En nordisk klassiker i Italien
Uppdaterad 2026-02-14 | Publicerad 2026-02-13
Den bästa dagen, det är en dag av törst…
Nä, ända dit har vi inte kommit ännu.
Men nästan.
Tre Kronors möten med de finska lejonen är i någon mån alltid episka Karin Boye-dikter.
Det är som mångåriga läsare vet ett gammalt grepp i den här bloggens systerforum NHL-bloggen:
Inspirerad av ledmotivet i SVT:s odödliga krönika om fotbolls-VM 1994 ser jag alltid till att ackompanjera de allra största ögonblicken – avgörandena, Game 7-rysarna, matcherna som definierar liv och öden – med de mest brännande raderna i Karin Boye-dikten ”I rörelse”.
Riktigt så, som ett defining moment, går det inte att beskriva den stundande fredagsmatinén i Santagiulia-palatset. Vi befinner oss fortfarande i ett gruppspel från vilket alla på ena eller andra sättet går vidare. Först på tisdag, efter ett special-kval till kvartsfinalerna, får de första lagen packa och åka hem.
Men för det första vill ingen hamna i play-in-omgången och tvingas gå upp mot svårast tänkbara motstånd vid eventuellt avancemang – och för det andra är det Sverige och Finland som drabbar samman.
Då behöver inget särskilt stå på spel. Blotta prestigen i potten är tillräcklig för att blodet ska börja koka på bägge sidor Östersjön och den suggestiva, förtätade stämningarna i Karins mästerverk till poem tränga in i matcherna.
Så ett par rader kan rader kan vi ändå tjuvstarta med redan nu.
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd…
• • •
Fram tills alldeles nyss har det gått utmärkt att åka taxi eller Uber till och från Santagiulia, men i takt med att herrarnas hockeyturnering börjat accelerera har avspärrningarna runt arenaområdet successivt utvidgats och nu är det som att bli avsläppt i Tallkrogen när man vill till Globen.
Så efter Kanada-matchen igår valde Abris och jag, under viss vånda, att testa Milanos tunnelbanesystem och det visade sig omedelbums att det inte fanns minsta fog för den våndan.
Ett läckert designat tåg längs den helt nykonstruerade M4-linjen, fullpackat med vackra milaneser, tog oss häpnadsväckande snabbt och smidigt in till Kungsholmen – och sedan klev vi upp vid en hållplats som bokstavligen ligger vägg i vägg med mitt hotell.
Den norditalienska världsstaden fortsätter imponera – på alla plan.
• • •
Nej, jag tror inte på konspirationsteorierna om att Sam Hallam i sin ungdom var aktiv i anti-mas-rörelsen och under protestaktioner utanför Kalle Moraeus-konserter på Cirkus skanderade ”Inga masar på våra gator!”.
Men det verkar inte som att han tänker släppa ut Filip Forsberg på isen idag heller och det är i så fall ett beslut jag kommer klia sönder skulten av förundran över.
Kan det, som många gissar, vara så att landslagsledningen alltjämt lägger avgörande vikt vid vissa spelares prestationer under tidigare landslagsturneringar?
Det verkar helt nipprigt, det saknar väl helt betydelse hur han efter en lång, motig NHL-säsong förra året spelade i ett i irrelevant VM.
Just nu är Masen Med Mustaschen het som ugnarna hemma på brödfabriken vid Leksands södra infart och leder de facto svenska skytteligan i NHL.
Följaktligen skriver vi om ramsan till ”Många masar på våra isar!”
• • •
En middag ingick i planerna vid återkomsten till De Amicis (som jag nu lärt mig att Kungsholmen egentligen heter) igår kväll, men redan halvvägs tillbaka – i höjd med en station som heter något så vackert som Santa Sofia – kände jag att jag på grund av min exceptionellt envisa sömnstörning förmodligen skulle komma att vika ner mig.
Sedan meddelade Abris att han, Gruvan, Nubben och Jimmy hade bord på restaurangen El Mora och ursäkta, men jag skulle bli persona non grata bland högt värderade leksandsvänner om jag åt på ett etablissemang med det namnet.
Så jag lade mig istället i hotellsängen och åt vaniljrån och tittade på USA och Lettland på tv.
• • •
Så ingen känslig själ missförstår och blir upprörd: Det där med Hallam och helt påhittad antimas-aktivism var ett försök till humor.
• • •
Finland såg alltså sin förlust i öppningsmatchen mot Slovakien som ”Katastrofi” och nu samlar sig laget – och nationen – till ett akut aktion för att rädda anseendet och undvika kval.
Vi kan sålunda räkna med lejon som ryter mer än vanligt, till och med i möten med sin arvsfiende, och är Tre Kronor inte redo går det illa.
Framförallt lär de få betydligt färre målchanser mot Italien och då kan inte ineffektiviteten vara lika erbarmlig som mot Italien.
• • •
En annan station på M4-linjen heter – Foppa!
Ångermanlänningarna är överallt.
• • •
Vem Filips Forsberg ska ersätta kan man antagligen diskutera tills Milanos espressomaskiner rostar ihop, men personligen skulle jag flytta upp både honom och Mika till andralinan (där den sistnämnde bör vara center) och flytta ner Elias Lindholm och Jesper Bratt samt matcha Pontus Holmberg som mer aktiv trettonde forward.
Then again, jag inbillar mig inte att jag har samma kunskaper som de som rattar landslaget och fattar om de lägger det jag tycker i samma hög som de lägger det katten skiter.
• • •
Längs en annan tunnelbanelinje kan man kliva av på stationen Isola.
Kent-fansen jublar.
• • •
Lätt att hänga med i Rai-kommentatorernas referat under USA-matchen igår kväll var det ju inte, men vid flera tillfällen utbrast de faktiskt ”Mamma Mia!”.
Ha, jag trodde bilden av att italienare ständigt använder det uttrycket var en kliché av samma sort som bilden av fransoser med basker på huvudet och baguette under armen.
Å andra sidan gjorde jänkarna några mål som förtjänade ett eftertryckligt ”Mamma Mia” – framförallt det Tage Thompson smällde in på backhand och det Brock Nelson gjorde efter turneringens hittills mest bländande klapp-klapp-sekvens.
• • •
Klockslaget när 90-wattslampan tändes i det jetlag-skadade, bjurmanska huvudet i natt: 02.47.
Det börjar bli helt psykedeliskt det här, något måste hända – och antagligen är en yster seglats längs Milanos bästa bardiskar vid lämpligt tillfälle det enda som hjälper.
• • •
Gustav Forsling skojar inte när han med ett försiktigt leende säger att finländske Florida-kompisen Anton Lundell antagligen inte vill fajtas med honom.
Det vet vi som såg den vanligtvis milde östgöten knocka schweiziske Tampa-backen J.J Moser med en slagserie värdig Mike Tyson i sista matchen innan OS-uppehållet.
• • •
Under den korta stund jag sov hoppades jag ju, som ni kanske läste igår, att jag skulle få drömma om Mitch Marners flopp-passning till Mark Stone.
Men istället drömde jag att jag befann mig på något slags fest i ett stort hus i Hollywood och det var ju trevligt, men så fort jag hamnade i samspråk med intressanta människor kom Tre Kronors presschef Linus Hugosson fram och pickade mig på axeln och sa att det var dags för sista frågan.
Undrar hur det ska tolkas…
• • •
Bästa minnena från Tre Kronors och Finlands rivalmöten genom åren: OS-finalen i Turin 2016, upphämtningen i VM-kvarten i Helsingfors 2003 och Masken Carlssons två sena mål i VM i Moskva 1986.
Sämsta minnena från Tre Kronors och Finlands rivalmöten genom åren: 1-2-förlusten i Nagano-OS 1998, VM-finalen i Globen 1995 och VM-finalen i Bratislava 2011.
• • •
Storyn om slovaken som varit efterlyst i Italien i 16 år men i alla fall inte kunde motstå frestelsen att åka hit att för att följa nationens hockeylandslag i OS – och greps så fort han passerat gränsen – vidimerar väl om något att de brinner för sin hockey i det där landet.
• • •
En faktor som möjligen kan tala till Sveriges fördel idag är påstådd turbulens i det blåvita lägret.
Enligt ett scoop levererat av pojkarna på Sanomat ska ledande finländska spelare redan i somras ha bett förbundet att sparka förbundskaptenen Antti Pennanen och istället ta in Paul Maurice (!) i organisationen.
Det låter inte som någon bra distraktion att deala med under ett OS – och det var väl inte som att Pennanen gjöt olja på vågorna när han matchade sina största stjärnor så egenartat sparsamt mot Slovakien.
• • •
Eftersom solen för gångs skull lyser över vårt vinterspel idag, och eftersom det visat sig att jag faktiskt bor direkt ovanpå De Amicis-stationen, tog jag tricken ut nu på morgonen också.
Det gick återigen smidigt – till Dateo-stationen. Där måste media byta till en buss som transporterar oss sista vägen till arenan och det var dessvärre Italiens Lasse Kongo som körde idag.
Att jag ändå lever och faktiskt sitter här på pressläktaren är en stor framgång.
• • •
Å andra sidan kanske inte harmonin precis flödar i Tre Kronor-truppen heller, det känns inte riktigt så…
• • •
Apropå buss är det av allt att döma Bussen som startar i den blågula kassen igen – och det har jag inget emot. Det vore bara stökigt att byta nu. Markan lär få stå imorrn istället.
• • •
Under den tidiga morgonen i pressrummet hinner jag pladdra och skrocka med både King Henrik, Håkan Södergren, Chris Härenstam och ingen mindre än Saida himself, Håkan Loob.
Han har tyvärr inga säkra prognoser av den sort han brukar strössla med i NHL-bloggens årliga Stanley Cup-tips.
– Det här är en mycket svårbedömd match, säger han på sin vackraste gotländska.
Ja, det är ju det. Ingen vet hur Tre Kronor kommer se ut i en mer normal match än den bisarra upplevelse de utsattes för i onsdags.
• • •
Det är, slår det mig, fredag den trettonde.
Tur hockeyspelare inte är så skrockfulla…
• • •
Renars Krastenbergs hette Lettlands ende målskytt mot USA igår.
Coolt namn.
• • •
Här är The Enemy
Det är mycket kära finländska kollegorna Sami, Teemu och Ville – samt en djupt koncentrerad Tommie längst ute på kanten.
De har slipat knivarna utifall Pennanen begår fler Jim Hiller-artade misstag idag, det kan jag lova.
• • •
Leon Draisaitl och Tim Stützle stod för de tyska målen igår.
Tänk att de – bona fide NHL-stjärnor – hittade nätet fast danskarna stängt sina träningar…
• • •
Det är dags att åka, så please fröken Boye – ta över.
Oändligt är vårt stora äventyr…
•••••••••••• DEL 2 ••••••••••••
FINLAND – SVERIGE 2-0 (Period 1)
• • •
Men det är väl själva fan…
Det verkar som att ett mjäkigt Tre Kronor utan blottade huggtänder ännu en gång, på numer klassiskt vis, kommit ut till en viktig match.
Ja, det ser ju faktiskt ut som mot samma motståndare i Four Nations för ett år sedan.
Ingen kan förklara varför, men det händer sedan fler år tillbaka i varje turnering och det är otroligt frustrerande att se.
• • •
Lejonen ryter kanske inte på det spektakulära sätt jag flaggade för. Istället kanaliserar de elden som brinner i bröstkorgen till ett samlat, tålmodigt och klokt framträdande – och när de får chanser hugger de obönhörligt.
• • •
Bussdörren öppnar sig mitt under färd igen och det leder alltid till förödande saker.
1-0-målet, framförallt, ska inte gå in – punkt och slut.
• • •
Ingen som heter Lundell har haft såna här framgångar i Italien sedan Ulf skrev ”Rialto”.
• • •
Det två första svenska PP-varianterna är nothing-burgare monumentale, men vi får i alla fall lära oss att Sverige vill använda Mikas direktskott i de situationerna.
• • •
Nu har vi alla fall sett OEL på isen i några byten, men Filip sitter där han sitter och glor.
För fan…
Även USA och Kanada hade, vill jag påpeka, extraforward och extraback anmälda i sina första matcher – unheard of i NHL.
Men coacherna Mike Sullivan och Jon Cooper skulle aldrig låta etablerade stjärnor de tagit med sig hit sitta i båset och se förnedrade ut och lyckades rotera in dem i formationerna hur sömlöst som helst.
• • •
På svenska flaggor som hänger nära isen ser jag ortsangivelserna Tyringe, Alsike och Åtvidaberg.
Men var är Grycksbo? Det var för att en flagga från den stolta bruksorten utanför Falun hängde i Wiener Stadthalle vi vann VM 1987.
• • •
Om någon undrar: Nej, podden ligger inte nere under OS. Vi har bara inte hittat någon lämplig lucka ännu, Ondskan är strängt upptagen redaktör hemma på redaktionen och jag sitter ju i den här hallen dygnet runt.
Men på söndag ska det vara lite lugnare och då ämnar vi spela in nytt avsnitt.
• • •
De här mörkare finska matchställen gillar jag, de inger…respekt.
• • •
Mycket gult är det på läktarna idag, fler Tre Kronor-fans har helt enkelt flugit ner nu när det blivit helg – men landsmännen förefaller lite försynta och blir ordentligt överröstade av finländarna.
• • •
Men de har gott kaffe i presståndet idag.
• • •
Det känns verkligen inget kul alls att vara så här negativ, men tyvärr alltså – Kronorna är iskalla i denna förstaperiod och skapar inte något som ens påminner om en avancerad chans, medan motståndarna flera gånger får komma till alldeles för lätt.
Fortsätter det likadant blir vi tvingade att kalla ner den hese Sudden från studion, så han kan iscensätta en vändning a la 2003 igen.
•••••••••••• DEL 3 ••••••••••••
FINLAND – SVERIGE 3-1 (Period 2)
• • •
Mm, kronorna stiger lite i värde i andra perioden, det är i alla fall lite bättre bett i och attityd i aktionerna nu.
Men brain farts, dåliga passningar, slarv och stirrighet hos för många fortsätter messa upp allting för oss – och uppförsbacken är fortfarande lika brant som efter öppningsperioden.
• • •
Det är ändå lugubert att vissa pjäser som till vardags presterar på så hög nivå i sina klubblag i NHL blir så här nervösa tillsammans.
Som Bussen.
I Minnesota hyllas han ständigt för sitt lugn och tryggheten han sprider i laget.
Här, idag, är det precis tvärtom – han sprider oro med sitt till synes forcerade, ängsliga och obekväma agerande.
Bara...konstigt.
• • •
Under pausen blir jag snudd på utskälld av nordamerikanska murvlar för att Tre Kronor spelar som de spelar – och för att Hallam coachar som han coachar.
Ursäkta, men mitt ansvar får ändå ses som marginellt.
• • •
Nu är det Lill-Nyllets flippassning till Tuppen från Lidköping jag vill drömma om.
• • •
Även de svenska fansen verkar nu ha fått i sig några kalla Peroni och gapar och tjoar med föredömligt eftertryck.
• • •
Tre svenskar stormar huvudlöst ner i sarghörnet för att stöka med Erik Haula, lyckas ändå inte erövra pucken och plötsligt är Joel Armia ren framför Bussen och gör 3-1.
Sånt får till och med knattespelare skäll för.
• • •
Nu ser vi i alla fall Sveriges farligaste målskytt i rotationen och det tackar vi för.
I gengäld sitter OEL, som fick vara med några svåra byten tidigare, och blänger igen.
• • •
Mikko Rantanen må vara sned på Pennanen, men den här matchen vill han vinna.
• • •
Man vet att det börjar blir riktigt grinigt när till och med Mika tappar humöret och åker ut för roughing – jag tror aldrig jag sett honom så ilsken – och nåt säger mig att det kan vara bra.
• • •
Man kan nog knappast föreställa sig hur chirpad EP40 blir av Haula & co när han tacklas in i det finska båset.
• • •
Karin Boye, jag åkallar din ande.
Hjälp oss att vända denna fredag den trettonde-rysare till något vackert.
Själv ska jag gå och hämta mer kaffe.
•••••••••••• DEL 4•••••••••••••
Det var det, Finland vinner med 4–1.
Mer kommer här om ett tag.
•••••••••••• DEL 5/THE END•••••••••••••
FINLAND – SVERIGE 4-1 (Slut)
• • •
De svenska spelare jag hör uttala sig i mixade zonen är i princip överens med majoriteten i spåret (om än kanske inte med de som tuggar mest fradga och vill att alla ska avgå…)
– Vi måste spela bättre.
– Vi har mer i oss och ska ta fram det.
– Vi behöver kämpa hårdare.
Så, ungefär, går tongångarna och ja, det är väl pretty much vad vi sagt här också.
Personligen vill jag lägga till att det vore trevligt om de startade holmgångarna i fucking tid och någon gång undvek tidiga baklängesmål.
Då kanske vi kan få en någorlunda värdig fortsättning på den här just nu sorgliga OS-sagan.
• • •
Det är mycket debatt om 4-1-målet Rantanen fick sätta i tom kasse i slutminuten och ja, under vissa omständigheter kan det visa sig mycket kostsamt.
Men till att börja med ska Tre Kronor vinna morgondagens matiné och det blir en nog så svettig uppgift.. Det aggressiva Slovakien som spöade Finland med, eh, 4-1 – bor det svenska ödet i den sifferkombinationen? – passar våra pojkar särdeles illa, tror jag.
• • •
Ilskan som den här typen av kvällar, när ett svenskt lag bestående av NHL-stjärnor torskar betydelsefulla matcher, riktas mot mig är alltid lite underhållande.
Män med namn som Håkan, Ronny och Sven-Erik fyller min mailkorg med utbrott om att jag är en idiot som skriver så mycket om ”de överbetalda divorna i NHL” och aldrig igen ska de läsa en text jag signerat.
De borde chilla lite, farbröderna. Livet blir softare och roligare då.
• • •
En positiv detalj, mitt i all frustration, är att både Masen Med Mustaschen och OEL efter hand faktiskt matades in i uppställningen rätt så frekvent..
Förhoppningsvis får de spela från start under lördagen, så de kan göra sig själva rättvisa också.
• • •
De finländska pojkarna – de ni såg på bild i introt – är lätt häpna.
Inte så mycket över att Finland spelade bättre än mot Slovakien utan över Sveriges insats.
– They played like shit. Why?
Om jag ändå hade svaret…
• • •
Haveriet i sarghörnet vid Finlands 3–1-mål är svårt att få bort från näthinnan.
• • •
Mojo Johansson borde vara ett alternativ mot slovakerna efter två matcher på läktaren.
Han skulle kunna hotta upp de kalla anfallsformationerna med sin energi och sin fart.
• • •
Ett av alla påståenden Ronny och Sven-Erik kommer dragande med vill jag ändå bemöta.
Så fan att jag har lanserat Tre Kronor som någon favorit i den här turneringen. Tvärtom har jag gång på gång påtalat att ingenting talar för att de ska kunna rå på USA och Kanada och att brons vore en stor framgång. ’
Basta!
• • •
544 kommentarer på en halv fredagseftermiddag…i spåret är det fanimig drag så det räcker och blir över.
• • •
Lill-Nyllet och Tuppen från Lidköping var Sveriges bästa spelare ikväll – och jag gillade även vad Rasmus Andersson gjorde.
• • •
Om en knapp timme går Tjeckien upp mot Frankrike och sedan får Rai-kommentatorerna gissningsvis avlossa fler ”Mamma Mia” under en Late Show mellan Kanada och Schweiz.
Men jag drar ner rullgardinen nu, för i morrn ska vi åter vara på plats i arla morgonstunden.
Då jävlar, Tre Kronor, då får ni se till att det blir lite lugnare i min mail…