Vem bryr sig om Svantessons vårbudget?
Den ekonomiska politiken har blivit en oförutsägbar och föränderlig organism.
Världsläget har lagt sig som en våt filt över den svenska politiken och utarmar den ekonomiska debatten.
Elisabeth Svantessons budskap handlar mer om lugn än budgetsatsningar.
Närvaron i riksdagens kammare var inget att skryta med när vårändringsbudgeten debatterades under tisdagen. Påsklov och strålande väder gjorde nog sitt. De flesta budgetposter var redan presenterade och det verkar vara svårt för oppositionen att uppbåda något större engagemang för att klaga på regeringens ekonomiska politik. Ingen vet var världen är på väg i dessa turbulenta tider och det märks både i oppositionens halvhjärtade kritik och regeringens möjligheter att ta ut en tydlig riktning.
Just nu finns för många osäkra variabler för att det ska bli en vital politisk debatt om ekonomin.
Kritiken från Socialdemokraterna är att regeringen inte gör tillräckligt för att stötta de hushåll som har det ekonomiskt tufft. Den stora kritiken handlar om att regeringen nu låter det tillfälliga extra bostadsbidraget löpa ut till sommaren. Finansminister Elisabeth Svantessons svar är att det inte går att utesluta att regeringen behöver återkomma med ytterligare åtgärder för att hjälpa hushållen genom de tuffa ekonomiska tiderna. Redan nu finns tankar på finansdepartementet om vilka insatser som skulle behövas om tillväxten sjunker ytterligare eller om arbetslösheten slår nya rekord.
Prognoserna framåt ser inte bra ut. Den amerikanska administrationens handelskrig och oförutsägbarhet kan komma att sträcka sig ända in i de svenska väljarnas plånböcker. Långkonjunkturen blir djupare och längre, priserna går inte ner och oro gör att de hushåll som har pengar inte spenderar dem.
Allt detta är en huvudbry för Elisabeth Svantesson. Kalkylen för regeringens miljardsatsningar på bland annat försvaret och infrastrukturen bygger på en ökad tillväxt.
Om ett år rullar nästa valrörelse igång. Mycket kan hända tills dess, men som det ser ut nu kommer frågan om hushållens ekonomi att spela en viktig roll. I dag är det egentligen bara Vänsterpartiet som driver på i frågan. Socialdemokraterna är förlamade av världsläget, som om de ledde en regering. Moderaterna är förlamade av världsläget för att de faktiskt leder en regering. Sverigedemokraterna, som ju annars brukar vara bra på att sticka upp ett finger i luften och känna vartåt det barkar, är förlamade för att de inte vet vilket ben de ska stå på när det kommer till Trumpadministrationens svårtolkade beteende. SD ville så gärna gilla Trump och presidentens långfinger åt etablissemanget och insikten att det här inte bara är en kul åktur har slagit ner hårt i partiet.
Politiken har svårt med osäkerhet och särskilt svårt är det i den ekonomiska politiken. Därför är budskapet nu mer inriktat på att skapa lugn, understryka de starka statsfinanserna och vädja om folkets hopp och tilltro. De politiska partierna unnar sig fortfarande att vilja saker, som att sänka skatter eller satsa på välfärden. Går det riktigt illa i världsekonomin blir det andra bullar. Då behöver den ekonomiska politiken gå från ”satsningar” till att släcka bränder.
