Inbrottet hos Åkesson är en säkerhetspolitisk skandal
Så Sveriges mest kontroversielle partiledare stöter på en inbrottstjuv i sitt hem.
Att Jimmie Åkesson inte är bättre skyddad än så här är en skandal.
Det pågår en förundersökning vid Riksenheten för säkerhetsmål om ett inbrott i Åkessons hem i Sölvesborg, ett brott som ska ha begåtts natten mot i tisdags.
Enligt källor till Aftonbladet konfronterade politikern själv inbrottstjuven i sitt garage.
Om det stämmer är det illa.
Enligt uppgifter till TV4 ska brottet ha skett då personskyddet från Säpo för en stund lämnade honom ensam.
Om det är sant är det ännu värre.
Säpo bekräftar hursomhelst att utredning har inletts om inbrottet – och det är tillräckligt allvarligt.
Det ska nämligen inte vara möjligt att år 2026 bryta sig in i en ledande politikers hem.
Framförallt ska det inte vara möjligt att göra det hos Sveriges mest omstridda partiledare.
Åkesson dominerar svensk politik, han har ritat om kartan, så sent som i går stod han på scen bredvid en statsminister som lovade honom ministerposter efter valet i höst.
Han är omtyckt av många, men också avskydd av många.
Kommentariatet var i uppror över polisiära brister då Åkesson för många år sedan fick en tårta i ansiktet i samband med ett framträdande på Nytorget i Stockholm.
Det här är en betydligt allvarligare historia.
Märkligt, milt utryckt, är det om det visar sig stämma att någon bröt sig in precis då livvakterna var och köpte kaffe eller vad de nu hade för anledning att tillfälligt lämna sin post.
Sannolikt är det bara en tillfällighet, sannolikt är det bara ett fyllo som har tagit sig in i garaget eller en tjuv som inte hade en aning om vems garage det var han bröt sig in i.
Men det går ju inte att utesluta att det var någon som ville Åkesson illa och som höll huset under uppsikt och som såg sin chans då partiledarens skydd plötsligt försvann.
Det går inte att skriva en text av det här slaget utan att påminna om skotten på Sveavägen och knivöverfallet på NK.
Olof Palme och Anna Lindh, Sverige är hårdare drabbat av grövsta tänkbara våld mot ledande politiker än de flesta andra länder.
Det blev debatt då det visade sig att Palme själv hade sagt nej till att ha livvakter den där februarikvällen 1986.
På goda grunder blev kritiken än starkare då det visade sig att Lindh var ute och rörde på sig oskyddad på lunchen i Stockholm en septemberdag 2003.
Det pågick en valrörelse, utrikesministerns ansikte prydde affischer runt om i landet, hon var där och då en av Sveriges mest exponerade personer, sådant drar till sig galningar.
Man skulle kunna tro att de som bär ansvaret för skyddet av ledande politiker har lärt sig ett och annat av den blodiga moderna svenska historien.
Att vi ännu inte vet allt om inbrottet hos Åkesson är av underordnad betydelse.
Chefer på Säpo har en tendens att gömma sig bakom sekretess då det blåser – ledsen, det pågår en förundersökning, med hänvisning till rikets säkerhet blah blah blah.
Ett knep som inte kommer att fungera den här gången. Det finns frågor som måste besvaras, generaldirektör Charlotte von Essen.