Den svenska demokratin är på väg att försvagas
Den svenska demokratin kommer att försvagas.
Men så uttryckte sig givetvis inte justitieminister Gunnar Strömmer då han vid en presskonferens härom dagen meddelade att regeringen går vidare med förslaget om att införa undantagstillstånd.
Tvärtom, beskedet kläddes i en språkligt kreativ dräkt innehållande långa och högtidliga utläggningar om att befolkningen ska skyddas och att friheten värnas.
Sju stackars reportrar försökte hänga med alla turerna i Rosenbads presscentrum och gjorde sitt bästa för att navigera rätt i alla krångligheter om vikten av peta i grundlagen.
Strömmer och hans ministerkollegor anser att om det råder allvarlig kris ska regeringen ha möjlighet att omedelbart ta över lagstiftningen från riksdagen för att utfärda regler och bestämmelser.
Inskränka yttrandefriheten? Inga problem. Konfiskera egendom? Varför inte. Massutvisningar? Ja, det kan kanske behövas, vem vet.
Det går att fråga sig om denna milt sagt riskabla förändring verkligen behövs.
Sverige har under drygt 100 år med demokrati klarat alla möjliga former av ”allvarlig fredstida kris” utan möjligheten att utlysa undantagstillstånd.
Världskrig, nazistiska ockupationer av två grannländer, sovjetiskt anfall mot ett tredje grannland, terrordåd, djupa ekonomiska kriser, listan går att göra längre.
Men det politiska etablissemanget vill utöka sin makt och den parlamentariskt sammansatta kommitté som i grunden ligger bakom förslaget var i princip enig, endast Miljöpartiet stretade emot.
Visst, alla förstår att regeringen i extraordinära situationer tillfälligt kan behöva agera betydligt snabbare än normalt.
Men dessbättre finns redan sådana möjligheter. Ta bara pandemin, då nya bestämmelser klubbades på nolltid.
Och vad är egentligen en allvarlig kris? Kanske kvalificerar sig flyktinghösten 2015. Påskupploppen? Vem vet.
Det finns inget svar på den frågan i den utredning som gjorts.
Riksdagsledamöterna, som med en kvalificerad majoritet ska kunna ge regeringen dessa extraordinära befogenheter, kommer således under en situation som sannolikt är mycket pressande endast ha en gummiparagraf att luta sig mot.
Om de ens får möjlighet att fatta ett sådant beslut, vill säga. ”I extremt brådskande fall” ska regeringen själv ge sig tillfällig makt över nästan all lagstiftning. Ni hör hur det låter.
I den intellektuella hederlighetens namn bör nämnas att förslaget innehåller vissa spärrar. Det har utredaren Johan Hirschfeldt, Sveriges ledande jurist, sett till.
Exempelvis ska riksdagen så snabbt som möjligt få granska och ta ställning till regeringens tillfälliga lagar. Och, som tidigare nämnts, ska det i regel krävas kvalificerad parlamentarisk majoritet, tre fjärdedelar, för att delegera lagstiftningen till regeringen.
Icke desto mindre är det potentiellt mycket riskabelt att ge regeringen detta verktyg.
Nej, den består inte av maktgalna psykopater som drömmer om att avskaffa demokratin.
Men vi vet ingenting om vad det är för figurer som styr Sverige i framtiden. Och förändringar kan gå fort.
Ta bara USA, där presidenten utvisar människor utan domstolsprövning och sätter in militär mot den egna befolkningen.
Hur motiverar Trump dessa aktioner? Genom att utlysa nödläge.
