Skamligt av Ericsson att böja sig för Trump
Det är inte upp till Donald Trump att diktera personalpolitiken i svenska företag.
Att telekomjätten Ericsson viker sig för presidentens skrämselpropaganda är ett lågvattenmärke för svenskt näringsliv.
Det låg lite i luften. För ett par månader sedan framkom att Ericsson var ett av de företag som skänkt 5,5 miljoner kronor till Donald Trumps installation. Koncernchefen Börje Ekholm deltog också på en galamiddag till den nya presidentens ära.
Redan då var det tydligt att Trump ville att näringslivet skulle ställa sig i givakt för honom.
Risken för en jättekrasch har aldrig varit större
På en fråga om det fanns ”en gräns när Ericsson inte längre kan försvara ett stöd till honom och hans administration”, svarade Börje Ekholm enligt SvD:
“Det är en fråga du kan ställa om vad som helst, den blir omöjlig att svara på. Jag kan inte spekulera om vad som än kan hända. Låt oss i stället säga så här: USA är vår huvudmarknad, vi måste vara där och vara en del av det amerikanska ekosystemet”, säger han.
Nu har vi fått svart på vitt vad Börje Ekholm menade.
Svaret är: nej, det finns inga gränser.
Det har knappast undgått någon att Donald Trump är på korståg mot allt som ens andas ”woke”. Där ingår alla sorters arbete för ett mer jämställt, mindre diskriminerande och mer inkluderande näringsliv, något som varit en självklarhet för seriösa företag i decennier.
Det har fått effekt. Flera amerikanska storföretag har skrotat sin ambitioner när det gäller mångfald och jämställdhet.
Nu gör svenska Ericsson likadant.
Enligt Dagens Industri har bolagets årsredovisning kliniskt rensats på uttryck som kan irritera den koleriske mannen i Vita huset.
2023 hette det att: ”Ericsson strävar efter att skapa en organisation som präglas av mångfald och inkludering, då detta är en viktig del av bolagets värderingar”.
Så där jätteviktiga var inte de där värderingarna ändå eftersom orden mångfald och inkludering inte ens finns med 2024 års upplaga.
Orsaken till telekomjättens helomvändning förstår vem som helst.
Det handlar om pengar.
Om inte bolaget lyder Trump finns det mer eller mindre uttalade hotet att de kan bli av med värdefulla kontrakt med den amerikanska staten.
Men det finns också en parallell valuta här i världen som brukar kallas för principer.
Ericsson är inte ett amerikanskt bolag. Det är svenskt.
Och makten över vad Ericsson ska ha eller inte ha för policys när det gäller personalens sammansättning borde rimligen ligga hos bolagets aktieägare, där de största är familjens Wallenbergs Investor och familjen Lundbergs Industrivärden.
Är det någon utomstående som ska synpunkter på svenska företags agerande är det den demokratiskt valda regeringen i Sverige.
Ericsson hade alla möjligheter att stå upp för sig självt, via domstolar om det krävts.
Att det går att göra annorlunda bevisas av att AB Volvo behåller sitt mål att ha 35 procent kvinnor i ledningen trots att bolaget, som har stor verksamhet i USA, fått brev från amerikanska myndigheter om att presidentens vilja måste respekteras.
I Sverige hotade S-märkta regeringar länge med kvotering om inte företagen blev bättre på att lyfta upp kvinnor i styrelse och ledning.
Ett av näringslivets motargument var att det stred mot äganderätten, som säger att det är upp till ägarna att bestämma över bolaget.
Ironiskt nog är det just denna äganderätt som kastas överbord i ivern över att vara Den Store Amerikanske Ledaren till lags.
Och detta efter ingen betänketid alls.
Vad är nästa steg? Om Donald Trump kräver att Ericssons styrelse bär röda Maga-kepsar på nästa bolagsstämma eller uppför ett monument över presidenten utanför huvudkontoret, kommer de ställa upp på det också?
Visst kan det kännas att jobbigt att kortsiktigt att bli av med några kontrakt, men även om det är profiten som är den enda polstjärna värd att följa, har Ericsson betett sig rent ut sagt korkat.
Det kan finnas kunder, till exempel i Europa, som inte blir överdrivet imponerande av en företagsledning som går ned på knä för Donald Trump.
Och om fyra år kan det sitta en helt annan president i Vita huset.
Det lär knappast delas ut frihetsmedaljer till de företagsledare som var snabbast med att smöra för en wannabe-despot.
För att inte tala om de anställda. Vem vill jobba för ett företag med en moralisk kompass som snurrar fortare än chokladhjulet på Gröna Lund?
I nästa årsredovisning borde Ericsson skruva ett snäpp till på sina formuleringar.
”Ericsson strävar efter att skapa en organisation som präglas av principlöshet och feghet, då detta är en viktig del av bolagets värderingar”.
Det är faktiskt skamligt.