Netanyahu intog förstaplatsen i hycklad upprördhet
Kvällen före matchen mellan Maccabi Tel Aviv och Ajax anlände de israeliska fotbollshuliganerna till Amsterdam. De tog genast itu med sådant som fotbollshuliganer ser som sin livsuppgift, att djävlas med omgivningen och klargöra sina politiska och moraliska ståndpunkter.
Nätet fylldes snabbt med uppgifter om deras bravader. Men seriösa medier i Nederländerna och Storbritannien är samstämmiga om följande händelseutveckling. Huliganerna flockades till en början i stadens centrum där de rev ner och brände palestinska flaggor som fanns upphängda här och var. Och slog av okänd anledning sönder en taxibil med järnrör och var allmänt huliganstökiga.
Det skulle kunna ses som ganska måttliga insatser från fotbollshuliganer. Våra svenska motsvarigheter presterar vanligtvis mer än så. Men det fanns förstås en hög politisk temperatur i det där med att riva ner och bränna palestinska flaggor, en utmaning mot Amsterdams stora arabiska befolkning, via alla bilder och meddelanden som nu spreds bland allmänheten.
På den följande matchdagen mobiliserades (hastigt förbjudna) motdemonstrationer. Stor poliseskort vallade 2600 israeler till Johan Cruyff-stadion. Under marschen sjöngs paroller och ramsor med innehåll som ”olé, olé, olé – Israels krigsmakt vinner, vi fuckar araberna” eller mer hånfulla varianter som ”behövs inga skolor i Gaza – där har barnen tagit slut”.
Den sortens paroller hade säkerligen effekt. Och de israeliska huliganerna lär inte ha blivit mindre stridslystna av att deras lag förlorade med 0-5 mot Ajax.
Mot den bakgrunden blev den följande upptrappningen förvånansvärt tam. De flesta israeliska fotbollsfans tog sig under poliseskort tillbaks till sina hotell. Men den hårda kärnan av huliganer höll igång med slagsmål och andra huligansysslor till klockan 04 följande morgon. Polisen i Amsterdam grep 62 personer, förmodligen mest icke-israeler, uppgift saknas. Nästa dag släpptes alla utom fyra, varav två minderåriga. De israeliska förlusterna inskränkte sig till fem man som plåstrades om på sjukhus som de dock kunde lämna under natten. Uppgift om skadeläget på andra sidan saknas.
Så ser förloppet ut i korthet, vid kritisk läsning av nederländsk och brittisk press. Det kunde således, med exempelvis tanke på hånfullheter om utrotade barn i Gaza, ha utvecklat sig till någonting betydligt värre. Svensk polis skulle åtminstone dra en suck av lättnad om ett derby mellan AIK och Djurgården bara ledde till fem omplåstringar och fyra kvarvarande arrestanter följande morgon. Men huliganbråket i Amsterdam blev ändå en världshändelse.
Nederländernas kung Willem Alexander förde fram nationens ödmjuka ursäkter till Israels president Hertzog. Amsterdams borgmästare Femke Halsema ansåg att de mopedister somt trakasserat israeliska huliganer under natten efter match gjort sig skyldiga till ”pogromer”, president Joe Biden, som omöjligt kan ha haft en klar bild av förloppet, deklarerade att ”dessa skändligheter ger eko från historiens mörkaste stunder”, Israels utrikesminister aviserade sin snara ankomst till Nederländerna för krisöverläggningar och Amsterdams stadsåklagare René de Beukelar anmälde att han inledde en ”förundersökning inriktad på bakomliggande antisemitiska motiv”. Från Israel tillkännagavs att man ämnade sända enheter från Israels krigsmakt för att befria och rädda sina landsmän. Den idén skrotades då det visade sig förbjudet med militär intervention i EU.
Israels premiärminister Netanyahu jämförde förloppet efter sina huliganers insatser med Kristallnatten (Novemberpogromerna) i Tyskland 1938. Därmed intog han förstaplatsen i hycklad upprördhet.
Ty i Amsterdam 2024 handlade det om fem på sjukhus omplåstrade huliganer, eller möjligen vanliga fotbollsfans. Novemberpogromerna i Tyskland 1938 handlade om 1 500 mördade judar, 30 000 bortförda till koncentrationsläger, 7 500 plundrade judiskägda butiker och 1 400 nedbrända synagogor.
I Israel är det dogm att varje jämförelse mellan israeliska illdåd och det nazistiska folkmordet är att betrakta som antisemitism, en dogm som också den extreme Israelvännen Göran Persson (S) ansluter sig till, rentav varit med om att formulera. Tanken är att den sortens relativisering är att bagatellisera det nazistiska folkmordet, därmed antisemitism. Men vad blir då Netanyahus jämförelse mellan å ena sidan ett medelmåttigt fotbollsbråk med fem på skadelistan och å andra sidan det nazistiska folkmordet?
Om det inte vore för Israels dagliga krigsförbrytelser och outtröttliga massmord mot den försvarslösa civilbefolkningen i Gaza, där sjuttio procent av de tiotusentals likviderade är kvinnor och barn, skulle huliganbråket i Amsterdam knappast ha skapat mer uppmärksamhet utanför lokalpressen än notiser på sportsidorna. Då skulle de israeliska fotbollshuliganerna i Amsterdam ha betraktats som fotbollshuliganer. Med säregen diskriminering beskrevs de nu i stället som judar och därmed automatiskt offer i stället för gärningsmän.
Skälet till denna mentala härdsmälta är kristallklart. Det är för de flesta av oss outhärdligt att maktlöst, dag efter dag, månad efter månad, betrakta ett folkmord i vardande. Kanske särskilt för dem som älskar och försvarar det Israel som en gång var. Då blir till och med fotbollshuliganer ett halmstrå att gripa efter. Dock ett kraftlöst politiskt slagträ.
För övrigt anser jag att…
…det finns något gåtfullt i den aggressiva energi som Timbro och högerpartierna lägger ner i kampen mot samiska rättigheter. Det kan väl ändå inte bara gälla ripjakt och harrfiske? Och åtminstone inte gammaldags lapphat. Så vadan denna bisarra politiska kampanj?
…det krävdes en klart onödig helsida i SvD (13 nov) för Alice Teodorescu Måwe och Ebba Busch för att svamla sig fram till något som kunde sagts enklare: det måste bli djävligt mycket svårare för viss sorts blattar att erhålla svenskt medborgarskap. Jag skulle nog inte klarat deras nya krav.
