlemmar i EU. Det var ett klimatmöte på Bali. Nordkorea gick med på att avveckla sitt kärnvapenprogram.
Det låter ganska bra ändå. Falska förhoppningar och förhoppningar med substans. Som det brukar vara. Vi kämpar på.
Och så lanserade Steve Jobs den första smarta mobilen, Iphone.
Världen befann sig redan i period av avdemokratisering efter de lyckliga åren i början av 1990-talet. Men efter 2010 har avdemokratiseringen ökat dramatiskt.
Vi befinner oss i en våg av ”autokratisering”. Diktaturerna blir fler i allt snabbare takt, demokratierna färre. Liberala demokratier har blivit ett utrotningshotat styrelseskick.
I en liberal demokrati har man fria val, ett oberoende rättsväsende och fungerande civilsamhälle.
Det finns bara 29 liberala demokratier i världen, enligt demokratiinstitutet V-dem vid Göteborgs universitet.
Det finns även demokratier där medborgarna kan rösta på olika partier men där civilsamhälle och rättsväsende har stora brister. V-dem kallar dem elektorala demokratier.
Om man räknar samman världens liberala och elektorala demokratier är de nu färre än autokratierna – stater med olika grader av diktatur.
Attackerna mot yttrandefriheten ökar alarmerande över världen, skriver V-dem.
Vad är det som hänt?
De smarta telefonerna.
– Det finns ett väldigt starkt samband mellan spridande av desinformation och avdemokratisering, säger V-dems chef Staffan Lindberg.
Desinformation sprids i sociala medier. Människor över hela världen badar i desinformation, dagligen och stundligen utsätter vi oss själva för hjärntvätt, vi tror på lögner och sagor, skickar skiten vidare, blir argare och argare och samhällena allt mer polariserade.
Sveriges näst största parti har en egen trollfabrik och skryter med det.
– Demokratin kan inte överleva i en kontext av lögner, säger Lindberg.
I realtid ser vi hur en enda man bryter sönder världens största demokrati.
Staffan Lindberg tror inte att demokratin överlever i USA.
– Efter Trumps första 100 dagar kan man nog redan säga att demokratin inte fungerar.
USA är på väg att bli ett Ungern med kärnvapen och ett språk som hela världen förstår.
Hur ska vi möta hotet från de smarta telefonerna?
Det enda konstruktiva som jag hört är Australiens åldersgräns för sociala medier. Här hemma var Liberalerna inne på samma tanke men blev hånade som töntiga förbudsivrare och fegade ur.
Alla är rädda under de sociala mediernas tyranni, rädda och arga.
Bedövade skrollar vi oss mot undergången, lockade av algoritmernas sirensång vandrar vi mot mörkret.
2007 var året då katastrofen började. Ingen såg den komma för inget är svårare att förstå än dagen du just befinner dig i.