Björn Borgs knarkande blev känt redan 1989 – avslöjaren dömdes för förtal
Björn Borg talar ut om sitt knarkande och jag tänker att hänsyn kan skada lika mycket som hänsynslöshet.
Knarket är ju ingen nyhet.
Redan i oktober 1989 skrev månadstidningen Z om Borgs kokainmissbruk. Hans tidigare fästmö Jannike Björling berättade för reportern Bosse Schön om knarkfester. Tidningen stödde sig inte bara på hennes uppgifter, det fanns fler källor, dock anonyma.
Det var en av årets stora nyheter i Sverige. Björn Borg var världens största idrottspersonlighet vid sidan av tungviktsmästaren Muhammad Ali, enligt filmaren Folke Rydén som gjorde dokumentärserien ”Sagan om Borg” på 90-talet.
Borg var också representant för Sverige, utnämnd till nationens officiella turistambassadör av regeringen.
Kokainskandalen blev dock en Z-skandal eftersom Borg stämde tidningen som fälldes för grovt förtal.
Jag hade varit med och startat Z ett par år tidigare men slutade och gick tillbaka till Expressen vid årsskiftet 1988-89. Sommaren 1989 inträffade massakern på Himmelska fridens torg i Peking och på hösten kollapsade kommunismen i Östeuropa. Jag försökte hänga med i världshistorien och ägnade Z:s scoop om Björn Borg blott förstrött intresse.
När han nu publicerar sina memoarer och berättar om knark, sprit och piller kunde jag först inte minnas om Z fälldes eller friades.
Jag bläddrade i de digitala arkiven. Redan innan Z fanns till försäljning i kioskerna ryckte Borgs advokat Henning Sjöström ut och hojtade om förtal och rättegång. Allt var lögn!
”Björn Borg har aldrig använt kokain”, sa Sjöström.
Han talade om ”ökänd skandalpress” och krävde att Z:s ansvarige utgivare skulle dömas till två års fängelse. ”Man kan inte förlikas med sådana här människor.”
Den salvan riktades mot direktören Jan Friedman som genom slarv råkade stå som ansvarig utgivare i stället för chefredaktören Jörgen Widsell.
Rättegången blev dramatisk. Björn Borg lämnade ilsket salen när han inte fick kalla in de vittnen han ville. (Även Z nekades att åberopa vittnen.)
”Sanningen får inte komma fram”, sa Borg när han gick ut, fast det han kallade sanning var lögn.
Jan Friedman dömdes för grovt förtal. Straff: 100 dagsböter. Borg tilldömdes 75 000 kronor i skadestånd samt ersättning för sina rättegångskostnader, 150 000 kronor.
Domen var mycket sträng, rapporterade Dagens Nyheter. Jan Friedman var ansvarig utgivare för Z genom ett formellt misstag och hade inte deltagit i publiceringsbeslutet. Annars hade han dömts till fängelse, skrev DN.
”Jag anser att det var väsentligt för Sveriges heder utomlands att man kunde stoppa de här förtalets vindar”, sa Henning Sjöström med sedvanlig pompa.
36 år senare får vi veta sanningen.
Björn Borgs missbruk var värre än det Z beskrev. Det var en pågående katastrof, en stor tragedi.
Många kände till missbruket, många såg hans väg utför. Han skyddades. När han magpumpades i Milano efter att ha drogat och supit sa en rådgivare att han fått magont efter ett restaurangbesök.
När Folke Rydén gjorde dokumentären om Borg frågade han om knarket. Borg svarade: ”Droger är ingenting för mig.”
Trodde ni på honom? frågade programledaren i SR:s Studio Ett som intervjuade Rydén i torsdags.
– Nej, det gjorde vi inte… Det var så många som berättade så mycket om hur det egentligen gick till men vi ville låta Björn ge sin bild av det hela och därmed lät vi oss nöja, svarade Rydén.
Som så många stjärnor kunde Borg innesluten i glamourens bubbla förinta sig själv i en ständig fest. Han fredades av den offentliga lögnen som August Strindberg beskrev redan 1882 i sin satiriska roman ”Det nya riket”:
”I närmaste sammanhang med den offentliga lögnen står kanoniseringen. Det är en bland de avskyvärdaste yttringar av den civiliserade människans förfalsknings- och härsklystnad… dyrka framgången, lyckan, succèsen (till vad pris som helst!)...”
Björn Borg tog sig ut till sist, lever och mår bra.
Jag är övertygad om att han hade tagit sig ut ännu tidigare om inte den som sa sanningen hade avfärdats som skurk och hotats med fängelse.