Ge läkarna upprättelse, Gunnar Strömmer
Öppna ditt hjärta, Gunnar Strömmer.
Endast du kan ge allmänläkaren och obducenten upprättelse.
Så var det än en gång dags för rubriker om den största rättsskandalen i modern svensk historia.
Ännu ett program om Teet Härm och Thomas Allgén, de två männen som utsattes för grova övergrepp av staten och som sedan 1980-talet levt utstötta och isolerade, åldrade i förtid, visas på SVT Play.
I december 2024 visades dokumentärserien ”Det svenska styckmordet” av journalisterna Dan Josefsson och Johannes Hallbom, kommentariatet gick spinn, tidningar, radio, tv, varenda tyckonom med självaktning rasade.
Nu, ett och ett halvt år senare, har duon återvänt med ett uppföljande avsnitt, ”Vad hände sen?”.
Det visar sig att det gått som det fanns anledning att befara. Thomas Olsson och Filip Rydin, två av Sveriges mest erfarna och meriterade brottmålsadvokater, har gått igenom den ansenliga mängden dokument som finns i ärendet och vänt på varje sten.
De kom, alls inte överraskande, fram till att det var meningslöst att försöka begära resning för de två läkarna.
För att få resning krävs nämligen att väsentliga nya omständigheter läggs fram, och i den mån det har funnits nya omständigheter har de redan använts vid flera försök till resning utan tillstymmelse till framgång.
Här finns anledning att stanna upp en stund och än en gång redogöra för de olika rättsliga turerna i detta ärende.
I en dom i Stockholms tingsrätt 1988 friades männen för att ha mördat kvinnan. I domskälen påstod dock domstolen att männen styckat kroppen, ett brott som var preskriberat.
En infam formulering som ödelade läkarnas liv. Skyldiga i allmänhetens ögon, men eftersom de formellt friats kunde de inte överklaga.
Och i en dom i Kammarrätten fastställdes Socialstyrelsens beslut att dra in männens läkarlegitimationer. Det är den här domen som olika advokater har försökt få resning i.
Teet Härm och Thomas Allgén har även stämt staten och försökt få skadestånd.
Jag bevakade förhandlingen i Attunda tingsrätt, året var 2009, i domen konstaterades 27 fall av felaktig myndighetsutövning av mer eller mindre allvarligt slag under processernas gång.
Men det blev inte så mycket som en krona i ersättning, domstolen ansåg att männen inte lyckats bevisa att det var alla dessa misstag som förstörde deras liv.
I den nya dokumentären får de än en gång berätta om en mardröm som har pågått i snart 40 år.
Teet Härm, sjukpensionär sedan årtionden, som lever under knappa ekonomiska förhållanden.
Thomas Allgén har klarat sig bättre finansiellt, han kunde arbeta i sitt pappas företag, arbetsmarknaden i övrigt var körd, men han är en bruten man, går med rollator.
De har utsatts för ett övergrepp utan början och utan slut, hatet mot dem var så starkt att de tvingades gömma sig i sina hem.
En enda möjlighet finns kvar: Ex gratia, vilket är latin och betyder ”av nåd”.
Det är en regerings möjlighet att betala ut ersättning till människor som har utsatts för orättvisor av staten i ärenden där de vanliga bestämmelserna av en eller annan anledning inte räcker till.
En sällan använd möjlighet som dåvarande justitieminister Morgan Johansson lutade sig mot då de bröder som en gång i världen felaktigt pekades ut för att ha dödat fyraårige Kevin fick en miljon kronor var.
De två advokaterna förbereder nu att lämna in en sådan ansökan till den nuvarande justitieministern.
Gå dem till mötes, Gunnar Strömmer. Ge dessa två spillror till människor skadestånd och en ursäkt å statens vägnar.
Ytterst är det här en fråga om hur anständig nationen Sverige väljer att vara.