Erdogan vill undanröja sin farligaste motståndare
Turkiets president Erdogan är inte en man som lämnar något åt slumpen.
Nästa presidentval är inte förrän 2028 men han har redan inlett sin plan för att hänga sig kvar vid makten.
Där ingår att undanröja den farligaste motståndaren av alla – Istanbuls borgmästare Ekrem Imamoglu.
Om det verkligen fanns någon substans i anklagelserna om korruption och terrorism mot den populäre borgmästaren skulle inte hundratusentals människor i städer över hela landet gå ut på gatorna och protestera högljutt.
De gör det med stor risk för sin egen säkerhet. Polisen möter dem med tårgas och gummikulor. Hundratals har gripits.
Myndigheterna har förbjudit alla demonstrationer men folk ser vad Erdogan håller på med och vill stoppa hans försök att förvandla Turkiet till en fullfjädrad diktatur.
Egentligen kan Erdogan inte ställa upp i nästa presidentval.
Men precis som så många andra auktoritära ledare tänker 71-årige Erdogan inte lämna makten frivilligt. Han har skaffat sig många fiender genom åren och fruktar att de kommer att försöka hämnas när han inte längre har maktapparaten i sina händer.
Så Erdogan har lagt en långsiktig plan för att låta sig väljas åtminstone en gång till.
Steg ett i den planen var att gräva ner stridsyxan med kurderna som fört en långvarig väpnad kamp för självständighet. För några veckor sedan kom den överraskande nyheten att terrorstämplade PKK lägger ner den väpnade kampen och upplöser sig själva. I gengäld ska kurderna få ökade friheter inom den turkiska staten.
Erdogan behöver ha kurderna på sin sida för att kunna få igenom de nödvändiga ändringarna av grundlagen som gör att han kan ställa upp i fler presidentval. Alternativt få parlamentet att utlysa nyval i förtid. Det prokurdiska partiet DEM har 10-15 procent av rösterna.
Men inget av det räcker inte för att garantera Erdogan en fortsättning i det fashionabla presidentpalatset i Ankara. Han behöver också röja undan farliga konkurrenter om väljarnas gunst.
Farligast av dem alla är Ekrem Imamoglu från det största oppositionspartiet CHP. Erdogan försökte stoppa honom redan 2019 när han överraskande vann borgmästarvalet i Istanbul mot kandidaten från Erdogans parti AKP.
Resultatet ogiltigförklarades efter överklagan från AKP. Men när valet gjordes om vann Imamopglu med en ännu större marginal.
Förra året var det dags för borgmästarval igen. Även den här gången besegrade Imamoglu Erdogans kandidat. Med ännu bredare marginal.
Det beskrevs som ett svårt nederlag för Erdogan som själv varit Istanbuls borgmästare. En femtedel av Turkiet 85 miljoner invånare bor i Istanbul.
När Imamoglu greps förra veckan var det bara några dagar innan hans parti skulle ha utsett honom till presidentkandidat.
Om Erdogan hade hoppats att arresteringen skulle få partiet att välja någon annan blev han besviken. CHP utnämnde i söndags Imamoglu till sin presidentkandidat trots att han nu sitter häktad och att rättsprocessen troligen kommer att ta lång tid. Döms han kan Imamoglu inte ställa upp i presidentvalet.
Men Erdogan jobbar på flera fronter. Myndigheterna försöker också ogiltigförklara 54-årige Imamoglus akademiska examen. Utan den är han inte kvalificerad att ställa upp i valet.
Turkiet står inför ett vägskäl. Ska det som återstår av landets demokrati rasera helt?
De omfattande folkliga protesterna visar att Erdogan tar en stor politisk risk. Miljontals turkar som inte är medlemmar i CHP uppges som en solidaritetshandling i helgen ha röstat för Imamoglu som presidentkandidat.
Erdogans beteende kan göra att en majoritet vänder sig mot honom. Dagens demonstrationer är de största sedan bråket om Gheziparken i Istanbul 2013. Rivningen av parken för att bygga en moské blev en symbol för när Erdogan definitivt gick från att ses som demokratins räddare till dess dödgrävare.
Än så länge har de internationella reaktionerna varit tämligen återhållsamma. Precis vad Erdogan hoppats på. Omvärldens aptit på att mucka gräl med Erdogan är i nuläget tämligen begränsad.
Europa har händerna fulla med att försöka hantera kriget i Ukraina och en president i Vita huset vars handlingar på bara några veckor äventyrat den 80 år gamla transatlantiska alliansen.
Europa vill inte äventyra Erdogans stöd för säkerhetsgarantier till Ukraina.
Från USA har det också varit tyst. Trump gillar auktoritära ledare som Erdogan och har dessutom fullt fokus på fredsförhandlingarna om Ukraina och kriget i Gaza.
Han har inget som helst intresse av att läxa upp Erdogan för att han trampar på demokratin.
Erdogan har de senaste tio åren styrt Turkiet med järnhand. Han och hans parti kontrollerar en stor del av media. Successivt har han också tagit kontroll över landets domstolar.
Samtidigt har Turkiet under Erdogan försökt stärka sin roll som regional stormakt. Turkiets stöd låg bakom Assad-regimens fall i slutet av förra året. Erdogan har också goda personliga kontakter med Vladimir Putin.
Hans sätt att hänga sig kvar vid makten genom att försöka ändra grundlagen påminner mycket om Putins upplägg för att göra sig själv till diktator.