Ännu en doldis i Centerns ledning
Att Centern har fått en ny partisekretare är ingen kioskvältare.
Men det är en nyhet som oavsiktligt belyser partiets stora problem, den skrikande bristen på kända ledande företrädare.
Hannes Hervieu heter han, den nye partisekreteraren, en ännu ung man som en gång i tiden var ordförande för C-studenter och sedan försvann till näringslivet och som nyligen värvades tillbaka till politiken av Anna-Karin Hatt, partiledaren som kom och gick inom loppet av ett halvår.
Nu stod han där i riksdagens presscentrum och utstrålade energi och handlingskraft och bredvid honom stod Elisabeth Thand Ringqvist, partiets fjärde ledare under denna mandatperiod,
Den som vill kan försöka leta sprickor och kris, men att en ny ordförande vill forma sitt lag är naturligt och dessutom tackades Karin Ernlund, den förra partisekreteraren, av med pliktskyldigt beröm och utan underliggande passiv aggressivitet.
Politiken måste bli modernare, mässade Hervieu, och partiet ska utgå från människor och dess vardag. Tågen som inte kommer i tid, skolan i glesbygden som inte fungerar.
Jag kom på mig själv med att tänka att det inte kan finnas någon som har invändningar mot det budskapet, men inte heller någon som kan tänkas rösta på partiet av den anledningen.
Vad vill egentligen Centerpartiet, mer än att vägra ha med Sverigedemokraterna att göra?
Och vilka är de egentligen, de ledande företrädarna för detta numera diffusa parti?
Att Hervieu är okänd är inte hela världen, få personer i den rollen har blivit kändisar i något parti, partisekreteraren är inte ansiktet utåt, hans eller hennes uppdrag är att hålla ordning i partiet, släcka bränder, se till att inte plågsamma fraktionsstrider slukar energi och syre.
Ett större problem är att han är sidekick till en ledare som inte heller är känd och som har ratats som partiledare flera gånger.
Gå ner på Centralstation och fråga folk vem Thand Ringqvist är, få kommer att ha en aning.
Det är möjligen ett övergående problem, men partiets ledning har inte särskilt lång tid på sig att ta sig in i folkmedvetandet.
Så här har det inte alltid varit för Centerpartiet.
I min barndom var Thorbjörn Fälldin statsminister och mycket känd, i min ungdom hoppade Olof Johansson av regeringen på grund av bygget av Öresundsbron, profiler har kommit och gått, Maud Olofsson, Annie Lööf, Fredrick Federley.
Vi skriver den den 19 november 2025 och i presscentret stod Hervieu och dennes något mindre okända partiledare och pratade om framtidstro och optimism och hur taggade de är på valrörelse.
Jobben måste bli fler, utsläppen måste ner. Så mycket vet vi.
Vi vet också att dörren är stängd till SD och även till Kristersson så länge denne krokar arm med Åkesson.
Det betyder i praktiken att Magdalena Andersson är Centerns statsministerkandidat, låt vara att partiet har vissa problem att erkänna det.
Men Thand Ringqvist, hon ger inte upp. Hon bjuder in till samtal till höger och vänster.
Statsministern har inte orkat besvara inviten. Hur tolkar du det? undrade en näsvis reporter.
– Vi får se vad som händer, svarade det vilsna lilla partiets senaste ledare.
