Bregott-gate avslöjar den tomma politiken
Bregott-gate har fått utbildningsminister Simona Mohamsson att larma och göra sig till om oacceptabla vinster i skolan.
Men utredningen hon hänvisar till är i allt väsentligt ett luftslott.
Mångmiljonvinster har inte hindrat förskolekoncernen Hagvidson från att införa ransonering för barnen.
I sin granskning ”Förskola till salu” har Aftonbladets reportrar Johanna Rapp och Natalia Kazmierska bland annat kunnat avslöja ett protokoll i vilken det framgångsrika bolaget klagar över att ungarna brer på för mycket smör på mackorna.
”Strategi för detta är att den vuxne portionerar ut Bregott till barnen”, skriver bolaget.
Granskningen har lett till en och annan reaktion som om inte annat är oavsiktligt humoristiska.
Exempelvis har miljonkoncernens vd Michael Enghag skickat ut ett internt meddelande där han suckar över ett ”olyckligt formulerat protokoll” och att det inte alls handlar om att spara pengar.
Nej, i själva verket är syftet någonting så nobelt som att hjälpa barnen att inte bre på så mycket smör att mackan inte längre är god.
Utbildningsminister Simona Mohamsson har dock inte låtit sig imponeras av direktörens heroiska ansträngningar för att göra mellanmålet aptitligt.
I ordalag som får Kapten Haddock att framstå som lågmält återhållsam har statsrådet dundrat i intervjuer i Aftonbladet och TV 4.
– Den här skiten ska väck.
– Det här gör mig urförbannad.
– De här koncernerna har haft decennier på sig att självsanera.
Som tur var, menar Mohamsson, har Tidöregeringen tagit tag i eländet och redan lagt skarpa förslag.
Utbildningsministern syftar på en utredning som lades fram i våras och som resulterade i ett pressmeddelande med den hoppingivande rubriken ”Utredare föreslår skarpa vinststopp för fristående skolor”.
Denna ”helrenovering av friskolesystemet” innebär i huvudsak vinstutdelningsförbud för skolor som startar upp, byter ägare, eller får riktade statsbidrag.
Det här kan vid en första anblick framstå som som handlingskraftig politik. Men ingen föreställning kunde vara mer felaktig.
Det här är bara en utredning, något lagförslag har ännu inte lagts fram.
Och om en lag som följer utredningens förslag någon gång i framtiden träder i kraft, så kommer de flesta miljardkoncernerna i friskolebranschen inte att träffas av bestämmelserna.
De har nämligen funnits i årtionden och är med andra ord inte i närheten av att vara nystartade.
Och ”de riktade statsbidragen” klarar de sig utan. Det är i sammanhanget småsmulor som Skolverket då och då delar ut i olika satsningar.
Dessutom kan nystartade bolag enkelt runda vinstutdelningsförbudet, som utredningen föreslår ska gälla i fem år.
En friskola kan exempelvis ingå i en koncern som har fastigheter och bolaget kan då ta ut en för hög hyra för plugget och på så sätt föra över vinster.
Eller så läggs vinsten på hög några år. Friskolan kan sedan säljas till ett högre pris, eftersom även dess kassa räknas in i värdet.
För en fiffig räknenisse är möjligheterna närmast oändliga.
Utredningen är med andra ord i allt väsentligt ett luftslott.
Den konspiratoriskt lagde skulle kunna få för sig att det här är regeringens försök att stilla den starka folkliga opinionen mot marknadsskoleeländet.
