Pendeltågs-stoppet kunde ha slutat med katastrof
Rutinerna brast fullständigt då ett pendeltåg fick stopp i tunneln i Arlanda nyligen.
Hjälp ska anlända senast 30 minuter efter en incident - det dröjde nästan en och en halv timme innan de 1 000 passagerarna kunde evakueras.
– Det här är en katastrof, säger Johan Puka, huvudskyddsombud hos fackförbundet ST för pendeltågen i Stockholm.
Hårda ord, men incidentrapporten från händelsen ger vid handen att han inte överdriver.
Det var strax efter 17-tiden måndagen den 25 november som ett fullsatt pendeltåg fick stopp i tunneln vid Arlanda.
Det hade lämnat flygplatsen någon minut tidigare då plötsligt bromsarna slutade fungera i en av de två vagnarna. Tvärstopp, omöjligt att köra vidare.
Föraren, tämligen nyanställd och oerfaren, gjorde allt som förväntades av honom, han följde instruktionsboken till punkt och pricka.
Han ropade ut till passagerarna, runt 1 000 till antalet, att tåget inte gick att köra och att han skulle inleda en felsökning. Dessutom kontaktade han driftledningscentralen och informerade om situationen.
Sedan lämnade lokföraren hytten och började gå längs med ena sidan av tåget för att undersöka det.
Enligt den rapport som skyddsombudet tagit del av började passagerare bli förbannade över att tåget stod still och att de inte fick information om när det skulle börja röra sig igen.
Vissa bankade på rutan då de såg föraren passera, andra skrek saker.
Enligt en källa sparkades det dessutom på dörren till hytten då han kommit tillbaka till den.
Onekligen en psykiskt pressande situation, inte minst för någon som är ny på jobbet.
Enligt regler och rutiner ska ett så kallat operativt trafikstöd vara på plats inom 15 till 30 minuter efter att en incident har inträffat. Personal som ska hjälpa föraren, lugna passagerare, bistå med information och ta hand om evakuering.
Den här gången dröjde det 80 minuter. Nästan en och en halv timme efter att tåget hade stannat. Många passagerare var vid det laget av lätt insedda skäl mycket upprörda.
Det konstaterades att tåget måste bogseras bort och att de ombord fick kliva av på rälsen och ta ett annat tåg som körts fram.
– Det här är en mardrömssituation för en ensam förare. När han går på ena sidan tåget har han ingen uppsyn över vad som händer på den andra sidan, säger en källa.
– Om exempelvis passagerare drabbas av panik och nödöppnar dörrar eller slår sönder fönster och tar sig ut finns det ingenting föraren kan göra. Om det sker på andra sidan kanske han eller hon inte ens märker det.
Tur i oturen den här gången var att stoppet skedde så nära stationen. Men hur hade det gått om incidenten inträffat i mitten på den sex kilometer långa citytunneln?
Eller om det varit något värre än bromsar som slutat fungera, exempelvis en brand?
Det här haveriet ska ses i ljuset av det politiska beslutet i början på 2023 att ta bort tågvärdarna på pendeln.
Personal varnade för att beslutet medförde betydande risker med ensamarbete och 105 lokförare gick ut i en vild strejk som fick en hel del uppmärksamhet i tidningar, radio och tv och som lamslog pendeltågstrafiken i tre dagar.
Skyddsombud införde dessutom ett stopp för arbetsgivarens beslut, ett beslut som Arbetsmiljöverket dock snart upphävde.
Myndigheten bedömde att det inte fanns tillräckliga skäl att förbjuda ensamarbete.
Arbetsmiljöverket ansåg att arbetsgivaren vidtagit tillräckliga åtgärder för att driften även framöver skulle kunna ske på ett säkert sätt för personalen och hänvisade bland annat till att trafikstödet skulle vara på plats senast inom 30 minuter.
Frågan är vad tjänstemännen hade fattat för beslut om de visste att det uppenbarligen inte är så noga med den där halvtimmen.
I början på 2024 tog SJ över driften av pendeln från MTR. Trafikförvaltningen i huvudstadsregionen tecknade ett nödavtal med den nya operatören med stöd i EU:s kollekivtrafikförordning.
Johan Puka, huvudskyddsombudet, säger att fackets dialog med den nya arbetsgivaren är betydligt bättre än med den gamla.
SJ är, såvitt jag kan bedöma, det bäst skickade järnvägsföretaget att driva pendeltågstrafiken.
Men förbättringspotential saknas uppenbarligen inte. Att det dröjer 80 minuter innan hjälp når fram till ett pendeltåg fullt med arga och upprörda passagerare är oacceptabelt.
