Det ord som framkallat hjärnsmältan är ett enda
De som protesterar mest – ”skriker mest” – mot Israels permanenta krigsförbrytelser i Gaza ”blir morgondagens idioter” inhämtar jag i en rubrik på den näst högraste morgontidningen SvD:s ledarsida.
Det är en utomordentligt dyster profetia. Det skulle ju innebära att vår tids variant av fascismen segrat i en sådan morgondag och att de demokratiska grundvärderingarna hamnat på historiens sophög.
Naturligtvis känner jag mig utpekad som en av dessa framtidens politiska idioter (vilket ett antal fotsoldater i SD-rörelsens nätkrig kommer att entusiastiskt instämma i). Men enligt ledarskribenten Hanne Kjöller är jag i gott sällskap som idiot med Amnesty International, människorättsorganisationen Human Rights Watch samt naturligtvis the usual suspects i form av Nooshi Dadgostar och vänstern i allmänhet.
Det är som vanligt den reservationslösa lojaliteten med Israel som får högerpartister, bombliberaler och till och med liberala ledarskribenter att framstå som såväl huvud- som hjärtlösa. I SvD:s ledarartikel hävdas nämligen att det skulle finnas en klar likhet mellan nutidens omotiverat upprörda motståndare till folkmord och den lynchopinion som på 1980-talet förhandsdömde två oskyldiga läkare i styckmordsskandalen. SvD:s ledarskribent tycks nämligen tro att det var ”vänstern” som var i farten även då.
Men så var det inte. Jag vet ty jag var där. Lynchningen drevs fram av en ohelig allians mellan extremfeminister och Expressen. Varken Amnesty, Human Rights Watch eller jag själv deltog. Tvärtom.
Men den här halsbrytande parallellen mellan den spritt språngande opinionsmobben som drev fram styckmordsskandalen på 1980-talet och dagens anti-folkmordsopinion visar på en ledarskribent som totalt tappat omdömet. Det kan bara förklaras med att det gäller Israel. För alltför många upphävs då alla normala kriterier för logik, politik och moral.
Israels nuvarande premiärminister och före detta försvarsminister är för närvarande internationellt efterlysta krigsförbrytare. Om någon av dem, liksom Vladimir Putin, sätter sin fot på svenskt territorium är det Sveriges skyldighet att gripa dem och skicka dem med fångtransport till den internationella brottmålsdomstolen i Haag. Det är verkligheten.
Men Israels apologeter i den svenska högern vägrar hårdnackat att diskutera Israels dagliga massmord i Gaza. De vill i stället tala om ordval.
Ledarskribenten i SvD berättar hur hon redan i höstas upprördes av att gå förbi Socialdemokraternas kontor på Sveavägen i Stockholm där hon i fönstren upptäckte den stötande texten; SLUTA DÖDA GAZAS BARN. Ett lika rimligt som återhållsamt krav, skulle man kunna tycka. Vid den tidpunkten hade Israel dödat minst 25 000 kvinnor och barn i Gaza. ”Däremot stod ingenting om de israeliska ungdomar som slaktats på en musikfestival” polemiserar ledarskribenten och ger sig in på ett resonemang om hur antisemitismen motiverar demonstranterna – ”men inte alla” medger hon generöst - och att ”det mer handlar om samma maktanalys som gjorde att så många pekade ut de två läkarna som skyldiga”.
Det ord som framkallat denna hjärnsmälta hos en för det mesta fullt normal ledarskribent, låt vara med underliga sameaversioner, är ett enda: Folkmord.
Hon konfronterades med ordet i en annonskampanj för Amnesty International i Stockholms tunnelbana. Hon upptäckte att även Human Rights Watch använde detta ord. Liksom Nooshi Dadgostar och en eller annan vänsterperson. Därav slutsatsen om ”masspsykotisk folkdomstol” och ”gatans parlament”, förkastelsedomen över morgondagens politiska idioter och jämförelsen med den galna kampanjen under styckmordshysterin på 80-talet.
Denna fråga om ordval har fått fler än ledarskribent Kjöller att framstå som skogstokiga. Högerpartisten Kristoffer Tamsons krävde att Amnestys kampanjmaterial skulle förbjudas, folkpartiliberalen Gulan Avci grät krokodiltårar över att Amnesty genom sitt ordval ”nu gör det svårare för judar att leva i Sverige”. Vilket innebär att hon gör tankefelet att hålla svenska judar ansvariga för Israels krigsförbrytelser. Enligt Göran Persson (S) och liknande tänkare är det ett säkert tecken på antisemitism. Enligt Gulan Avcis eget parti är det också ett säkert tecken på antisemitism. Om sossar gör samma tabbe.
Indignationen över ordet folkmord är unison inom högern. De ägnar betydligt mer energi åt den frågan än åt de pågående massmorden i Gaza. Frånvaron av ord är också talande.
Själv har jag visserligen avstått från just det ordet. Systematiska massmord på civilpersoner, riktade attacker mot sjukhuspersonal och journalister, precisionsbombningar av alla sjukhus och dagliga krigsförbrytelser är ju sakligt korrekta och oomtvistliga beskrivningar som förvandlas formellt till folkmord först om några år när den internationella juridiken kommer till beslut. Och när antalet döda människor i Gaza kan ha överstigit 100 000. Och de lemlästade 200 000. Då har Israel kommit ikapp Hiroshima.
Men med Fanny Jönsson på Aftonbladets ledarsida kan man ju ställa en enkel fråga till högern: Vilket ord skulle ni själva föredra?
För övrigt anser jag att...
…L, M, KD och SD nog föredrar ordval som självförsvar, terroristbekämpning, militära åtgärder, eller rentav åtgärdspaket, unikt humanitär krigföring eller försvar för Israels rätt att existera som judisk, det vill säga icke-arabisk stat.
…det är fascinerande att den svenska regeringen kommer undan med att dels vidhålla att Israels krigsförbrytelser är ”proportionerliga” och dels bidra till Israels krigsmål genom att dra in allt stöd till FN:s flyktingorgan UNWRA och därmed hjälpa till med att få död på fler palestinier.
