Bråket om rymdstenen avgjort i HD
Greven förlorade!
Han äger inte den meteorit som damp ner på hans egendom, meddelade Högsta domstolen i dag.
Så fick den möjligen mest udda rättsliga tvisten i modern svensk juridisk historia sin lösning.
Bakgrunden är redan berättad gång på gång på gång i tidningar, radio och tv, men måste för förståelsen av denna text än en gång rekapituleras.
En kväll i november 2020 damp en meteorit ner på greve Johan Benzelstierna von Engeströms ägor utanför Enköping.
Rymdstenens färd mot jorden och nedslaget observerades av en hel del människor, medier rapporterade och de följande dagarna började folk leta efter den.
Två av dem var geologerna Andreas Forsberg och Anders Zetterqvist, som med sina yrkeskunskaper som grund och utifrån vittnens iakttagelser kunde göra beräkningar om ungefär var meteoriten slog ner.
Men letandet visade sig ta tid. Först en månad senare hittades den.
Det var inte vilket fynd som helst. För det första är det mycket ovanligt att en observerad rymdsten hittats efter att ha fallit. Senaste gången var 1954.
Och för det andra var det nya fyndet en järnmeteorit. De är ovanligare än de av sten.
Fyndet överlämnades till Naturhistoriska riksmuseet, som fick förvara det med stöd av ett låneavtal.
Där kunde den här berättelsen ha tagit slut.
Men så blev det inte. Greve Benzelstierna von Engeström ville ha stenen. Han ansåg att den inte omfattas av allemansrätten och stämde upphittarna.
Geologerna vann i tingsrätten, greven i hovrätten och den udda tvisten letade sig hela vägen upp till högsta instans.
Juridiskt går frågan att sammanfatta och förenkla på följande vis: är meteoriten en del av den fasta egendom den föll ner på – eller ska den anses vara lös egendom?
I sin dom i dag konstaterar suckande justitieråd att ”det kan konstateras att det inte finns någon lagstiftning eller annan reglering som tar sikte på äganderätten till meteoriter”.
Det är med andra ord ny juridisk terräng som utforskas. Domarna är ute på en upptäcktsresa.
Lera, sten, grus, allt detta är en del av jord. Och jord är normalt en del av den fasta egendomen. Och den fasta egendomen ägs av, tja, ägaren.
Men en meteorit är unik och kommer fallande från himlen och ingår normalt inte i den fasta egendomen, konstaterar juristerna.
Dock, tillägger de, om rymdstenen legat på marken tillräckligt länge blir den en integrerad del av jorden och på den grunden ses som en del av den fasta egendomen.
Just den här meteoriten hade dock inte befunnit sig på marken tillräckligt länge för att ägas av greven.
Men justitieråden var inte eniga – ingen mindre än Anders Eka, HD:s ordförande, ville fastställa hovrättens dom.
Icke desto mindre en seger för geologerna, som tog en avsevärd ekonomisk risk genom att kämpa vidare upp genom den juridiska hierarkin.
Greven ska nu betala deras advokatkostnader i hovrätten och Högsta domstolen, cirka en halv miljon kronor.
Men egentligen är vi väldigt många som har vunnit.
Det är ett mycket ovanligt fynd, av betydelse för vetenskapen och ett intressant objekt för nyfiken allmänhet att beskåda bakom glasmonter på museum.
Fotnot: Även Benzelstierna von Engeström vill att rymdstenen ska kunna visas, men lokalt, i hembygden.
