Ett löjligt pr-jippo uppfyllde sitt syfte
– Välkommen till vackra Strängnäs, sa Ulf Kristersson och tittade ut över reportrar och fotografer och en glåmig grusplan i en dyster väderlek.
De tre övriga ledarna för Tidöpartierna log och gjorde sitt bästa för att uppfylla mötets syfte, att utstråla samhörighet.
Statsministerns starkaste kort har ju varit regeringsdugligheten – ”oppositionen är inte överens om någonting!” – men på senare tid har det klagats och gnällts internt.
Liberalen Simona Mohamsson tänker inte släppa in SD i regeringen, sverigedemokraten Jimmie Åkesson kräver ministerposter och kristdemokraten Ebba Busch har gjort bitska utfall mot Moderaterna.
Men då var då och nu är nu och statsministern hade bjudit in kollegorna till sin hemstad, 39 000 invånare, en sörmländsk sommarpärla, så här års dock marginellt mer upplyftande än en håla i Sibirien.
Det skulle bli en lång förmiddags färd mot presskonferens och strax före klockan tio kom Kristersson ut från den gula villan med ett fat pepparkakor och lussebullar till journalisterna.
Kanske var han inspirerad av Boris Johnson, den före detta brittiska premiärministern som vid något tillfälle bjöd journalister som häckade utanför hans hem på te.
Där stod vi, drygt 50 reportrar, kommentatorer och fotografer och ett team från tidningen Journalisten som skulle skriva om journalister, vi frös och försökte tolka tecken och hålla humöret uppe med skämt av varierande kvalitet.
Det hela var så dumt och så meningslöst och vi har ju varit med om allt det här tidigare.
Hos Maud Olofsson i Högfors 2004 då alliansen bildades, det pratade som badtunnor och fyra träd planterades, i Bankeryd hos Göran Hägglund 2005, en skattareform presenterades, i Annie Lööfs föräldrahem i Maramö, endast känt för en utskrattad korvgrillning.
Och en decemberdag år 2025 kom Mohamsson ner för backen med julklappar åt de andra och en förhoppning om en svensk skola i världsklass och strax efter det kom Åkesson i jultröja och ett löfte om ännu hårdare kriminalpolitik nästa mandatperiod.
Allt var för grått och trist för att jag ska orka tänka ut någon symbolik i att regndroppar började falla samtidigt som Busch anlände med blommor till kollegorna och en förhoppning om att valrörelsen kommer att bli en strid om värderingar.
När partiledarna försvunnit in i värmen och en person med insyn viskat i mitt öra att Strängnäsmötets innehåll i centrala delar redan är klart, vallade en pressnisse hela uppbådet till en krog, som haft vänligheten att upplåta sin övervåning som arbetsrum.
Regnet tilltog, bilder distribuerades på ”gruppbild i Ulf Kristerssons kök”, säga vad man vill om detta jjippo, men det var välorganiserat, och någon timme senare lotsades vi tillbaks till villan.
Grannar tittade nyfiket i ett fönster, vita stolar hade ställts ut utanför ett garage för trötta journalister att sitta på.
Misstankar fanns bland murvlarna om att det har hållits viktigare möten än detta i Strängnäs, som exempelvis då Gustav Vasa valdes till kung den 6 juni 1523 och grunden för det moderna Sverige lades.
Misstankar som skulle visa sig bli infriade.
Den välvilligt inställde kan förvisso påpeka att de fyra partiledarna anger en riktning och en gemenskap för nästa mandatperiod.
Den mer kritiskt lagde invänder dock att mycket i den nya överenskommelsen är fluff, visst är det bra att skolan blir starkare, men vad betyder det, och ja, det vore toppen med en vård det går att lita på, men det har ju Tidö inte lyckats med hittills, och en ”fortsatt kamp mot kriminaliteten” är väl ändå ett minimikrav på vilken regering som helst.
Och frågan om hur liberaler och sverigedemokrater ska komma överens, en fråga som behöver besvaras för att det över huvud taget ska bli politik, finns kvar.
Men det problemet tycktes inte besvära politikerna nämnvärt.
Det viktiga i Strängnäs den 9 december 2025 var som sagt att signalera någon form av enighet.
Och nu finns en färdriktning, en skiss, om än diffus.
Journalisterna missade naturligtvis inte att fråga om hur de fyra partiledarna ska lösa sina interna motsättningar, politikerna parerade.
– Berätta för mig när ni har bjudits in till Magdalena Anderssons kök i Nacka och se vilka kompisar hon har, fräste Ebba Busch till slut.
Meningslöst pr-jippo eller ej, hon hade en poäng.
