En budgetpromenad i ekonomisk snålblåst
– Jag har fuskat lite.
Finansminister Elisabeth Svantesson inledde den traditionsenliga budgetpromenaden med ett uttalande som hade kunnat vålla uppståndelse.
Men till oppositionens besvikelse handlade erkännandet inte om trixande med siffror utan om att det är några hundra meter från Finansdepartementet till Riksdagen och den nådiga luntan är tjock och tung och ministern hade ingen lust att släpa på alla bilagor.
Det blåste snålt och kallt, hösten kom till Stockholm denna måndag med en vind som viskade att ekonomin är dyster, reportrar och fotografer flockades runt Svantesson, fyra biffiga livvakter gjorde sitt bästa för att hålla någon slags ordning i kaoset.
Förbipasserande stannade upp och tittade nyfiket på den brokiga skaran som långsamt tog sig nerför Drottninggatan och som åtföljdes av ett tretiotal demonstranter som hade åsikter om dittan och dattan.
”Liv i fara - sluta spara”...”Atomskatt nej tack”...”Rädda assistansen”...
Journalisterna snubblade sig fram och ställde de vanliga frågorna och finansministern gav dem de vanliga svaren.
Alla inblandade låtsades som att de ägnade sig åt någonting nytt, men vi lever ju numera i en tid då varje regering under några veckor pytsar ut budgetnyheter undan för undan på presskonferenser som blir mindre och mindre intresserade av för varje dag som går.
Jag har försökt beräkna hur många utspel det har varit, men gav upp vid 50.
Ta bara i torsdags. TT meddelade att Gunnar Strömmer presenterade en budgetnyhet i Rosenbad klockan 11.30. Strax efteråt kom ett nytt meddelande från TT, justitieministern presenterar en budgetnyhet i Uppsala klockan 14.
Vi vet redan vad budgeten innehåller. Vi vet att regeringen satsar 80 miljarder, att lågkonjunkturen har varit lång och segdragen och att hushållen, som i en skakig värld sparar sina pengar, måste börja konsumera.
Vi vet att budgeten i sin helhet blev offentlig redan i morse och att oppositionens ekonomiska talepersoner har larmat och bråkat, väl medvetna om de måste spetsa sina kommentarer för att nå fram i mediebruset.
– Ett gigantiskt sms-lån från det svenska folket, röt centerpartisten.
– Sverige har en svindlarregering, morrade vänsterpartisten.
– En avskedsbudget, röt socialdemokraten.
Tåget närmade sig långsamt riksdagshuset och fotografer tog nya bilder, poliser höll uppsikt och experter och ledarskribenter pratade i radio.
Det är en ovanligt stor budget. Men så är det val om ett år och en förutsättning för att Tidöpartierna ska få fortsätta regera är sannolikt att väljarna inte har fått det sämre, helst ska de rent av känna att de har mer pengar att röra sig med.
1 800 mer i månaden för en familj med två barn och två genomsnittliga löner, lovar finansministern.
Men det som smakar har en tendens att också kosta. Experter har muttrat missnöjt att den tillfälligt sänkta matmomsen är ett dyrt verktyg som inte är särskilt träffsäkert om nu regeringen vill nå dem som har det sämst ställt.
De välbeställdas oxfilé blir 40 spänn billigare, falukorven bara två kronor.
Och det är en kostnad som blir kvar. Säg den finansminister som kommer att våga höja matmomsen igen.
Andra sakkunniga har muttrat om att det är fusk att räkna in den sänkta förskoleavgiften i skolsatsningen och att det nya högkostnadsskyddet för el är en bluff, då ribban är så högt lagd att elpriserna aldrig kommer att nå upp till den.
Men vissa tecken finns på att ekonomin är på väg att återhämta sig och under hösten och vintern kommer regeringen sannolikt knappa in på oppositionen i opinionsmätningarna, svenska val brukar vara jämna historier.
Efter tio minuter var Svantesson framme vid riksdagshuset. Hon stannade upp, log, strök lite hår ur pannan, svarade på ytterligare några frågor, lät sig än en gång fotograferas.
Demonstranterna stannade en bit bort, bistra vakter såg till att de inte kom för nära.
Budgetpromenaden, denna slitstarka tradition, hade klarats av utan större intermezzon. Ingen tårta i ansiktet, inga kastade tomater, knappt ens några burop.
En vakt öppnade den tunga porten till riksdagen och finansministern gick in till den sista budgetdebatten denna mandatperiod med den sista budgeten.
Har Svantesson gjort ett tillräckligt bra jobb?
Först om ett år har vi ett svar.
