GW och Johan Pehrson bjöd på underhållande tv-gräl

Grälet mellan utbildningsminister Johan Pehrson och Leif GW i tv härom dagen saknade inte underhållningsvärde.
Bråket rörde Liberalernas förslag om att omhänderta barn till gängkriminella redan på BB, och ni behöver inte ha tittat på inslaget för att begripa vem av herrarna som avgick med segern.
Det var för övrigt i en intervju i Svenska Dagbladet för en månad sedan som Pehrson lanserade denna idé.
Exakt vad partiledaren menade stod aldrig riktigt klart, räcker det exempelvis med att det nyfödda barnets morbror är gängkriminell, men så är också vår tids kriminalpolitiska utspel i regel inte ett under av precision.
Nu var dock inte Pehrson ute efter att framstå som intelligent eller att imponera på finsmakare som vill veta hur förslaget är tänkt att fungera.
Pehrson ville synas, ta plats, skapa rubriker, bli omdebatterad. Och vad kan den stackars ledaren för ett parti som i opinionsmätningar ligger under de livsviktiga fyra procenten annat göra än att skjuta från höften.
Småpartiernas kriminalpolitik är det ingen som bryr sig om, men det gäller att se upp, om Liberalerna har framgång med det här tramset är det bara en tidsfråga innan Socialdemokraterna, SD eller Moderaterna har stulit det. Och då är det kört.
Alla håller vi i och för sig med om att en grovt kriminell miljö inte är lämplig för ungar att växa upp i.
Dessbättre finns det dock redan lagar som ger staten rätt att gripa in då barn far illa i hemmet.
Men det är paragrafer som sätter barnets välbefinnande i centrum. Pehrsons idé bygger på att straffa föräldrar.
Det kan vara en lyxklocka, det kan vara en bebis, i kampen mot den grova brottsligheten ska statens makt vara närmast oinskränkt.
Antalet gängkriminella mammor är dock litet, som GW påpekade i tv.
Duon drabbade samman i onsdags i det senaste avsnittet av ”Veckan” under ledning av Camilla Kvartoft.
Ämnet för dagen var just gängkriminalitet, ett reportage visades om en mamma i Stockholm som förgäves försökt hålla sin son från den miljön.
I studion satt förutom Pehrsson och Persson även Luay Mohageb, författare och före detta utredare vid polisen, en ung man som hade ett och annat vettigt att säga.
Samtalet puttrade gemytligt på till en början, gästerna var överens om vissa saker och hade skilda åsikter om annat, men inga röster höjdes.
Men på slutet var Kvartoft listig nog att ta upp politikerns BB-utspel, väl medveten om att GW tidigare sågat det.
Den gamle kriminologen påpekade att det största problemet är att vissa småpojkar växer upp i en socialt hopplös miljö.
Politikern försökte förklara varför det ska vara möjligt att omhänderta nyfödda och frågade retoriskt om det var lämpligt att växa upp med ”30 handgranater i garderoben”.
GW, som redan under någon minut stånkat och stönat missnöjt på sedvanligt manér, röt plötsligt att ”det var ett ovanligt korkat påstående”.
Inte undra på det.
Om det nu ligger en hel hög handgranater i garderoben, är det den som har lagt dem där som ska gripas, ställas inför rätta och dömas till fängelse.
Det är beklämmande att behöva leva i en tid då någonting så självklart måste påpekas.
