Nya SD är ett större hot mot Moderaterna
Har klivit in i salongerna
Jimmie Åkesson är inte förloraren på den senaste tidens konvulsioner i Sverigedemokraterna.
Det är Moderaterna.
Det är i år 15 år sedan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Under den tiden har partiet förändrats, konstigt vore det annars. Ett parti som står still är ett dött parti och det är inte SD.
Skissartat kan man beskriva utvecklingen så här: Jimmie Åkessons parti har gått från att vara ett starkt konfrontatoriskt parti på kant med alla, till ett som slipar ner trösklarna med både grovt och fint sandpapper. De vill ha formell makt, de vill inte längre bara gapa och skrika.
Siktet är inställt på att sitta i regeringen efter valet nästa år. Det upprepar Jimmie Åkesson ofta och själv har han inget emot att vara statsminister.
Men alla hänger inte med på resan. När justitieutskottets ordförande Richard Jomshof meddelade att han inte stödde Jimmie Åkessons uppgörelse med regeringen om att förbjuda en typ av halvautomatiska jaktvapen gav han uttryck för den gamla konfliktorienterade partilinjen. Han fick lämna uppdraget och utstå offentlig kritik av Jimmie Åkesson. Den bestod framför allt i att Jomshof borde hållit tyst utåt med sitt missnöje.
Slitningar mellan så kallade ”realos” och ”fundis” är inte ovanliga. Beteckningarna härstammar från strider i Tysklands gröna parti, Die Grünen. De har också använts för att beskriva konflikter inom Miljöpartiet.
Det handlar om slitningar mellan dem som vill ha formell makt, exempelvis genom att sitta i en regering. Och de som tycker att det räcker med att vara en högljudd men renlärig påtryckargrupp med hög svansföring. Åkesson tillhör den första gruppen, Jomshof den andra.
Det vanligaste är att ”realos” är fler än ”fundisarna” och går vinnande ur striden. Det kommer de att göra även i Sverigedemokraterna. Det är därför Henrik Vinge, som nämns som tänkbar ny partiledare, efterträtt Jomshof som ordförande i riksdagens justitieutskott. Och inte en högljudd banerförare.
Men transformationen från något som mest liknar en aktionsgrupp, till ett moget riksdagsparti är inte smärtfri.
Den gamla ledningen, de fyras gäng, den som möjliggjorde SD:s framgångar, har sprängts i bitar. Björn Söder och Jomshof har avlägsnats mer eller mindre ofrivilligt, Mattias Karlsson har dragit sig tillbaka till sin konservativa tankeverkstad. Kvar är Jimmie Åkesson. En mycket lång rad andra förtroendevalda har uteslutits under vägen mot att bli riksdagens näst största parti. Där platsar inte vilka tokar som helst.
Etablerade partier ges möjlighet att belöna sina företrädare med en post som landshövding. Förra veckan utsågs Carina Ståhl Herrstedt till landshövding och i mars flyttar hon in på residenset i Gävle. Hon har varit riksdagsledamot i 15 år och blir SD:s första landshövding. Längre bort från bomberjackor är det svårt att komma.
Det smärtade Moderaterna djupt att Sverigedemokraterna samlade fler väljare än dem i senaste riksdagsvalet. Men utsikterna för att Moderaterna åter ska bli svensk politiks tvåa efter Socialdemokraterna, är bleka. De nya polerade Sverigedemokraterna är ett större hot mot Moderaterna än det gamla SD med stridsyxan i hand.
Många av dagens SD-ledamöter i riksdagen är verbala och ger intryck av både sakkunskap och intresse för sina politikområden. Det är en guldgruva i kampen om väljarnas gunst.
Ett tecken så gott som något är Indikator opinions mätningar om vem svenska folket vill ha som statsminister. Den första mätningen publicerades i september 2023. Då ville 13 procent helst ha Jimmie Åkesson i Rosenbad medan 22 procent föredrog Ulf Kristersson.
Sexton månader senare, i januari i år, föredrog 17 procent Åkesson medan 20 procent tyckte att Kristersson vore bättre. Under perioden minskade alltså skillnaden mellan dem som helst såg SD- respektive M-ledaren som statsminister från nio till tre procentenheter.
Oppositionen i SD mot uppgörelsen om automatiska jaktvapen är inte begränsad till Richard Jomshof och har beskrivits som en kris för Sverigedemokraterna. Det kan den vara – på kort sikt. I förlängningen är däremot det nya, polerade SD ett hot mot Moderaterna. SD har på allvar klivit in i salongerna.
TRE SPANINGAR
Ett misstag av historiska dimensioner kommer att begås om Ryssland och USA gör upp över Europas huvud om vad som ska gälla på den europeiska kontinenten. Historien är full av långvariga, blodiga misslyckanden när den principen tillämpats. Jag nämner bara ett: Mellanöstern. Och jag bävar.
Valet i Tyskland på söndag är sannolikt viktigare för svensk ekonomi än det amerikanska förra året. Det anser finansminister Elisabeth Svantesson (M). Tyskland är Sveriges viktigaste handelspartner. Men ekonomin där lackar och om det inte blir fart där blir det inte fart här heller.
Förra finansregionrådet i Stockholm Irene Svenonius (M) sökte jobbet som överdirektrör i Statens fastighetsverk innan regeringen hade beslutat om att inrätta tjänsten. Ännu ett exempel på att dagens regering inte tycker att ”förtjänst och skicklighet” alltid ska gälla. Hon fick jobbet.
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.