Ebba Busch gör det igen – öppnar för SD
Vårens mest förutsägbara nyhet är här.
Kristdemokraterna öppnar upp för att sitta i regering med SD.
Ebba Busch kommer gå till historieböckerna som en avgörande politisk strateg, men ingen kommer minnas henne för hennes politik.
Under de senaste åren har Kristdemokraterna sökt med ljus och lykta efter en ny identitet. Sommaren 2019 fann de den, när Ebba Busch satte sig ner och åt en köttbullslunch med Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson. Sen dess tar Busch gärna åt sig äran för att ha lagt den första byggstenen i det nya högersamarbete som nu styr landet. Men att en gång för snart sex år sedan ha påbörjat ett nytt politiskt projekt kommer inte vinna några väljare idag. KD behöver nåt nytt inför valet 2026.
För det går nämligen inte så bra för Kristdemokraterna och det går inte så bra för Ebba Busch. Förtroendet för henne och för partiet är lågt och ser inga tecken på att bli bättre den närmaste tiden. Inom partiet gillar man henne, men samtidigt tycker många kristdemokrater att kulturkring och hårda sluggiga utspel egentligen inte passar in i Kristdemokraterna. Med ett år kvar till en ny valrörelse är Kristdemokraterna också något av ett sorgebarn för hela Tidösamarbetet. Kraschar KD så blir det svårt för Kristersson att vinna valet och regera en andra mandatperiod.
Visst fanns det flera vägar som Kristdemokraterna hade kunnat gå. De hade kunnat förtydliga sin profil i de klassiska KD-frågorna som sjukvård och omsorg. Det som deras eftervalsanalys efterfrågade. De hade kunnat bestämma sig för att stärka upp sin profil i familjefrågor, en annan klassiker för kristdemokratiska väljare. Oron i partiet har varit svårt att politiskt skilja KD från de två andra borgerliga partierna med vilka de delar många väljare - M och SD. Varför rösta på KD när de driver samma hårda migrationspolitik och samma kulturkrig som de två stora partierna på högersidan.
Men tron på de egna politiska musklerna verkar just nu svag i KD. Istället för att bli ett tydligt politiskt alternativ för väljarna fortsätter partiet in på vägen att var bron, eller murbräckan som Busch brukar kalla det, mellan SD och de övriga partierna.
Beslutet fick inte oväntat kritik från regeringspartnern Liberalerna. En kritik som helt och hållet är ett spel för galleriet. Tidöpartierna är numera ett sammansvetsat gäng som hjälper varandra. Lite skådespelade konflikter piggar upp, men betyder inget. Liberalerna vet också att det inte blir en andra mandatperiod utan KD, så nu hjälper de till att göra Busch Kristdemokrater till en avgörande del i regeringsbildningen 2026. Både Liberalerna och KD verkar tro att Moderaterna har hur många stödröster att bjuda på som helst. En farlig inställning. Bär inte KD och L sina egna väljare i valet nästa år, finns det kanske inte tillräckligt med väljare kvar för att göra Kristersson till statsminister ändå.
Visst kan man som politiker välja att gå till historien på olika sätt. Ebba Buschs dröm har varit att få vara den politiker som bygger Sveriges första nya kärnkraftsreaktor sen mitten av 80-talet. Hon kanske börjat inse att det inte är en realistisk dröm. Då är det lättare att bli ihågkommen som den som banade väg för SD och därmed en ny era för ett konservativt, borgerligt block.
