Staten har lagt 600 miljarder på att skapa en kris
Över sexhundra tusen miljoner kronor.
Så mycket har staten spenderat för att subventionera försäljningen av lån de senaste tjugo åren.
Samtidigt som regeringen satsar 80 miljarder för att bryta lågkonjunkturen talas det väldigt lite om hur vi ska undvika att hamna där igen.
Det går fort i politiken. Från att ha framställt sig som en stram rikshushållare som varnat för att sprätta statens pengar omkring sig gör finansminister Elisabeth Svantesson för närvarande precis det.
Hela 80 miljarder av delvis lånade pengar satsas i höstbudgeten för att få igång konjunkturen.
Ny regel kan chockhöja avgiften på din bostad
Förra veckan presenterades en tillfälligt sänkt matmoms som kommer att kosta 16 miljarder nästa år och 21 miljarder 2027. Och på måndagen kom besked om skattesänkningar.
En sänkning av matmomsen har fått kritik av ekonomer.
Upprörande och populistiskt, var omdömet från en av Sveriges främsta skatteexperter Åsa Hansson, som förklarade för Dagens Industri:
”Man skulle ju kunna göra mycket mer för pengarna om man riktar dem mot de grupper som verkligen behöver det”.
Ränteutgifter på rekordnivåer
Resonemanget är intressant eftersom staten lägger ännu mer pengar på en annan åtgärd där gracerna också är ojämnt fördelade.
Vi pratar naturligtvis om ränteavdraget.
I takt med växande skulder och stigande räntor har svenskarnas lånekostnader stigit till rekordnivåer de senaste åren.
Enligt Ekonomistyrningsverket ESV växte hushållens ränteutgifter från 91 miljarder år 2021 till 219 miljarder förra året, en ökning med 140 procent.
Ränteavdraget innebär i praktiken att staten subventionerar räntekostnaden med 30 procent på upp till 100 000 kronor per år och med 21 procent över 100 000.
Och höga ränteutgifter betyder stora kostnader för staten. Under 2024 handlar det om totalt 61 miljarder kronor, enligt ESV.
Det kan jämföras med att statens anslag till rättsväsendet uppgick till 78 miljarder samma år.
Går till de som tjänar mest
En genomgång av Statistikmyndigheten SCB gjord på uppdrag av SVT visade att under 2023, då statens kostnad var 51 miljarder, gick 43 procent av summan till den fjärdedel av befolkningen som tjänade mest.
Under 2025 väntas summan sjunka till 44 miljarder.
Summerar man kostnaderna för ränteavdraget, med hjälp av siffror från ESV och SCB landar de under perioden 2006 till 2025 på cirka 620 miljarder kronor.
Vad vi har fått för pengarna? En lågkonjunktur bland annat.
Vad den pågående ekonomiska krisen beror på förklarade finansminister Elisabeth Svantesson nämligen vid en pressträff för ett drygt år sedan.
“Den svenska lågkonjunkturen är i mångt och mycket driven av att svenskarna är så räntekänsliga”, sade hon.
“Räntekänsliga” är ekonomspråk för “har alldeles för mycket lån”.
Och där spelar ränteavdragen in.
Ekonomin i fosterställning
Om staten går in och kraftigt subventionerar kostnaden för en vara eller tjänst är det inte konstigt att försäljningen av denna ökar.
Mellan 2005 och 2025 växte de svenska hushållens totala skulder från 1 600 till 5 400 miljarder, enligt SEB:s sparbarometer.
Tillgångarna har ökat ännu snabbare, från runt 7 000 miljarder kronor till över 30 000 miljarder.
Bostäder står för cirka 80 procent av lånen och lite mindre än hälften av tillgångarna, men fördelningen är ganska ojämn.
Klart är att tillräckligt många svenskar haft tillräckligt mycket lån för att en snabb ränteuppgång försatte hela ekonomin i fosterställning, där den legat kvar i åratal.
Självdestruktiv politik
Att betala för att på sikt bädda för en kris kan tyckas vara en smula självdestruktiv ekonomisk politik.
Det är därför ränteavdraget varit hett omdebatterat i snart två decennier.
Många är de som har argumenterat för att det borde avskaffas inte minst under alla de år som Riksbanken höll räntan runt noll, eftersom den synliga effekten på människors saldon då hade blivit mindre.
Inget hände.
Helt okomplicerad är inte frågan, att ta bort avdraget över en natt vore att slå undan benen för många inte minst unga, och ekonomer har pekat på att andra delar av skattesystemet kanske måste ses över samtidigt.
Men omöjligt är det inte. Andra länder, som Finland, har lyckats.
Vräkte ut valfläsk
Regeringen har redan tagit ett steg på vägen. Under 2025 och 2026 fasas ränteavdragen på konsumtionslån ut. Något som kritiserats av bland annat Konjunkturinstitutet för att slå mot redan utsatta hushåll som kan få svårt att betala.
När det gäller bolån föreslås i stället en höjning av bolånetaket och ändrade amorteringsregler vilket med största sannolikhet kommer innebära att svenskarna lånar ännu mer.
Att börja prata ränteavdrag på bolån ett år före valet är politisk harakiri.
Finansministern känner sig manad att i stället vräka ut ett helt tråg valfläsk för att försöka höja humöret hos en skuld-deppande befolkning.
Desto större anledning att lyfta frågan.
Annars kan nästa kris orsakad av ”räntekänslighet” bli ännu jobbigare.