Så skapas en politisk myt
Inrikespolitiken är tråkig
Centerledaren Muharrem Demirok påstås ligga illa till.
Men är det verkligen så? Eller har landets politiska reportrar tråkigt?
Det är stiltje i den svenska inrikespolitiken. Regeringens tre partier håller i stort sett sams. Samarbetet med Sverigedemokraterna saknar för det mesta all form av dramatik. Uppseendeväckande sprickor, sådana som gör att man känner marken skälva, är frånvarande.
Vad gör då en politisk reporter med självaktning? Letar, sniffar, spårar. Någonstans måste det finnas en konflikt.
Att blickarna då faller på Centerpartiet är inte konstigt. Valresultatet 2022 var så uselt att ikonen Annie Lööf slutade som partiledare efter elva år.
Men partiledarbytet blev inget trollspö, om någon inbillat sig det. Sedan valet har partiet tappat tre av tio väljare och ligger nu på ett stöd strax under fem procent enligt Aftonbladet/Demoskop.
Det rimmar inte med centerpartisternas egen självbild. De framhåller gärna att de är det parti som efter Socialdemokraterna har suttit flest år i regeringen.
Muharrem Demirok har haft en besvärlig, till och med mycket besvärlig, start. Opinionssiffrorna för hans parti har inte lyft och väljarnas förtroende för honom själv är uppseendeväckande lågt. Han ligger, efter nära två år som ordförande, sist i partiledarnas förtroendeliga. Bara nio procent av väljarna har ganska eller mycket stort förtroende för honom.
Det här är en miljö där konflikter frodas. Centerpartisterna borde helt enkelt vara osams om någonting. Politiken. Partiledaren. Eller något annat.
Men är det så, slåss centerpartisterna internt? Ambitiösa politiska reportrar har gjort gällande att så skulle kunna vara fallet. Men utan större framgång.
Detta är min bild av läget. Det finns ett missnöje i Centerpartiet. Under rådande förhållanden förefaller det var ganska lamt jämfört med vad det skulle kunna, eller kanske till och med borde, vara.
Kritiken mot Demirok följer två huvudlinjer. Den ena är att han hellre vill ha Magdalena Andersson (S) som statsminister än andra aktuella kandidater. Den andra är att han är en svag ledare, bland annat för att han tycker intern kritik ska vara intern.
Vad gäller åsikten om vem som ska leda nästa regering sade Muharrem Demirok redan för ett år sedan att han föredrar Andersson. Det gör Centerpartiets väljare också. Och det är så Centern agerat sedan Alliansen sprack vid årsskiftet 2018/2019. De har samarbetat med de andra rödgröna partierna. Inte med de blå.
”Murres” åsikt om Magdalena Andersson borde alltså inte leda till några större konvulsioner. Motsatsen borde däremot göra det, om han plötsligt ville ha Kristersson. Eller Jimmie Åkesson.
Kritiken om ett svagt ledarskap kan man som utomstående förstå. Men i det sammanhanget vill jag påminna om att det var ganska knepigt för Centern att skaka fram en partiledare efter Lööfs sorti. Det fanns en favorit, Emil Källström. Men han ville inte för allt smör i Småland.
När Demirok för ett par veckor sedan kallade till ett extra möte i partistyrelsen tolkades det som ännu ett svaghetstecken. Jag hävdar att det var motsatsen. Om det finns anonym kritik och en massa frågetecken är det bra, till och med nödvändigt, att samla de närmast berörda och prata ut.
Sedan partiledarskiftet i februari 2023 har ingen sträckt upp handen och sagt ”jag vill”. Det betyder antingen att det faktiskt inte finns någon utom Muharrem Demirok som vill vara ordförande för Centern. Eller att hen är osäker på om stödet räcker. Jag tror inte på det senare.
Två sidoorganisationer i C-familjen har höjt rösten på senare tid. Centerstudenter vill att deras parti ska samarbeta med alla partier, även SD. Ungdomsförbundet Cuf saknar förtroende för Demirok men föreslår inget alternativ. Två i dag dödfödda krav men ”15 minutes of fame” för de dittills okända ordförandena.
Beskrivningen av den eventuella krisen i Centern är överdriven. Och skulle inte ha publicerats om de politiska reportrarna hade något intressantare att ägna arbetsdagen åt. De sammanlagda insatserna har skapat vad jag hävdar är en myt, att Demirok är på vippen att falla.
Men läget kan ändras snabbt. Det har en benägenhet att göra det i politiken.
TRE SPANINGAR
Jimmie Åkesson upprepar att hans parti efter valet 2026 antingen sitter i regeringen eller i opposition. Om det blå laget vinner måste Ulf Kristersson alltså välja, SD eller Liberalerna. Som inte tänker regera tillsammans med SD. Jag gissar att han väljer SD. Utan dem ingen majoritet.
I England och Wales, med 59 miljoner invånare, kommer dödshjälp bli lagligt sedan underhuset röstat ja till det med 55 rösters övervikt. Nu ska detaljerna utformas. Men högst sex månaders återstående livstid, minst 18 års ålder och förmåga att själv inta insomningsmedlet kommer nog ingå.
Trädgårdsexperten Ingrid Olausson dömer ut idén om att man kan odla sin mat i fönstret och på balkongen vilket påstås i MSB:s broschyr ”Om krisen eller kriget kommer”. Det fattar vem som helst att något större bidrag kommer inte från en så liten yta. Kanske örtkryddor och fem potatisar.
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.