Något med kylan stämmer inte – men vad?
Kylan har bitit sig fast – och det finns inga tecken på att den kommer att ge vika.
Hur kan det var så ihållande kallt mitt i den globala uppvärmningen?
Bakom de enkla förklaringarna kan det dölja sig en okänd x-faktor.
För någon vecka sedan skrev lobbyisten och klimatförvillaren Steve Milloy på X:
”Tyvärr, men ingen vetenskapsman med självrespekt skulle koppla den pågående köldknäppen i USA till "klimatförändringar" precis som ingen ärlig vetenskapsman skulle koppla utsläpp till ’klimatförändringar’.”
Milloy, känd som sagt för sitt klimatförnekande och för sina kopplingar till tobaksindustrin, Fox News och Trump, fick ganska snabbt svar på tal.
”Det påståendet motbevisas omedelbart av det faktum att jag är en vetenskapsman med självrespekt”, skrev Stefan Rahmstorf, professor i havens fysik vid Potsdaminstitutet.
Diskussionen handlade om en artikel i New York Times, om vad som var orsaken till den ihållande kylan. Kunde det vara så att den globala uppvärmningen gjorde att jetströmmen, som driver runt vädersystemen, tillät ihållande utbrott av kall arktisk luft ner över USA och Europa?
Kort sagt – är det klimatförändringarna som ligger bakom den ihållande kylan som bitit sig fast i Nordamerika och norra Europa?
Rahmstorf delade ett antal länkar som alla pekade mot samma sak – vintrarna blir allt varmare i genomsnitt, men köldutbrotten har ändå blivit fler och värre.
Som han uttryckte det, något torrt och akademiskt: ”Att störda stratosfäriska polarvirveltillstånd är kopplade till utbrott av polarluft och därmed extrema köldförhållanden antingen i Eurasien eller USA visas genom dataanalys”.
Men gav han egentligen hela bilden?
Jetströmmen är en snabb luftström som ständigt cirkulerar runt norra halvklotet från väst till öst, normalt sett inom relativt snäva gränser. Men ibland är det som att den tappar fart och börjar meandra, bukta sig. Vissa forskare menar att dessa utbuktningar ökar i storlek och frekvens på grund av den snabba uppvärmningen i Arktis.
Forskning har kunnat visa hur väldigt kyliga eller nederbördsrika förhållanden låses fast samtidigt över stora delar av Nordamerika och Europa, ofta i veckor åt gången. Dessa vädervågor, menar forskarna, har fördubblats i frekvens sedan 1960-talet.
I New York Timesartikeln uttalade sig Judah Cohen, klimatforskare vid amerikanska universitetet MIT, och menade att låsningen i vädersystemen just nu var speciell.
”Det som händer nu i stratosfären är märkligt”, sa han till tidningen. ”De här utdragningarna inträffar varje vinter, men som mönstret har fastnat den här gången är verkligen anmärkningsvärt.”
Cohens egen forskning visar hur den vobblande polarvirveln allt oftare lett till hårt vinterväder i USA under det senaste decenniet och att dessa fenomen varar allt längre.
”Det här stämmer väldigt väl överens med den här vintern”, sade han.
Men annan forskning ger en lite mer komplex bild av vad som egentligen pågår.
Ett forskarteam som tittat på jetströmmens variation sedan början av 1900-talet kom fram till att jetströmmens vågighet kanske inte är så ovanlig, trots allt. I stället verkar jetströmmen ha genomgått naturliga – om än inte så frekventa – perioder av ”vågighet” redan innan klimatförändringarnas effekter anses ha slagit igenom på allvar.
Deras fynd indikerade att jetströmmen befinner sig i den senaste av flera vågiga perioder som inträffat under de senaste 125 åren, varav många var mer markanta än vad som ses i dag,
Forskarna är helt inne på att klimatförändringarna utan tvekan förstärker extremt vinterväder – men deras studie pekar mot att det sannolikt inte sker genom att göra jetströmmen mer vågig.
De senaste årens accelererande uppvärmning har överraskat många klimatexperter – det finns en utbredd diskussion om vad som egentligen orsakat den; en minskning av lågt liggande moln eller aerosoler kan vara två förklaringar.
Och om forskningsresultaten kring jetströmmen stämmer, måste vi rikta vår uppmärksamhet mot andra förklaringar än just jetströmmen till varför vi ser fler extrema väderhändelser.
Det skulle i så fall innebära att det finns ännu en okänd x-faktor i det hotande klimatkaos som nu tornar upp sig framför oss.