Mobben jagade ministern i Stockholmsnatten
En skränande mobb förföljer en minister på öppen gata.
Det är alltså där vi är nu.
Den tre minuter och 21 sekunder långa film som civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin lade upp i sociala medier i går kväll är obehaglig att se.
Bohlin hade deltagit i ett möte med den moderata riksdagsgruppen och när han klev ut genom porten på Mynttorget i Gamla Stan för att promenera hem blev han förföljd.
En skränig, för att inte säga vrålande, hop figurer slöt upp bakom honom och skrek ut sina åsikter om den pågående mardrömmen i Gaza.
”Du har blod på dina händer”...”Shame on you”...”Barnmördare”...
Det är svårt av filmen att avgöra hur många personer som ingår i mobben, kanske tio, kanske 20.
Ministern valde att återvända till riksdagen, då människorna filmade honom och han inte ville ha sin hemliga hemadress avslöjad.
Visst, Sverige är en demokrati. Att protestera är en grundläggande rättighet.
Och ja, det är i allra högsta grad legitimt att vara av åsikten att den svenska regeringen har en slapp inställning till vad som mycket väl kan vara ett pågående folkmord.
Men det som hände i Gamla stan i går kväll har ingenting med den grundlagsfästa demonstrationsfriheten att göra.
Det var förföljelse av en människa på väg hem i natten. Det var inte spridda burop vid ett politiskt tal, det var ett intrång i Bohlins privata sfär.
Det hörs inga hot på filmen. Men det var en uppenbart hotfull situation. Möjligen var det rent av brottsligt: Polisen har i dag inlett en förundersökning om ofredande.
Vi kan inte ha det så här. Jag må låta högtravande, men att en ledande politiker jagas och trakasseras av en uppretad folksamling är ett hot mot demokratin.
Av erfarenhet vet vi att den här sortens beteende triggar personer som tillhör andra politiska läger. Om eländet tillåts fortsätta kommer det bli mycket mörkt.
Jag ser att vissa människor till vänster i sociala medier försöker bagatellisera det inträffade. ”Det här var väl inte så farligt”. ”Vi måste förstå att människor blir upprörda.” ”Ingen kan vara likgiltig då barnen i Gaza dör”.
Lägg bara av. Om det var Nooshi Dadgostar som blev trakasserad på detta vis hade ni sannerligen inte varit så här förlåtande.
En annan aspekt av det inträffade är Bohlins utsatthet. Han var ensam då han lämnade riksdagen.
Varför har inte civilförsvarsministern livvakter i Stockholmsnatten? Var höll Säpo hus?
Sverige är när allt kommer omkring en nation där två ledande politiker blivit mördade.
Att Anna Lindh mitt i en valrörelse, med allt vad det innebär av exponering och utsatthet, tillätts vandra omkring under lunchen utan livvakter var och är en skandal.
Och i Almedalen har nazister sökt upp möten och betett sig hotfullt och sommaren 2022 mördades den nationella psykiatrisamordnaren Ing-Marie Wieselgren av en högerextremist.
Då var då, nu är nu.
Gaza har, av lätt insedda skäl, piskat upp stämningar i hela västvärlden. Så även i Sverige.
Och när vi närmar oss en valrörelse kommer stämningar och motsättningar att förstärkas, fördjupas, polariseras.
Carl-Oskar Bohlins film visar med all önskvärd tydlighet att skyddet av ledande folkvalda personer måste förbättras.
Jag är rädd för att det annars bara är en fråga om tid innan någonting fruktansvärt än en gång inträffar.
