Skulle ni försvara högerextremister som häller grisblod utanför er port?
Våra vanligaste debattörer rasar eller uttrycker sitt löje.
En karl har dömts för ofredande och olaga hot efter att ha placerat en korg med ”Hitleräpplen” utanför migrationsminister Johan Forssells hem och en docka med avhugget huvud utanför biståndsminister Benjamin Dousas.
Domen är ett hot mot yttrandefriheten. Så lyder kritiken. Genom att uppsöka ministrarnas hem och placera äpplen med Hitleransikten utanför Forssells och halshuggen docka utanför Dousas uttryckte mannen sitt missnöje med regeringens politik.
För några år sedan hällde andra aktivister grisblod utanför dåvarande pressombudsmannen Ola Sigvardssons port, mycket blod och tjockt: det blänkte på trottoaren.
En fredlig demonstration, förklarade senare Patrik Forsén, talesman för aktivisterna.
Pressombudsmannen Sigvardsson hade kritiserat Dagens Nyheter som publicerade en bild på en efterlyst man med arabiskt utseende. Bilden var så suddig att den kunde föreställa vem som helst med ursprung i Mellanöstern eller Nordafrika. Sigvardsson varnade för faran med online-jakter på misstänkta brottslingar.
Aktivisterna ansåg att Sigvardsson förespråkade censur. De samlades utanför hans privatbostad och hällde ut grisblod.
Ola Sigvardsson var pressombudsman, inte minister. Men precis som Forssell och Dousa var han en representant för det etablerade samhället, ett slags väktare över medierna så att de håller hög etisk standard.
I båda fallen protesterade aktivisterna underifrån.
De representerade opinioner långt från det etablerade samhället, opinioner som saknar plats i den breda debatten.
Mannen som nu dömts för hoten mot Forssell och Dousa tillhör den socialistiska aktivistgruppen Rojavakommittéerna som kämpar för kurdernas rättigheter i Mellanöstern.
De som hällde grisblod utanför Ola Sigvardssons port i centrala Stockholm var högerextremister och medlemmar i organisationen Nordisk ungdom. De hatade invandrare och ”sionister”, var emot ”rasblandning” och så vidare – allt det gamla vanliga. Patrik Forsén, en av organisationens grundare, sa i tidningen Fria Tider att grisblodet var en ”fredlig demonstration”.
Precis som Forssell och Dousa polisanmälde Sigvardsson händelsen som olaga hot. Åklagaren la ner utredningen med motiveringen att brott inte kunde styrkas. Detta trots att organisationens talesperson i medier bekräftade att Nordisk ungdom stod bakom dådet, och trots att det fanns bilder på aktivisterna utanför Ola Sigvardssons port.
Till skillnad från Rojavakommittéernas äpplen och docka hos ministrarna syftade högerextremisternas aktion till att skapa opinion. De stod med en banderoll utanför Ola Sigvardssons port en lördag då det är som mest folk på stan.
Rojavakommitteéernas nu dömde representant uppsökte däremot ministrarnas hem i mörkret. Det är svårt att se det som något annat än ett slags terror. Särskilt som Rojavakommittéerna i somras även uppsökte ”hemmen till de svenska miljardärerna Wallenberg och Ax:son Johnson” som de skriver på sin hemsida. Där hällde aktivister fejkat blod över dockor och tände fyrverkerier.
Många har försvarat dådet mot ministrarna. Leif GW Persson. Advokaten Peter Hellman. Någon vänsterpartist. Tryckfrihetsexperten Nils Funcke.
Det var ett sätt att utnyttja sin yttrandefrihet, säger de.
Konstkritikern Tobias Dunér-Axelsson skrev på Aftonbladets kultursida en lustfylld artikel om att Hitleräpplena ger migrationsminister Forssell en plats i konsthistorien.
Bör grisblodet på trottoaren framför Sigvardssons port också skrivas in i konsthistorien?
Om åklagaren hade lyckats hitta bevis – till exempel tittat i tidningen Fria Tider – och åtalat högerextremisterna för ofredande eller olaga hot, hade GW då erbjudit sig att betala böterna för dem?
Det fanns och finns ingen opinion för högerextremisters rätt att gå hem till folk och jävlas och skapa skräck.
Medvetet eller omedvetet mäter vi människor med olika måttstockar beroende på var de hör hemma.