En arg mans globala hämndskatt
Sällan har en person kostat så många människor så mycket pengar. Donald Trumps nya tullar kommer att fungera som en skattehöjning för alla.
Allt baserat på en förbittring mot omvärlden som pyrt i decennier.
Skadorna riskerar att leva kvar under lång tid.
På Youtube finns en intervju med Donald Trump från 1980. Då var han en 34-årig arvtagare i fastighetssvängen men hade redan synpunkter på hur USA borde skötas.
Han förklarar att Amerika “utnyttjar väldigt lite av sin potential” och att nationen under “rätt ledarskap kan återgå till vad det en gång var”.
På frågan om vad USA bör vara svarar den unge Trump: “Det borde vara ett land som får andra länders respekt”.
I en annan 80-talsintervju med CNN:s Larry King går han till attack mot frihandel som enligt Trump i själva verket går ut på att andra länder blåser USA.
“De skrattar åt oss bakom vår rygg”, dundrar Donald Trump.
Så där fortsätter det sedan år efter år efter år. Bilden av USA som ett lättlurat barn som utnyttjas av större och tuffare killar på skolgården har Donald Trump odlat i minst 45 år. Det är en besatthet mer än en ekonomisk analys.
Sedan dess har allt ändrats men samtidigt har ingenting ändrats. Världsekonomin ser helt annorlunda ut men Donald Trumps känsloläge är kvar på 1980-talet.
Vilket för oss till den 2 april 2025.
Donald Trump rasade mot länder som “plundrat” och “våldtagit” USA i decennier.
Nu är det vår tur att blomstra, förklarade han.
Detta sagt av en president för planetens största ekonomi som utklassat andra när det gäller ekonomisk tillväxt de senaste åren, som förfogar över världens reservvaluta och totalt dominerar listan över de högst värderade storföretagen.
Identiteten som mobbad förlorare är lite svår att förstå, milt uttryckt.
Men det är aldrig för sent att ändra på saken. Donald Trumps tullar har potential att kasta in USA och världen i en ny lågkonjunktur.
Den enkla ritbordsplanen är att tullarna kommer göra att nya fabriker skjuter upp som svampar i USA. Länder som Kina, Vietnam och Bangladesh drabbas av extra höga tullar enligt den lista som Donald Trump presenterade.
Vad tror ni tillverkas där? Alla de saker som den amerikanska medelklassen behöver, alltifrån kläder till leksaker och elektronik. Och vad kommer de att kosta om de ska produceras med amerikanska löner?
Hur hänger det ihop med Donald Trumps vallöfte om att sänka priserna?
Någon djupare logik verkar inte ligga bakom de olika tullsatserna. Financial Times skriver att Trump-administrationen bara verkar ha utgått från USA:s underskott i handeln med olika länder, som om det vore ett brott mot Amerika att exportera dit.
Man kan tycka många saker om den globala världshandelns villkor men det är svårt att se att inte USA varit en av de stora vinnarna, i form av billiga produkter som i sin tur fungerat som raketbränsle för amerikanska företags vinster.
Och att flytta produktion och riva upp leveranskedjor är lättare sagt än gjort.
Presidentens rådgivare Peter Navarro har sagt att tullarna ska dra in 600 miljarder dollar till den amerikanska staten och kallade det för en “skattesänkning”.
Tidningen Wall Street Journal sammanfattade kanske denna “analys” bäst:
George Orwell, call your office. Pratet om sänkta skatter är ett tvärtomspråk som inte lurar någon.
Istället förklarar WSJ handlar det om den största skattehöjningen i USA:s historia. Det är nämligen konsumenter som kommer att betala för tullarna i form av högre priser.
Även i Europa får vi räkna med att många produkter kan bli dyrare.
Några som inte heller köper retoriken från Vita Huset är aktörerna på finansmarknaden. Börserna ser ut att falla rejält på beskeden.
Redan innan Trumps utspel som av flesta bedömare beskrivs som värre än väntat hade amerikanska konsumenter och företag blivit mer pessimistiska och prognoserna för USA:s tillväxt skruvas ned.
Vad händer nu? Kanske den största svagheten i Donald Trumps analys är att USA agerar utifrån en styrkeposition och i ett vakuum där det bara går att införa saker utan att andra länder reagerar.
Men andra nationer, inklusive ekonomiska stormakter som EU, Japan och Kina förbereder redan sina motåtgärder. Och USA är egentligen väldigt sårbart för handelskrig, eftersom det är väldigt beroende av import för att ekonomin ska fungera.
Det liknar en form av självskadebeteende.
Optimisten säger att Trumps tullar är en första omgång i ett förhandlingsspel. Låt oss hoppas att de har rätt.
Det återstår att se om det går att göra mer rimliga överenskommelser.
Men även om det lyckas kommer skadorna att bestå. Riskerna i världsekonomin har ökat och förtroendet minskat.
Det är sämsta tänkbara förutsättningarna för de som, likt Donald Trump, säger sig vilja bygga välstånd.
Donald Trumps 1980-talsdröm, att USA ska åtnjuta mer respekt runtom i världen, känns mer avlägsen än på mycket länge.