Borde ett hemligt mordkommando slå ut gangsterledarna?
När det kommer till att ta hand om gangsterkrigets verkningar är glasmästaren Lennart Andersson, 72, veteran.
Han har satt in nya rutor efter fyra bombningar och ett tiotal skjutningar. Nu har han ett stort jobb. Minst 150 glasrutor blåstes ut när någon sprängde porten till ett flerfamiljshus på Skulptörvägen i Johanneshov i södra Stockholm.
Rutor i tre stora flerfamiljshus förstördes, till och med rutor som låg i lä för det direkta lufttrycket från bomben; luften måste ha studsat mellan huskropparna.
Andersson hade egentligen ett jobb borta vid Bredängsskolan. Någon smällde en bomb mot en pizzeria mittemot, vilket fick till följd att portglaset på skolan förstördes. Skolan får vänta medan Andersson och hans kolleger och extrainkallad personal försöker få hemmen på Skulptörvägen beboeliga igen.
Jag skriver adressen som en mild motståndshandling mot rutinen och ledan. Jag läste om bombdådet i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Ingen av dem iddes skriva adressen. DN nöjde sig med en enspaltig notis, ”Kraftig explosion vid flerfamiljshus”, placerad över en lustifikation om att 137 svenskar fick avslag på sina förslag till personliga registreringsskyltar förra året.
Så blir den lågintensiva terrorn vardag, knappt värd ett omnämnande.
– Jävla idioter, säger Lennart Andersson där han står och skrapar en fönsterkarm. Det är en väldigt tråkig utveckling. Man måste få stopp på dem som beordrar sådana här dåd.
Han är en mild man, egentligen pensionerad, fast han har behållit en liten andel i firman Bandhagens Glas. De ringde och bad honom rycka in nu när det är så mycket att göra.
Det ligger fortfarande glassplitter på gångvägarna mellan husen. Man kan kika in i lägenheter som saknar fönster.
Glasmästaren Pelle Lergin, 48, skär till glas.
– Jag bor i Järna, säger han. Där smattrade en polishelikopter i går, en man hade blivit skjuten i benet på Hölö. Det var andra gången de gav sig på honom. Fast första gången sköt de bara på huset.
Området runt Skulptörvägen är gammalt och trivsamt, och välvårdat med all den omtänksamhet vi vill förknippa med Sverige. Här finns en plaskdamm, tom och grå nu på vintern, en fin plats för barnfamiljer sommarhalvåret. Här finns vackra talldungar med lekplatser och utegym och ihåliga stockar arrangerade till avancerade insektshotell.
I trapphuset till Skulptörvägen 26 står en bokhylla där hyresgästerna lämnar och tar böcker efter lust och smak. ”Ingen reklam” står det på handskrivna lappar på var och varannan dörr. ”Säkerhetsdörr” står det på nästan alla.
Säkra dörrar hindrar inte att glasrutorna flyger som splitterregn in i lägenheterna.
De flesta har evakuerats men några invånare finns kvar. På första våningen bor Emmy Rosén, 28. Hon låg vaken klockan 04.20 i lördags morse, läste och spelade spel i telefonen när rutorna i vardagsrummet blåste in.
– Jag tänkte att nu går jorden under.
På bottenvåningen bor Inna Godenko, 40, från Donetsk i Ukraina. I två år levde hon i kriget där innan hon flyttade till Sverige.
– Jag hoppas att polisen hittar den skyldige. Det hjälper inte att bli galen eller arg eller rädd. Det stoppar inga bomber. Du kan bara försöka leva ditt liv.
Emmy Rosén visar sitt förstörda vardagsrum. Inna Godenko kysser sin hund Mishka som hon håller i famnen. Snickarna och glasmästarna arbetar koncentrerat med att sätta in nya fönster.
Man kunde förvänta sig ursinne och bitterhet. Sådant finns. En man uppe i parken, pappaledig, promenerar med sin dotter i barnvagn. Han har fantiserat om en hemlig specialstyrka som tar ut gangsterledarna en efter en. ”Som i Guillous senaste”.
Rädslan finns också, hos människor som bara har råkat bo på en plats där gangsters spränger en bomb.
Men det som slår mig mest är jämnmodet. På Skulptörvägen fäktar man inte med armarna och vrålar inte mot himlen.
Förra året rapporterades 129 sprängningar i Sverige. Hur många människor påverkades direkt av dem? 10 000? 30 000?
Vad gör terrorn med dem? Hur många får svårt med sömnen, blir rädda för främlingar, rycker till vid plötsliga ljud?
Och hur påverkas alla vi andra, när terrorn blir en notis bland andra?
Även jag har fantiserat om ett hemligt mordkommando.