Kristersson hårt pressad av motståndet mot könslagen
Redan ett halvår efter att den nya könslagen trädde i kraft vill Moderaterna utvärdera den.
Det är uppenbart att Ulf Kristersson, som var drivande i det kontroversiella genomförandet, viker ner sig.
”Tre förslag – vi ser över könstillhörighetslagen”.
Så lyder rubriken till en debattartikel i Aftonbladet som statsminister Ulf Kristersson, justitieminister Gunnar Strömmer och socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall har skrivit i dag.
Det saknas inte underhållningsvärde att det är just denna trio som skickar ut budskapet.
Enligt trovärdiga källor var det nämligen just Strömmer och Waltersson Grönvall som backade upp sin partiledare då Moderaterna hösten 2024 höll krismöten om den stundande lagändringen.
Det var en revidering av paragrafer som splittrade riksdagsgruppen, vissa av Moderaternas parlamentariska representanter var öppet kritiska, partipiskan ven, någon jävla ordning måste det vara i ett parti.
Framförallt var det sänkningen av åldersgränsen för byte av juridiskt kön från 18 till 16 års ålder som vållade protester.
Det var ett liv och ett kiv, men lagändringen gick igenom med stor majoritet. Sex av åtta riksdagspartier gjorde tumme upp, endast Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna röstade nej.
Men det interna missnöjet upphörde inte, vilket inte förvånar. Enligt uppgifter var nämligen hela 80 procent av riksdagsgruppen emot förändringen.
Det har dessutom varit en stundtals livlig offentlig debatt, inte minst efter att det för några veckor sedan rapporterades i tidningar, radio och tv att en man som dömts till livstids fängelse för mord på sina barn hade bytt juridiskt kön och därefter att säkerhetsskäl placerats på kvinnoanstalt.
Vad var det vi sa! Det här är oacceptabelt! Lagen måste ändras!
Upprördheten är begriplig, men det högljudda tonläget har inte saknat överdrifter och rena felaktigheter.
Möjligheten att byta juridiskt kön har funnits i Sverige sedan 1970-talet. Ända sedan dess har det i sällsynta fall funnits fångar som gjort just det och som förts till fängelser för det andra biologiska könet.
Om en ändring ska komma till stånd är det snarare fängelselagen som behöver uppdateras.
En översyn av den lagen har redan tillsatts av regeringen. Av allt att döma kommer ett förslag om att Kriminalvården i sina bedömningar framöver ska utgå från biologiskt i stället för juridiskt kön.
Men nu ska alltså även könstillhörighetslagen, som Ulf Kristersson lagt så mycket prestige i, ses över.
Han är en politiker som gått i Prideparader och bjudit in kändisar till regnbågemingel i Sagerska.
Kristersson har investerat en hel del i HBTQI-frågor och missar sällan ett tillfälle att påminna om att han och Fredrik Reinfeldt var de enda moderaterna som trotsade partilinjen på 1990-talet, då riksdagen klubbade partnerskap, en juridisk samlevnadsform för samkönade par.
Men då var då och nu är nu och Kristerssons profil är i dagens klimat inte längre gångbart i högerkretsar, även om Åkesson i smyg gnuggar händer och räknar in nya röster.
Att den befintliga lagen är den mest restriktiva i hela Norden är av underordnad betydelse då ilskan viner i sociala medier.
Dessutom har såväl KD som SD sagt att de går till val på att lagen ska rivas upp - och det är inte en konflikt som den moderata partiledningen är sugen på i den redan tillräckligt mödosamma kampen om väljarna.
Det är mot den här bakgrunden den ängsliga och diffust formulerade debattartikeln ska ses.
Att en översyn av nya bestämmelser sker redan en halvår efter att de trätt i kraft tillhör dock sannolikt inte vanligheten.
Det säger oss allt vi behöver veta om hur plågad Kristersson har varit av opinionen i denna fråga.