Går riksåklagaren Erdogans ärenden?
Går riksåklagaren Turkiets ärenden?
Tre färska avgöranden i Högsta domstolen väcker besvärliga frågor.
För ett par veckor sedan avslog Högsta domstolen en begäran från Turkiet om utlämning av tre män som har kopplingar till Gülenrörelsen, ett muslimskt och socialt nätverk som bedriver välgörenhet och humanitära hjälporganisationer.
Rörelsen är terrorklassad i Turkiet och anklagas för att ha legat bakom ett taffligt kuppförsök mot president Erdogan 2016.
De tre männen ville inte bli utlämnade. De motsade sig Turkiets begäran på följande grunder:
1. De har inte gjort någonting som bryter mot svensk lag. Därmed är inte lagens krav för dubbel straffbarhet uppfyllt.
2. De hävdade att de riskerade förföljelse i Turkiet, vilket i svensk lag utgör hinder för utlämning.
3. De hänvisade till artiklar i Europakonventionen om förbud mot tortyr och rätt till rättvis rättegång.
I en inlaga till Högsta domstolen höll riksåklagaren med om att männen inte kan lämnas ut, men nöjde sig med att yttra sig om den dubbla straffbarheten.
Om risken för förföljelse och tortyr ville RÅ inte säga ett pip.
De tre ärendena påminner mycket om varandra. Turkiet anklagar männen för att vara medlemmar ”i en väpnad terroristorganisation”.
De ska bland annat ha haft bankkonton som är kopplade till Gülenrörelsen samt laddat ner en krypterad app som anhängare till organisationen använder för kommunikation.
HD gör tumme ner till Turkiet. Det männen har gjort är inte brottsligt enligt svensk lag och för övrigt är det turkiska kravet vagt och allmänt hållet.
Och då kravet på dubbel straffbarhet inte är uppfyllt gör justitieråden på Riddarhustorget som riksåklagaren och låter bli att pröva frågan om risk för förföljelse och tortyr.
Det kan framstå som logiskt. Anledning till att grubbla över dessa saker saknas om det redan är bestämt att inte gå Erdogan till mötes.
Men till saken hör att det finns två närmast identiska beslut av Högsta domstolen från 2023.
Även de fallen handlar om Gülenrörelsen och nedladdad mobilapp. Även i de fallen säger juristerna nej till utlämnande.
Men det finns en avgörande skillnad mellan dessa två beslut och de tre färska.
I yttrandena från 2023 höll riksåklagaren nämligen med männen om att de riskerade förföljelse om de skickades till Ankara.
HD prövade därför även denna grund och nickade instämmande.
Att de högsta juristerna i ett land i västvärlden slår fast att människor kan råka mycket illa ut om de skickas till Turkiet är av lätt insedda skäl någonting som Erdogan gärna hade sluppit.
Frågan är då varför riksåklagaren på bara några år gått från att hävda att anhängare till Gülenrörelsen riskerar förföljelse till att inte vilja yttra sig om hur det ligger till med den saken.
Det ligger nära till hands att tro att Sveriges anslutning till Nato kan ha med saken att göra.
De flesta minns att Natoprocessen blev en utdragen och besvärlig historia. Erdogan trilskades och hävdade att Sverige härbärgerade allsköns terrorister.
Vändningen kom efter att regeringarna i Sverige och Finland träffat ett avtal om samarbete med Turkiet.
Ett avtal där ländernas gemensamma kamp mot terrorism är central och där Gülenrörelsen uttryckligen nämns.
Ett avtal som skrevs under efter de två beslut där RÅ är tydlig med att människor som sympatiserar med denna rörelse riskerar förföljelse.
Har någon tungviktare på Justitiedepartementet eller UD viskat i riksåklagarens öra att att vara snällare mot Turkiet?
Kanske finns det andra förklaringar till att RÅ inte längre anser att det finns anledning att yttra sig om förföljelse.
Men jag kan inte frigöra mig från misstanken att det handlar om geopolitiskt hänsynstagande och Nato.
